;rjställd, hvadan, i sädant fall, den sedan nyssnämnd: 2 mänads början .å -kapitalafbetalningsbeloppet ytterli gare upplupna ränta eftergifves. Tu i 6:0 Före den 1 Juli näst. efter den bestämda yt ältersta tidpunkten för lånemedlens: utlemnande, böi 1I drätselförvaltningen, medelst insända handlingar, in. tt) för riksgäldskontoret styrka, att de byggnader, för g)hvil:as uppförande understöd utaf ifrågavaranie län meddelats, blifvit inom föreskrifven tid fullbordade och hos städernas allmänna brandstodsbolag eller an nan i stadgad ordning bildad och med vederbörligen faststäldt reglemente försedd brandförsäkringsinrätttt ining emot brandskada försäkrade. i 7:0 De frän riksgäldskontoret utbekomna länemedel, hvilkas behöriga användande icke styrkes på det a i nästföregäende punkt stadgade sätt, böra inom den -Ider bestämda tid vara till riksgäldskontoret äterställda. ri 8:o För det hos riksgäldskontoret lyftade belopp, -Isom af nyssberörda anledning skall återbetalas, bör Idrätselförraltningen jemväl godtgöra riksgäldskontoret fem procents ärlig ränta från slutet af äret näst efter det, hvarunder samma belopp blifvit af kontoret utbetaldt. i Med anmälan af detta sälunda fattade beslut, hafva rikets ständer hos K. M:t anhällit att, då städernas invänare synas i väsendtlig mon kunna frän sig aflägsna de sväraste följderna af timande :brandskador samt behofvet af statens biträde med byggnadslän vid sädana tillfällen upphöra, derest vederbörande för sina hus ingå uti. behörigen bildade brandstodsinrättningar, K. M:t täcktes läta utgå en uppmaning-till -stäJdernas husegare att vederbörligen.brandförsäkra sina hus: men att vid möjligen inträffande fall, då K. M:t Ikan finna för godt till brandskadad stads återuppbyggande i-näder bevilja län utaf de för sådant. ändåmäl disponibla allmänna medel, K. M:t täcktes för -Jdessa län meddela stadganden, som i alla tillämpliga delar äro med här ;ofvan anförda bestämmelser öfverensstämmande. I I Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 19 Mars 1851, angående kontrollen i afseende lå saltad laz-och smör, som sjöledes föres från hamn i Norrbottens eller Westerbottens län till annan inrikes ort. t RE I Under förnyande af den redan vid 1840 —1841 ärens riksdag förda klagan deröfver, att, vid afsändning från hamn uti Norrbottens och Westerbottens län sjöledes till annan inrikes ort af varuartiklarne saltad lax och smör, afsändaren vore skyldig att ä varan förete produktionsbevis, hade hos Rikets Ständer blifvit framställd angelägenheten deraf, att den härom ännu gällande föreskrift i R. B. blefve upphäfven, den 15 December 1837, kungjord genom generaltullstyrelsens cirkulär af den 10 Febr. 1838. Generaltullstyrelsen, häröfver hörd, hade ansett sig icke kunna ä denna anhällan tillstyrka bifall och K. JM:t hade under den 21 Dec. 1840 förklarat sig icke finna lämpligt att uti ifrägavarande föreskrifter nägon ändring anbefalla. i Rikets Ständer, som icke lemnat utan uppmärksamhet hvad generaltullstyrelsen dervid äberopat, såsom skäl, för ett fortsatt bibehållande af. de föreskrifter uti förevarande hänseende, hvilka blifvit öfverklagade, hafva likväl trott sig finna dessa föreskrifter dels icke uppfylla det med dem äsyftade ändamäl, dels medföra betydliga hinder uti del norra provinsernas landtmanna-handel och dels verka förstörande på innevänarnes sedlighet, samt för riktigheten af denna äsigt hemtat stöd jemväl af K. M:ts, i sammanhang med förslag till förnyad tulltaxa, meddelade nädiga framställning, i fråga om nedsättning i tullen ä artikeln smör. Dä nu föreskrifterna om anskaffande af ofvannämnde produktionsbevis onekligen medföra, vid afsättninger af inhemska produkter, sädana ej obetydliga kostna. der och besvär, som icke drabba innevänarne i riket: : öfriga län, och dessa föreskrifter i allt fall, på säp ofvan är upplyst, visat sig icke i nägon väsendtlig mån hafva förhindrat insmugglandet frän finska sidar af den bland införda varor förnämsta artikeln smör; men deremot, och hvarvid Rikets Ständer fästat synnerlig vigt, ej blott gifvit anledning till brottsliga företag, utan äfven kunna anses i allmänhet skvadligt inverka på folkets sedlighet; hafva Rikets Ständer hos K. M:t anhållit, att förut omförmäålda, i gent raltullstyrelsens cirkulär den 10 Februari 1838 meddelade föreskrifter om uppvisande af produktionsbevjs vid aflastning frän Norroch Westerbottens län al saltad lax och smör mätte upphäfvas. i Rikets Ständers underd. skrifvelse af den 19 Mar 1851, i fråga om fördelning af alltför stora pastorat, innefattar en anhällan, att i de stift, der pastorat finnas, som äro sä vidsträckta och folkrika, eller bestå af så många församlingar, att en delning af dessa pastorat för själavärdens behöriga handhafvande är af behofvet påkallad, K. M. täcktes läta vidtaga nödiga åtgärder för en sådan delning. : Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 19 Mars 1851, angående utarrendering af presterskapet på lön anslagna annezoch mensalhemman i Skåne, Halland och Blekinge. I afseende på de till presterskapets aflöning i Skäne, Halland och Blekinge anslagna s. k. annexoch mensalhemman hade hos Rikets Ständer blifvit anmärkt, dels den orättvisa, som vore förenad med nu brukliga förfarande vid bortstädjande af dessa hemman, derigenom att innehafvaren af sådant hemman kunde för mera än sin tjenstetid deröfver förfoga, utan ati efterträdarens rätt af nägot ombud eller nägon mynlighet bevakas, hvartill komme, att städjekontrakt san utan innehafvarens samtycse öfverlätas på flera versoner, deraf den ene erhölle arrendehemmanets ing, en annan äkern, en tredje torftägten, så ati iemmanet kunde vanhäfdas, utan att landtbo derföre rän detsamma skiljdes; dels att den nuvarande osära besittningen af berörde hemman verkade menligt, cke blott för äboen sjelf, hvilken derigenom betunsades med ny städselafgift hvarje gång kyrkoherdeedighet inträffade, utan ock för hemmanets skötsel, warå äboen ansäge sig icke böra använda den kostrad och det arbete, som kunde ifrågakomma vid en nera tryggad besittningsrätt. Vid öfvervägande af detta ärende hafva Rikets Ständer ansett det förfarande, som vid bortstädjande af ifrägavarande hemman för närvarande eger rum, lemna alltför öppet tillfälle för innehafvaren,.under hvars tjenstetid städjekontrakt gär till ända, att bereda sig fördelar på efterträdares bekostnad; och dä säväl detta missförhällande, som ock de anmärkta lägenheterna af en osäker besittningsrätt för äboer i dylika hemman, synas lämpligen kunna afbjelpas, pm dessa hemman öfverallt finge utarrenderas på viss id, under enahanda vilkor, som för Bohuslän i sälant afseende -äro genom Kongl. Maj:ts nädiga bret len 23 Sept. 1812 stadgade, nemligen attannexoch nensalhemmanen i detta län skulle på 30 ärs tid utrrenderas, sä att kyrkoherdeboställets innehafvare omme att ärligen uppbära en tretticndedel af städan, samt att konsistorium egde, efter vederbörlig pröfG ing, stadfästa eller afslä de gjorda arrende-anbuden, S afva R. St:r med stöd jemväl deraf, att sådant blifit äfven för Skäne, Halland och Blekinge af vederörande. embetsmyndigheter tillstyrkt och af K. M:t nder den 4 Maj 1833 pröfvadt lämpligt, ehuru belutet derom sedermera under den 13 Augusti 1835 Nifvit undanröjdt, anhällit, det Kongl. Maj:t täcktes, fter vederbörandes hörande, i näder besluta och päjuda, att enahanda föreskrifter, som i afseende på tarrenderande af annexoch mensal-hemman i Bous län gällande äro, jemväl böra i afseende på dyika hemman i Skäne, Halland och Blekinge tillämpas. (Forts. följer.) ingående den tillämnade Jernvägens rikt ning till Hariestad: Det har redan blifvit berättadt, att landsöfdingen i Skaraborgs län, f. d. statsrådet