- TNorr eller Norden: trä
(Göthe, fin
10 I Gödde eller Gödda (impf.
l ell. perf. part. af Göda).
11 Gyl...fe,
Gyllene fä ?). af
Sedan nu namnnen blifvit förvandlade till begrepp, m
äterstär endast attt, i den ordning begreppen här stå, Sv:
förbinda dem genom ide-associationer; och skullelm
detta enligt den ofvan angifna regeln försiggå på lär
följande sätt: på
Fornjoter. . . . Torntidens jot eller jätte, var enli-
Karl, som kunde passa till makeer
ät nutidens långa Lappflicka. by
Kare. . . . . . Karlen, d. ä. Arbetskarlen eller bon- 4
den tröskade på Logen och log.
Logen vid Rankhyttan lär eller lärer,
att en forntidens ädling en gänglg,
handterat slagan.
Logen med sin säd när eller närer
Loge. . ss. arbetaren.
Liog en, så grät dock en annan, när
t. ex. den och den tjensten bleflsa
ledig, ty död i ett hus ger brödlgi
i ett annat. te
. När och fjerran, pä marken och högtlib
upp i skyn, finnes understundom lsv
hagel eller frostkulor. äf
Froste Jokul. . . Frostkulor kunna genom värme till de
vatten förvandlas, likasom ocklut
all snö, den gamla, den eviga ät
på fjellarnes topp, säväl som den 9r
nyfallna. de
Snö den Gamle. Snö, den gamla, men icke den uräld- gå
sta (ty snötäcket är ännu qvarlm
på fjellen), torde väl mängenlsa
gäng blifvit upplöst af stört-
skurarne under Thors dånande
framfart, d. ä. under Thordönen.
(CT märkenr, c står som spön i
Hlär. . .v
ty
marken, eller som strälarne i
Thor stäfvan när man mjölkar kor. f
t tt) IThor äkte med bockar, men icke med
andra klöfdjur, säsom oxar ellere!
kor. : r
Gor.. .. . v . sKor hafva en allt ljusare färg, jul
längre man kommer i Norr el-Ir:
ler mot Norden. h
Nore. . . . i Nordens jord och dess åkrar göddelli
bonden aldrig sä, att de blefvo
nog gödda. b
Göthe. . . . ( Gödda fäkreatur äro af ett gyllener
värde och kunna derföre, nästan
med samma skäl som TIsracliter-
nas guldkalf, benämnas ,gyllenee
fär.
Gylfe. e sc. n
Af den nu amvända methoden synes, att, för inlä-
randet af konungalängden, ungefär lika mänga com- lic
binationstankar skola erfordras, som antalet är af re-ly
genter, från Fornjoter allt intill Oscar I, d. v. s.
mera än 100. — Ju färre antalet af dessa combina-
tionstankar är, desto mindre blir dock att inlära, ochlk
derföre har jag gjort ett försök att reducera hundra-ly
talet till dussintal, på så sätt att jag bildat blott en
combinationstanke för hvarje ätt. Ehuru denna, för
de otaliga svärigheter som möta, ofta blir i högsta!)
mätto besynnerlig, bör det dock naturligtvis blifva
lättare att ordagrant lära sig en än nio meningar.lt
Huru denna slags periodbyggnad, för Fornjoterska
ätten, tillgär, skall här nedan jag hafva äran att visa;
men innan jag det företager, torde några till saken
hörande upplysningar böra meddelas. I
Forntidens jätte-karlars (1 2) 3) älsklingsyrke var
jagten. Deras fför visthuset förnämsta byte var Elg
slägtets oxar ocih kor (8), hvilka den tiden väl voro
Nordens (9) enda hulliga och feta boskap af något
gyllene värde, och säledes, med andra ord, dess
Gödda Gyllene fä (10 11). I brist på andra kor
torde väl somlig:a af detta slag, vid nägon glädjefest
vintertiden och runder då fallande Frostkulor och snö
(5 6), hafva bblifvit offrade ät den gamle Thor (7).
En sannolikhet celler åtminstone tänkbarhet är alltså, l;.
att, af festlig gllädje, Forntidens Jättekarlar logo, när)
frostkulor och snnö föllo på den Gamle Thors kor och
Nordens gödda ggyllene fä; ty de visste, att, när de snö- i
iga korna framldeddes till offerfesten, då börjades hög-
tidligheterna. !
Periodbyggnadden af den mot Fornjoterska ätten sva-
rande meningen 2 är, som vi ofvan finna, redan färdig;
och jag frägar:
1:0) Hvilketddera är lättare att minnas, antingen
denna sammanmängande mening, sä lydande:
Forntidens jättekarlar lego, när frostkulor och snöl.
föllo på den gamle Thors, kor och Nordens göddal
gyllene fä;
eller de osammanhängande namnen:
Fornjoter, Kare, Loge, Hlär, Froste Jokul, Snö den
Gamle, Thor, Gor, Nore, Göthe, Gylfe? !
2:0) Skall iclke meningen, väl och flytande inlärd, ;
1
q
I
1
4
ti
SK
5 HO
ö
(
,
f
4
hafva den egenskapen, att kunna lätteligen framkalla j.
namnen, just i den ordning som vederbör, enär man
— att jag så må yttra mig — Ööfversätter den från
det Sveco-Mnermoniska på det Historiska spräket? Jo
visserligen, ty (dessa bäda spräk kunna väl betraktas
såsom stamförvsandter, på grund af deras foniska lik-
het med hvaranndra.
Antagom t. eex. att en Svensk yngling fått af sin
Tyska Spräklärrare sig förelagdt, att från det Svenska
på det dermed stamförvandta Tyska spräket öfver-
sätta följande nmening:
Fadren i hinmmelen har till hvar och en menniska
sagt: du skahll din Guds namn icke missbruka;
men menniskann blef Gud olydig.
Nyläringen mmäste dä, med tanken på meningen,
till en början oord för ord, söka att i minnet äterkalla
de motsvarandee Tyska orden, och kan hans tanke-
operationssätt ddervid svärligen bättre uttryckas i skrift
än genom den Svenska meningens sammanställande
med den Tyska, efter Hamiltonska methoden, d. v. s.
genom en mellanradig öfversättning frän det ena språ-
ket till det andra, sälunda:
.-- Fadren i Himmelen har till hvar oh er...
Der Vater im Himmel hat...ssses.0 Cinem
sons s ss Menniska .. sagt:
Jjeden der Menschen gesagt:
du skall dia Guds namn icke missbrukas;
odu sollst demes Gottes Namen nicht missbrauchenv;
men ..: menniskan blef ... Gud olydig.
aber der mensch wurde dem Gotte ungekorsam.
Alltefter som lärjungen, genom förnyade repetetio-
ner häraf, blir hemmastadd med de främmande orden,
hvilka i foniskt afseende ofta likna de bekanta sven-
ska, sllall hanock, med en allt större tankesnabbhet,
kunna utbyta le Svenska orden mot de Tyska.
En fullkomligt likartad tankeoperation skall äfven
ega rum vid öfversättandet af den s. k. Sveco-Mne-
moniska meningen på det Historiska språket; och
vilja vi derföre äfven på ett likartadt sätt här ned-
skrilva denna öfversättning:
Sveeo Mnemonmiska: Forntidens jätte - karlar logo, när
Historiska: Forn .... joter,Kare, Loge, Här,
Sv. Mnem.: ffrost....kulor och snö föllo på den gamle,
Hist.: FirosteJekul .... Snö ..... den Gamle,
Sv. Mnem.: Thors kor och Nordens gödda gyllene fä.
Hist.: Thor, Gor, ... Nore, Göthe Gyl... fe.
!) Den gamla hednaguden Thor antages vara känd.
?) Den som, för det möjligen löjliga uti detta ut
tryck, anse det opassande och förkastligt, må i
sin stränga grannlagenhet gerna utbyta det mot
ordet Gulckalf.. Vid läsandet af Bibliska histo-
rien har visst ingen skrattat ät detta uttryck, ehuru
det ju är alldeles liktydigt med ordet Gyllene fär.
3) Jemför- huru de besiffrade orden förekomma vid de
TR Po Lo sm 7
HAHA sas