Tara derigenom att personernas äregirighet och q massornas passioner bidraga till att lemna q fältet öppet för alla möjliga echancer. Frank( rike skall ännu i många ar förbifva i denna 4 revolutionära kris, hvarpå hvarken Napoleon 1 eller Ludvig Filip eller Bourbonerna kunnat: göra slut, emedan det icke lyckades dem att finna en laglig form för den monarkiska prin. cipens återupprättande på en fast grund. I De inse att detta lands tvifvelaktiga till-) :ecånd icke på en gång kan aflösas af beständande institutioner som motsvara det öfriga Europas monarkiska teridenser; men de inse också, att anarkien näres just af de källor, hvilka man hittills betraktat såsom ordningens. De inse, att i händelse prinsen af Joinville blefve vald till president, så betydde det 5 icke annat. än att monarkien nedstigit till re1 publiken. De inse vidare att prinsen icke har stor utsigt att blifva vald. Detta fall skulle ytterligare innebära en förödmjukelse för mo-t narkien. l Vi återupprepa det, man bortser för ögon blicket från denna fråga, men man vill vidtaga måit och steg, som skola hindra Europas monarkier från att taga skada af de ex1 perimenter, som Bourbonernas yngre linia vill swnställa i Frankrike. I STORBRITANNIEN. En mängd allmänna möten kafva hållits i si utect af September och början af Oktober, eft.er vanligheten denna tid på året, och der-! iblan4 — äfven flera protektionistmöten, under; . fo landtbruksmöten. Vid det som hölls: a Rog al East Birks Agricultural Association i Maide head, yttrade parlamentsledamoten Pilmer a t snär den tid kommer, då landets ; newng förklarar den sedan 1340 följda plitiken va oriktig och att skyddstull åter bör införas, Så går en lag derom segrantde. genom begge Darlaments, vwusen; men att omj. nästa parlamentvval skulle 1 xederstödja den politik, som följts sedan 1846, . Kunna spanmålsortsre presentanverna icke för 23 nägonting deremot och dera8 valmän måste Jå 1082 sig efter omständigheterna. — Innan förä dr 5CP hafva de åter ingenting att vänta af par! amen tetv. Med anledning af dessa alltför tvety rdigal. förhoppningar för protektionistintresset yttr adel! mötets ordförande generalmajor Wemyff: tYIr. Palmer har förklarat att han icke kan skönja ; någon utsigt till förnyadt välstånd för oss, och olyckan består blott uti att medan gräsetls gror dör hästen. Det bästa man kan företaga under väntningstiden är likväl att icke förlora modet. Mitt råd ör derföre att arrendatorerna måtte odla jorden efter de mest bepröfvade förbättringar, och att jordäigarne måtte underlätta arrendatorerna så ofta dessa visa håg och nit för denna utväg ur förlägenheten. I sjelfva verket är det också bättre, att hela denna ang slägenhet blir afhjelpt af jordens ägare och brukare sjelfva, sinsemellan, än att lagstiftningen skall genom sina tvångsmedel träda emellan.s — Det bifall, hvarmed dessa yttranden, och andra af samma innehåll, hafva blifvit afhörda af jordbrukarne, tycks visa att de fattat sitt parti, och icke längre ämna låta jordägareprotektionisternas rop hänföra sig. På ett landtbruksmöte i Cumberland har emedlertid inrikes ministern under Peels minister, lord James Graham låtit undfalla sig några ord, som gifvit protektionisterna tillfälle till mycket rop i tidningarne. Lord James förklarade helt torrt att landtmännens närvarande förlägenhet till stor del härrör derifrån att de lita för mycket på plogen och för litet på ladugården; Ville de odla mer gräs än som sker nu, och tillika begagna den nya! amerikanska skördmachinen för skörden, sål. skulle de vinna en ansenlig behållning blott genom de sålunda inbesparade dagsverkena.i Detta — ropa nu protektionisterna — skulie gåledes vara frihandelspartiets ideal! Landtfolket i England bör, efter detta partis mening, mista tillfällena till arbete, och Englauds åkerfält förvandlas till betesmarker med en herde här och der! Det är klart att frihandeln vill återförflytta oss bland nomadfolken., . c I Förberedelserna till verldsexpositonens ai slutande hafva redan med innevarande månad begynt och det har blifvit kungjordt att kri-j stallvalatset öppnas för allmänheten bestäm i den sista gången lördagen den 11:e. Paföljande onsdag, den 15:e, kommer prins Albert att derstädes afhöra expositionskommittcens perättelse, som skall upplisas af lord Vanning och i korthet af H. K. H. besvaras; 10 minuter sednare inlåtas de arbetare, som skola borttöra expositionsartiklarne och förbereda nedtagiriingen af sjelfva kristallpalatset. Naturligtvis har denna kungörelse ökat tilloppet ar expositionsbesökande, så att der är fullt hus alla dagar; antalet går numera vanligen till omkring 70690 om dagen. Bland de besökande såg man på en shillingsdag (Thorsdagen den 2) kl. I, äfven en stor skara barn, tillhörande en så kallad Tras-skola (Ragged School), så irasiga och magra att man skulle trott dem ditsända för kontrastens skull; af hvart tjog gingo omkring två tredjedelar barfotade. Skaran ordnade sig vid inträdet radvis och uppstämde God save the Queen, med god harmoni. Detta den yttersta fattigdoms högtidståg midtigesom hela verldens hopade prakt och rikedomar gjorde verkligen stor effekt och erinrade, som en berättelse derom uttrycker sig, lifligt om att några bland de stora här åskådliga ansträngningarne för framskridandet måste ovilkorligt ägnas åt förbättrimgen af dessa arma Londonsvildars belägenhet. — Af de nu mer afslutade insändningsförteckningarne upplyses att omkring 173500 insändare hafva lemnat omkring en million artiklar, dem belöningsjuryns ledamö4er måst oranska hvar och en. för att om hvar