och ljusetss område; — när de gulnade löfve falla, och triräd och blommor beröfvas sin prun kande somnmardrägt; — när med ett ord för gängelsen x utsträckt sin spira öfver naturen, — då tar mann så gerna sin tillflykt i Konsten öppnade arrmar, och man kan väl våga påstå att endast der finnes någon ersättning unde den tid maan sörjer öfver den herrliga som marens flyvdda behag och längtar efter de kommande våren. En sådam tillflykt erbjuda äfven Konstföre ningens salar åt den som önskar att glömm den mörka, eller (som fransmännen säga) de döda årstidens obehag. Den första expositio nen i höst var väl ej serdeles talrik, men egd likväl att uppvisa flera taflor af mycken för tjenst. Ibland dessa vilja vi, utan att iakt taga nägon rangordning, hämna: En tafla af hr Egron Lundgren, akademien: för de fria I konsterna f. d. pensionär, som fö det -härvaraande uppehåller sig i Spanien Taflan föreeställer en morisk stadsport i Va lencia, medl en promenad och en dit ledande trappa. Dett är märkvärdigt att se, huru nä stan alla lermningar af den moriska folkstam: mens arkitelktur bära stämpeln af en storhe och ett konstsinne, vittnande om en bildning. som i allmänhet öfverträffar hvad samtidens folkslag hade att uppvisa, ty större delen a: Greklands och Roms storverk voro vid denna tid ruiner. Nu stå lemningarne af morernas präktiga byggnader qvar, såsom vålnader ifrån en förfluten tid, sedan deras upphofsmän, bortjagade af fanatismen, blifvit, åtminstone såsom ett civiliseradt folk, utplånade från jorden. Emedlertid hafva deras besegrare tillegnat sig flyktingarnes ruiner, hvilka de skryta af, som om de voro deras egna. Ett sådant minne är äfven föreenämnde stadsport. Vid foten a trappan äro ttvänne Duennor, med sin kavaljer, inbegripa i ett samtal, och den ena damens både ställning och blick vittna om att hon är född under Spaniens glödande sol. En tiggare kvilar på en af de nedre trappsteen och bilar en skärande kontrast emot den örra ståtliga gruppen. På något afstånd synes en flicka, som kysser en munk på handen. Naturligtvis kan hon, genom denna förtjenstfulla handling, räkna på ett pass till himmelriket. — Anordningen af hela taflan, de arkitektoniska partiernas storartade behandling, koloritens kllarhet, belysningen vid trappan, de små figurcernas täcka framställning: allt talar till fördell för konstnärn och hans talent, på samma gäng som det vittnar om att akademien gjort ett af sina lyckligaste val, då hon utsåg her Lundgren till sin pensionär. En liten tfla af samme mästare, tecknad i crayon, med några lätta effekter i kulörta kritor, intager t rum bredvid den förra. Den föreställer en dam, som låter spå sig at en ziguenerska; den sednare är omgifven af sina barn och den mystiska kattan, som med gnistrande ögon fixerar en på något afständ, befintlig hund. Detta utkast är tecknadt med en lätthet och grace, som påminner om Watteau. Det är en liten Daguerreotyp, framtrollad på några ögonblick af snillets solsken. Lyckligtvis tillhöra dessa tvänne taflor h. exc. grefve Trolle Bonde, och lära komma att pryda h. exc:s dyrbara tafvelgalteri vid Säfstaholm. De tillhöra således äfven Sverige. Professor Scholander hade till expositionen lemnat några och tjugo aqvareller, föreställande utsigter af Calmare slott samt Wisby och dess ruiner, och hvilka hr S. lärer fullbordat på en mycket kort tid. Hr S. har säkerligen ytterst få rivaler, om man äfven genomsöker andlra länder, uti denna konstgenre, som han genom sin talang upphöjt till rangen af de bässta oljefärgstaflor; ty färgspelets sanning och klarhet kunna ej öfverträffas. Perspektivet äir äfven förträffligt och figurerna, lämpade efter styckets karakter, serdeles väl tecknade. Det är dessutom en serskild förtjenst, att på detta sätt åt efterverlden förvara dessa dyrbara minnen. En tafia afhr A. Julius Berg, föreställande Waldemarsndcen, är den vackraste refer. sett af hans hand. Den varma färgton, som råder i denna tefla, igenfinner man endast en skön afton under högsommaren vid solens nedgång. Den liksom värmer hjertat, och sprider, i föreming med det herrskande lugnet, en fridsamm känsla i åskådarens sinne. Det finnes för öfrigt i hela denna tafla en harmoni som rman i så hög grad sällan träffar. Äfven båten och figurerna äro ganska vackra. Taflam är en skön poesi i oljefärg, der penseln trädt i pennans ställe. Hr Wrights dufvor äro målade med en konstfärdighet, en fit och en natursanning, som svårligen kunra öfverträffas. Möjligen skulle hufvudfigurern: kommit ännu bättre fram, om. de omgifvande partierna varit hållna i en mörkare färgton. Några af hr v. Heideckens landskap ärol rätt vackra, och vittna att hans avancerade ålder ej förmått förminska hans talang. Hr Larssons marine är en af hans vackraste. Refer. som här hufvudsakligen utpekat hvad som han funnit: vackrast vid denna exposition, öfverlemnar åt andra att med kritikens glasögon uppsöka de fel, som i de exponerade taflorna möjligen kunna upptäckas. E. Åt — t——— EON NORGE. Bankafdelningen i Christiania har från och AR a