Liäs om, din dumma svartnos! Annars skall jag . . .s
han viiftade med rottingen.
Dot klack i herr Ekman då han hörde den mörkloc-
kiga Marias mörklockiga son erhålla samma öknamn ai
den lärde magistern, som modren fordom som bam af
det slödder, hvaribland hon uppvuxit.
Gossen upprepade svaret på samma sätt,
Jaså, utbrast magistern, du trotsar! Ja, jag känner
dig, du tyska tjurskalle, du vil aldrig läsa som det står
i boken. Men jag skall lära dig att se upp med ögo-
nen och minnas med förståndet. Du aktar icke rottingen,
det är som att slå vatten på gåsen att låta dig smaka
rottingen, jag känner till det förut.,
Herrn slängde ifrån sig både rotting och cateches,
och högg tag i de rika svarta lockarna på Marias son,
och nuskade om den stackars gossens hufvud, att tårarna
framträngde ur hans ögon.
Här vet jag att du har en smula känsla, sade ma-
gistern, och gjorde uppehåll med lufningen, men släppte
icke sitt säkra tag.
Nå, hur heter det nu igen?
Gossen kunde, sålunda behandlad, omöjligt minnas
bättre än han giorde, utan upprepade svaret för fjerde
gången på samma sätt.
Nej, du utböling, så här heter det: fruktan — (en
stor rrundlufning) — kärlek — (en örfil på venstra örat)
— tilllförsigt — (en örfil på högra örat) — till honom.
I dem ordning skall det vara. Nå hur lyder språken?v
Giossen var nu så uppskakad, och upplöst i tårar, att
han miindes ingenting, och likväl hade han kunnat sin
lexa, innan han gick i skolan.
Ja så! du kan inte din lexa. Du har legat och sof-
vit ru igen, som vanligt. Jag vet att du ligger och sof-
ver som en stock om morgnarna, och om qvällarna
sprirger du kring gatorna och gör skälmstycken. Din mor
har sagt mig det, och rekommenderat dig till smörj. Du
skal! få det, så att du minnes mig i hela din lifstid. Nå.
har du påmint dig ännu, eller skall jag ruska upp för-
ståndet på dig? Kanske jag skall vrida näsan ur led pi
dig, för att få ett futtigt svar? Hva ba? Hur låter det
Hvad ser jag? Du är inte ren om händerna, du är p
kolssvart som en sotarpojke, ja, du duger inte till någo
annaat än att bli sotarpojkel