Tara derigenom att personernas äregirighet och q
massornas passioner bidraga till att lemna q
fältet öppet för alla möjliga echancer. Frank- (
rike skall ännu i många ar förbifva i denna 4
revolutionära kris, hvarpå hvarken Napoleon 1
eller Ludvig Filip eller Bourbonerna kunnat:
göra slut, emedan det icke lyckades dem att
finna en laglig form för den monarkiska prin.
cipens återupprättande på en fast grund. I
De inse att detta lands tvifvelaktiga till-)
:ecånd icke på en gång kan aflösas af bestän-
dande institutioner som motsvara det öfriga
Europas monarkiska teridenser; men de inse
också, att anarkien näres just af de källor,
hvilka man hittills betraktat såsom ordnin-
gens. De inse, att i händelse prinsen af Join-
ville blefve vald till president, så betydde det 5
icke annat. än att monarkien nedstigit till re- 1
publiken. De inse vidare att prinsen icke har
stor utsigt att blifva vald. Detta fall skulle
ytterligare innebära en förödmjukelse för mo-t
narkien. l
Vi återupprepa det, man bortser för ögon-
blicket från denna fråga, men man vill vid-
taga måit och steg, som skola hindra Euro-
pas monarkier från att taga skada af de ex-
1 perimenter, som Bourbonernas yngre linia vill
swnställa i Frankrike. I
STORBRITANNIEN.
En mängd allmänna möten kafva hållits i
si utect af September och början af Oktober,
eft.er vanligheten denna tid på året, och der-!
iblan4 — äfven flera protektionistmöten, under;
. fo landtbruksmöten. Vid det som hölls:
a Rog al East Birks Agricultural Association
i Maide head, yttrade parlamentsledamoten
Pilmer a t snär den tid kommer, då landets ;
newng - förklarar den sedan 1340 följda
plitiken va oriktig och att skyddstull åter
bör införas, Så går en lag derom segrantde.
genom begge Darlaments, vwusen; men att omj.
nästa parlamentvval skulle 1 xederstödja den po-
litik, som följts sedan 1846, . Kunna span-
målsortsre presentanverna icke för 23 nägonting
deremot och dera8 valmän måste Jå 1082 sig
efter omständigheterna. — Innan förä dr 5CP
hafva de åter ingenting att vänta af par! amen
tetv. Med anledning af dessa alltför tvety rdigal.
förhoppningar för protektionistintresset yttr adel!
mötets ordförande generalmajor Wemyff: tYIr.
Palmer har förklarat att han icke kan skönja ;
någon utsigt till förnyadt välstånd för oss,
och olyckan består blott uti att medan gräsetls
gror dör hästen. Det bästa man kan företaga
under väntningstiden är likväl att icke förlora
modet. Mitt råd ör derföre att arrendatorerna
måtte odla jorden efter de mest bepröfvade
förbättringar, och att jordäigarne måtte under-
lätta arrendatorerna så ofta dessa visa håg och
nit för denna utväg ur förlägenheten. I sjelfva
verket är det också bättre, att hela denna an-
g slägenhet blir afhjelpt af jordens ägare och bru-
kare sjelfva, sinsemellan, än att lagstiftningen
skall genom sina tvångsmedel träda emellan.s —
Det bifall, hvarmed dessa yttranden, och an-
dra af samma innehåll, hafva blifvit afhörda
af jordbrukarne, tycks visa att de fattat sitt
parti, och icke längre ämna låta jordägarepro-
tektionisternas rop hänföra sig.
På ett landtbruksmöte i Cumberland har
emedlertid inrikes ministern under Peels mi-
nister, lord James Graham låtit undfalla sig
några ord, som gifvit protektionisterna tillfälle
till mycket rop i tidningarne. Lord James
förklarade helt torrt att landtmännens närva-
rande förlägenhet till stor del härrör derifrån
att de lita för mycket på plogen och för litet
på ladugården; Ville de odla mer gräs än
som sker nu, och tillika begagna den nya!
amerikanska skördmachinen för skörden, sål.
skulle de vinna en ansenlig behållning blott
genom de sålunda inbesparade dagsverkena.i
Detta — ropa nu protektionisterna — skulie
gåledes vara frihandelspartiets ideal! Landt-
folket i England bör, efter detta partis me-
ning, mista tillfällena till arbete, och Eng-
lauds åkerfält förvandlas till betesmarker med
en herde här och der! Det är klart att
frihandeln vill återförflytta oss bland nomad-
folken., . c I
Förberedelserna till verldsexpositonens ai
slutande hafva redan med innevarande månad
begynt och det har blifvit kungjordt att kri-j
stallvalatset öppnas för allmänheten bestäm i
den sista gången lördagen den 11:e. Paföl-
jande onsdag, den 15:e, kommer prins Albert
att derstädes afhöra expositionskommittcens
perättelse, som skall upplisas af lord Vanning
och i korthet af H. K. H. besvaras; 10 mi-
nuter sednare inlåtas de arbetare, som skola
borttöra expositionsartiklarne och förbereda
nedtagiriingen af sjelfva kristallpalatset. Na-
turligtvis har denna kungörelse ökat tilloppet
ar expositionsbesökande, så att der är fullt
hus alla dagar; antalet går numera vanligen
till omkring 70690 om dagen.
Bland de besökande såg man på en shil-
lingsdag (Thorsdagen den 2) kl. I, äfven en
stor skara barn, tillhörande en så kallad
Tras-skola (Ragged School), så irasiga och
magra att man skulle trott dem ditsända för
kontrastens skull; af hvart tjog gingo omkring
två tredjedelar barfotade. Skaran ordnade sig
vid inträdet radvis och uppstämde God save
the Queen, med god harmoni. Detta den
yttersta fattigdoms högtidståg midtigesom hela
verldens hopade prakt och rikedomar gjorde
verkligen stor effekt och erinrade, som en be-
rättelse derom uttrycker sig, lifligt om att några
bland de stora här åskådliga ansträngningarne
för framskridandet måste ovilkorligt ägnas åt
förbättrimgen af dessa arma Londonsvildars
belägenhet. — Af de nu mer afslutade in-
sändningsförteckningarne upplyses att omkring
173500 insändare hafva lemnat omkring en
million artiklar, dem belöningsjuryns ledamö-
4er måst oranska hvar och en. för att om hvar