Punkteringen uti såväl denna mening, som uti den ui
öregäende: Fadren i himmelen åc. utmärker att, L
om hvar man vet, en och samma tanke understud- bi
om uttryckes på det ena språket med flera, och på st
et andra med färre ord. Tj
Af hvad jag nu haft äran anföra, hoppas jag det!p
ydligen vara ädagalagdt, att Mnemoniken kan be-ld
raktas från en linguistisk synpunkt. Önskeligt vore la
ock att, genom denna min populära framställning åltlf
saken, mängen komme att med mig dela den öfver- 0
tygelsen: att det Mnemoniska spräket förtjenar att k
studeras lika väl som något annat lefvande spräk, el-la
ler snarare företrädesvis framför nägot annat, allden-n
stund intet språk mähända har en vidsträcktare till-!f
lämpning än detta, som nemligen eger uttryckssätt för
nästan allt, hvad till menskliga vetandet hörer. k
Ett annat språk, jemförligt med det Mnemoniska, S
men på hvilket endast arithmetiska tankar kunna ut-FE
ryckas, är det Algebraiska. Ingen förnekar dess ut- k
ymordentliga gagn; ingen, som söker en vidsträcktare d
bildning, drager i betänkande att kosta arbete och d
nöda på dess studium, oaktadt detta språkets uttrycks- a
sätt synas för den deruti oinvigde mycket konstigare, !p
in uttryckssätten på det Mnemoniska spräket. Näågonb
rimlig orsak till förskräckelse för det Mnemoniskalv
språkets svärigheter bör säledes icke gerna kunna fö-C
:efinnas, synnerligen då vi besinna detta spräks oänd-ls
igt större användbarhet i jemförelse med det Alge-!C
praiskas. k
En sak, som här dock icke bör lemnas oanmärkts
vid frågan om ett spräks svärigheter, är den af alla 1
kända, dock stundom förgätna omständigheten, attc
vemligen det är en väsendtlig skilnad mellan att för !s
fatta skrifter och att läsa eller förstå författade skrif-
ter. Förmågan af det sednare mäste man först in-l4
nehafva, för att sedermera kunna förvärfva förmåganls
af det förra; och hvad nu särskilt Mnemoniken be-l(
träffar, skall visserligen ingen tänkande menniskall
finna detta slags spräkstudium värre än nägot annat. i
Stockholm den 11 Oktober 1851. 1
J. A. W. Busch. hh
-
I
1
Att Mnemonikern herr J. A. W. Busch inför oss
aflagt högst intressanta prof på sin förmåga att på
mycket kort tid inlära ett större antal för minnet
svära saker, ziffer-uppgifter m. m., samt att tillika )s
med fullkomlig säkerhet i minnet behålla hvad för
längre tid sedan inlärts, det göra vi oss ett nöje att
på tit. Buschs begäran härmed intyga; och detta så
mycket heldre, som vi anse denna konst kunna för
en hvar blifva af stort gagn, säväl i studerkamma-
ren, som i det praktiska lifvet. Stockholm i Mars
1850.
C,. G. Cassel. 0. Carlheim Gyllenskjöld.
Lagman. Expeditions-sekreterare.
L. Akerberg. B. G. Bredberg.
Sekret. i K. Bergskollegium. Bergmäst., L.K. W. A.l
E. J. Nordenson. Axel Lamm.
Kongl. Öfver-hofpredikant. Medic. Doctor.
Att mnemonikern hr J. A, W. Busch inför mig vi-
sat prof på sin stora förmäga att uppfatta och äter-
gifva ända till femtio endast en gäng för honom dik-
terade, ur deras sammanhang ryckta dels ord, hvar-
ibland de mest konstgjorda namn, dels satser, än på
svenska, än på andra lefvande, ja ock döda språk,
äfvensom de största och svåraste sifteruppgifter, och
det allt på blott nägot mer än en half timmas tid,
utan att vid det på diktamen omedelbart följande
återgifvandet deraf misstaga sig på mer än ett enda
ord, som var ett svenskt; sädant är för mig ett sär-
deles nöje att, på tit. Buschs begäran, härmed in-
tyga, under den uppriktigaste tillönskan af all fram-
gång ät ett studium, som tvifvelsutan förtjenar lika
mycken uppmärksamhet, som det lofvar att blifva af
stort gagn säväl för det vetenskapliga, som för det
praktiska lifvet. Stockholm den 19 Mars 1850.
A. N. Schmidt.
Rektor och Semin.-föreständare.
På anmodan af Mnemonikern, hr J. A. W. Busch,
få undertecknade härmed intyga följande:
1) att herr Busch begärt att från nägon skola få
en gosse sig tillsänd, hvilken vore ä förståndets och
minnets vägnar särdeles vanlottad, för att med ho-
nom anställa ett mnemoniko-praktiskt prof vid inlä-
randet af nägot, som en af oss skulle bestämma och
hvilket ansägs vara synnerligen svärt för det natur-
liga minnet att behålla;
2) att en så beskaffad gosse vid circa 12 ärs älder
blifvit vald, samt att till läroämne uppgifvits: upp-
räknandet i ordning af namnen på Bibelns alla Böc-
ker; .
3) att gossen, vid en inför oss samtlige anställd
examen, utan fel
a) uppläst det omnämnda pensum i Bibeln;
b) kunnat säga Kapitel-antalet för en hvar af Bi-
belns Böcker; samt dessutom
ec) kunnat angifva areal-innehållet och folkmängden
icke blott i hvarje verldsdel, utan äfven i hvarje stat
uti Europa, enligt den mnemoniska Geografi, som af
tit. Busch blifvit från trycket utgifven;
4) att gossen, enligt min, Öfverbergs, bestämda
kännedom, användt följande tid för inlärandet af of-
vanskrifne ämnen, neml.:
a) för de 89 namnen, 3 lectioner;
b) för kapitel-antalet i de nämnda Böckerna, 2
lectioner;
e) för den Geografiskt-Statistiska kunskapen, 4 lec-
tioner;
hvardera lectionen af circa 2!y, 33 timmars längd.
Stockholm den 28 Januari 1850.
Gust. Reinh. Rabe, H. J. Öfverberg,
Lector vid Stockholms Gymn. KE. Hofpredikant.
F. L. Samuelsson, John Olof Leffler,
Filos. Mag. Filos. Mag.