och ljusetss område; — när de gulnade löfve
falla, och triräd och blommor beröfvas sin prun
kande somnmardrägt; — när med ett ord för
gängelsen x utsträckt sin spira öfver naturen, —
då tar mann så gerna sin tillflykt i Konsten
öppnade arrmar, och man kan väl våga påstå
att endast der finnes någon ersättning unde
den tid maan sörjer öfver den herrliga som
marens flyvdda behag och längtar efter de
kommande - våren.
En sådam tillflykt erbjuda äfven Konstföre
ningens salar åt den som önskar att glömm
den mörka, eller (som fransmännen säga) de
döda årstidens obehag. Den första expositio
nen i höst var väl ej serdeles talrik, men egd
likväl att uppvisa flera taflor af mycken för
tjenst. Ibland dessa vilja vi, utan att iakt
taga nägon rangordning, hämna:
En tafla af hr Egron Lundgren, akademien:
för de fria I konsterna f. d. pensionär, som fö
det -härvaraande uppehåller sig i Spanien
Taflan föreeställer en morisk stadsport i Va
lencia, medl en promenad och en dit ledande
trappa. Dett är märkvärdigt att se, huru nä
stan alla lermningar af den moriska folkstam:
mens arkitelktur bära stämpeln af en storhe
och ett konstsinne, vittnande om en bildning.
som i allmänhet öfverträffar hvad samtidens
folkslag hade att uppvisa, ty större delen a:
Greklands och Roms storverk voro vid denna
tid ruiner. Nu stå lemningarne af morernas
präktiga byggnader qvar, såsom vålnader ifrån
en förfluten tid, sedan deras upphofsmän, bort-
jagade af fanatismen, blifvit, åtminstone såsom
ett civiliseradt folk, utplånade från jorden.
Emedlertid hafva deras besegrare tillegnat sig
flyktingarnes ruiner, hvilka de skryta af, som
om de voro deras egna. Ett sådant minne
är äfven föreenämnde stadsport. Vid foten a
trappan äro ttvänne Duennor, med sin kaval-
jer, inbegripa i ett samtal, och den ena da-
mens både ställning och blick vittna om att
hon är född under Spaniens glödande sol.
En tiggare kvilar på en af de nedre trappste-
en och bilar en skärande kontrast emot den
örra ståtliga gruppen. På något afstånd sy-
nes en flicka, som kysser en munk på han-
den. Naturligtvis kan hon, genom denna för-
tjenstfulla handling, räkna på ett pass till him-
melriket. — Anordningen af hela taflan, de
arkitektoniska partiernas storartade behandling,
koloritens kllarhet, belysningen vid trappan,
de små figurcernas täcka framställning: allt ta-
lar till fördell för konstnärn och hans talent,
på samma gäng som det vittnar om att aka-
demien gjort ett af sina lyckligaste val, då
hon utsåg her Lundgren till sin pensionär.
En liten tfla af samme mästare, tecknad i
crayon, med några lätta effekter i kulörta kri-
tor, intager t rum bredvid den förra. Den
föreställer en dam, som låter spå sig at en
ziguenerska; den sednare är omgifven af sina
barn och den mystiska kattan, som med gni-
strande ögon fixerar en på något afständ,
befintlig hund. Detta utkast är tecknadt med
en lätthet och grace, som påminner om Wat-
teau. Det är en liten Daguerreotyp, framtrol-
lad på några ögonblick af snillets solsken.
Lyckligtvis tillhöra dessa tvänne taflor h.
exc. grefve Trolle Bonde, och lära komma
att pryda h. exc:s dyrbara tafvelgalteri vid
Säfstaholm. De tillhöra således äfven Sverige.
Professor Scholander hade till expositionen
lemnat några och tjugo aqvareller, förestäl-
lande utsigter af Calmare slott samt Wisby
och dess ruiner, och hvilka hr S. lärer full-
bordat på en mycket kort tid. Hr S. har sä-
kerligen ytterst få rivaler, om man äfven ge-
nomsöker andlra länder, uti denna konstgenre,
som han genom sin talang upphöjt till ran-
gen af de bässta oljefärgstaflor; ty färgspelets
sanning och klarhet kunna ej öfverträffas.
Perspektivet äir äfven förträffligt och figurerna,
lämpade efter styckets karakter, serdeles väl
tecknade. Det är dessutom en serskild för-
tjenst, att på detta sätt åt efterverlden förvara
dessa dyrbara minnen.
En tafia afhr A. Julius Berg, föreställande
Waldemarsndcen, är den vackraste refer. sett
af hans hand. Den varma färgton, som rå-
der i denna tefla, igenfinner man endast en
skön afton under högsommaren vid solens
nedgång. Den liksom värmer hjertat, och
sprider, i föreming med det herrskande lug-
net, en fridsamm känsla i åskådarens sinne.
Det finnes för öfrigt i hela denna tafla en
harmoni som rman i så hög grad sällan träf-
far. Äfven båten och figurerna äro ganska
vackra. Taflam är en skön poesi i oljefärg,
der penseln trädt i pennans ställe.
Hr Wrights dufvor äro målade med en konst-
färdighet, en fit och en natursanning, som
svårligen kunra öfverträffas. Möjligen skulle
hufvudfigurern: kommit ännu bättre fram, om.
de omgifvande partierna varit hållna i en
mörkare färgton.
Några af hr v. Heideckens landskap ärol
rätt vackra, och vittna att hans avancerade
ålder ej förmått förminska hans talang.
Hr Larssons marine är en af hans vackraste.
Refer. som här hufvudsakligen utpekat hvad
som han funnit: vackrast vid denna exposition,
öfverlemnar åt andra att med kritikens glas-
ögon uppsöka de fel, som i de exponerade
taflorna möjligen kunna upptäckas. E.
Åt — t——— EON
NORGE.
Bankafdelningen i Christiania har från och
AR a