;rjställd, hvadan, i sädant fall, den sedan nyssnämnd:
2- mänads början .å -kapitalafbetalningsbeloppet ytterli
gare upplupna ränta eftergifves. Tu i
6:0 Före den 1 Juli näst. efter den bestämda yt
ältersta tidpunkten för lånemedlens: utlemnande, böi
1- I drätselförvaltningen, medelst insända handlingar, in.
tt) för riksgäldskontoret styrka, att de byggnader, för
g)hvil:as uppförande understöd utaf ifrågavaranie län
meddelats, blifvit inom föreskrifven tid fullbordade
och hos städernas allmänna brandstodsbolag eller an
nan i stadgad ordning bildad och med vederbörligen
faststäldt reglemente försedd brandförsäkringsinrätt-
tt ining emot brandskada försäkrade. i
7:0 De frän riksgäldskontoret utbekomna läneme-
del, hvilkas behöriga användande icke styrkes på det
a i nästföregäende punkt stadgade sätt, böra inom den
-Ider bestämda tid vara till riksgäldskontoret äterställda.
ri 8:o För det hos riksgäldskontoret lyftade belopp,
-Isom af nyssberörda anledning skall återbetalas, bör
Idrätselförraltningen jemväl godtgöra riksgäldskontoret
fem procents ärlig ränta från slutet af äret näst ef-
ter det, hvarunder samma belopp blifvit af kontoret
utbetaldt. i
Med anmälan af detta sälunda fattade beslut, hafva
rikets ständer hos K. M:t anhällit att, då städernas
invänare synas i väsendtlig mon kunna frän sig af-
lägsna de sväraste följderna af timande :brandskador
samt behofvet af statens biträde med byggnadslän vid
sädana tillfällen upphöra, derest vederbörande för sina
hus ingå uti. behörigen bildade brandstodsinrättnin-
gar, K. M:t täcktes läta utgå en uppmaning-till -stä-
Jdernas husegare att vederbörligen.brandförsäkra sina
hus: men att vid möjligen inträffande fall, då K. M:t
Ikan finna för godt till brandskadad stads återuppbyg-
gande i-näder bevilja län utaf de för sådant. ändå-
mäl disponibla allmänna medel, K. M:t täcktes för
-Jdessa län meddela stadganden, som i alla tillämpliga
delar äro med här ;ofvan anförda bestämmelser öf-
verensstämmande. I
I Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 19
Mars 1851, angående kontrollen i afseende lå
saltad laz-och smör, som sjöledes föres från
hamn i Norrbottens eller Westerbottens län
till annan inrikes ort. t RE I
Under förnyande af den redan vid 1840 —1841 ärens
riksdag förda klagan deröfver, att, vid afsändning
från hamn uti Norrbottens och Westerbottens län sjö-
ledes till annan inrikes ort af varuartiklarne saltad
lax och smör, afsändaren vore skyldig att ä varan
förete produktionsbevis, hade hos Rikets Ständer blif-
vit framställd angelägenheten deraf, att den härom
ännu gällande föreskrift i R. B. blefve upphäfven,
den 15 December 1837, kungjord genom general-
tullstyrelsens cirkulär af den 10 Febr. 1838.
Generaltullstyrelsen, häröfver hörd, hade ansett sig
icke kunna ä denna anhällan tillstyrka bifall och K.
JM:t hade under den 21 Dec. 1840 förklarat sig icke
finna lämpligt att uti ifrägavarande föreskrifter nä-
gon ändring anbefalla. i
Rikets Ständer, som icke lemnat utan uppmärk-
samhet hvad generaltullstyrelsen dervid äberopat, så-
som skäl, för ett fortsatt bibehållande af. de föreskrif-
ter uti förevarande hänseende, hvilka blifvit öfver-
klagade, hafva likväl trott sig finna dessa före-
skrifter dels icke uppfylla det med dem äsyftade
ändamäl, dels medföra betydliga hinder uti del
norra provinsernas landtmanna-handel och dels verka
förstörande på innevänarnes sedlighet, samt för rik-
tigheten af denna äsigt hemtat stöd jemväl af K.
M:ts, i sammanhang med förslag till förnyad tulltaxa,
meddelade nädiga framställning, i fråga om nedsätt-
ning i tullen ä artikeln smör.
Dä nu föreskrifterna om anskaffande af ofvannämnde
produktionsbevis onekligen medföra, vid afsättninger
af inhemska produkter, sädana ej obetydliga kostna.
der och besvär, som icke drabba innevänarne i riket: :
öfriga län, och dessa föreskrifter i allt fall, på säp
ofvan är upplyst, visat sig icke i nägon väsendtlig
mån hafva förhindrat insmugglandet frän finska sidar
af den bland införda varor förnämsta artikeln smör;
men deremot, och hvarvid Rikets Ständer fästat syn-
nerlig vigt, ej blott gifvit anledning till brottsliga fö-
retag, utan äfven kunna anses i allmänhet skvadligt
inverka på folkets sedlighet; hafva Rikets Ständer
hos K. M:t anhållit, att förut omförmäålda, i gent
raltullstyrelsens cirkulär den 10 Februari 1838 med-
delade föreskrifter om uppvisande af produktionsbevjs
vid aflastning frän Norr- och Westerbottens län al
saltad lax och smör mätte upphäfvas. i
Rikets Ständers underd. skrifvelse af den 19 Mar
1851, i fråga om fördelning af alltför stora
pastorat,
innefattar en anhällan, att i de stift, der pastorat
finnas, som äro sä vidsträckta och folkrika, eller be-
stå af så många församlingar, att en delning af dessa
pastorat för själavärdens behöriga handhafvande är
af behofvet påkallad, K. M. täcktes läta vidtaga nö-
diga åtgärder för en sådan delning. :
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 19
Mars 1851, angående utarrendering af pre-
sterskapet på lön anslagna annez- och mensal-
hemman i Skåne, Halland och Blekinge.
I afseende på de till presterskapets aflöning i Skäne,
Halland och Blekinge anslagna s. k. annex- och men-
salhemman hade hos Rikets Ständer blifvit anmärkt,
dels den orättvisa, som vore förenad med nu bruk-
liga förfarande vid bortstädjande af dessa hemman,
derigenom att innehafvaren af sådant hemman kunde
för mera än sin tjenstetid deröfver förfoga, utan ati
efterträdarens rätt af nägot ombud eller nägon myn-
lighet bevakas, hvartill komme, att städjekontrakt
san utan innehafvarens samtycse öfverlätas på flera
versoner, deraf den ene erhölle arrendehemmanets
ing, en annan äkern, en tredje torftägten, så ati
iemmanet kunde vanhäfdas, utan att landtbo derföre
rän detsamma skiljdes; dels att den nuvarande osä-
ra besittningen af berörde hemman verkade menligt,
cke blott för äboen sjelf, hvilken derigenom betun-
sades med ny städselafgift hvarje gång kyrkoherde-
edighet inträffade, utan ock för hemmanets skötsel,
warå äboen ansäge sig icke böra använda den kost-
rad och det arbete, som kunde ifrågakomma vid en
nera tryggad besittningsrätt.
Vid öfvervägande af detta ärende hafva Rikets
Ständer ansett det förfarande, som vid bortstädjande
af ifrägavarande hemman för närvarande eger rum,
lemna alltför öppet tillfälle för innehafvaren,.under
hvars tjenstetid städjekontrakt gär till ända, att be-
reda sig fördelar på efterträdares bekostnad; och dä
säväl detta missförhällande, som ock de anmärkta
lägenheterna af en osäker besittningsrätt för äboer
i dylika hemman, synas lämpligen kunna afbjelpas,
pm dessa hemman öfverallt finge utarrenderas på viss
id, under enahanda vilkor, som för Bohuslän i sä-
lant afseende -äro genom Kongl. Maj:ts nädiga bret
len 23 Sept. 1812 stadgade, nemligen attannex- och
nensalhemmanen i detta län skulle på 30 ärs tid ut-
rrenderas, sä att kyrkoherdeboställets innehafvare
omme att ärligen uppbära en tretticndedel af städ-
an, samt att konsistorium egde, efter vederbörlig pröf- G
ing, stadfästa eller afslä de gjorda arrende-anbuden, S
afva R. St:r med stöd jemväl deraf, att sådant blif-
it äfven för Skäne, Halland och Blekinge af veder-
örande. embetsmyndigheter tillstyrkt och af K. M:t
nder den 4 Maj 1833 pröfvadt lämpligt, ehuru be-
lutet derom sedermera under den 13 Augusti 1835
Nifvit undanröjdt, anhällit, det Kongl. Maj:t täcktes,
fter vederbörandes hörande, i näder besluta och pä-
juda, att enahanda föreskrifter, som i afseende på
tarrenderande af annex- och mensal-hemman i Bo-
us län gällande äro, jemväl böra i afseende på dy-
ika hemman i Skäne, Halland och Blekinge tillämpas.
(Forts. följer.)
ingående den tillämnade Jernvägens rikt
ning till Hariestad:
Det har redan blifvit berättadt, att lands-
öfdingen i Skaraborgs län, f. d. statsrådet