mellan Stockholm och Götheborg skulle först utföras,
och att begynnelsen deraf skall ske medelst den del,
hvilken tjenar att sammanbinda Wenern med Hjel-
maren och Mälaren; alldenstund det beslut, Rikets
Ständer i denna del vid sistförflutne riksmöte fattat,
endast är en utvidgning af de: beslut, som redan vid
den föregående riksdagen var afgjordt och af konun-
gen sanktioneradt. Dä linien säledes redan var af
de båda statsmakterna beslutad och dermed dess än-
damälsenlighet godkänd, så hade det väl varit höj-
den af oförnuft och lättsinne, att nu öfvergifva denna
plan, och ägna sig åt de nya projekter, som sedan
denna tid uppkommit, för att möjligen kort derefier
få lemna dessa för andra nya hugskott. Ett sädant
beteende leder aldrig till nägot mäl och är icke vär-
digt den enskilde mannen, ännu mindre Konungen
och Rikets Ständer. Det beslut de en gäng fattat,
anser åtminstone jag, för min del, säsom en fait
accompli.
e) Man har talat om de stora kostnader den nu af
Rikets Ständer ingängna förbindelsen skulle medföra
för statsverket. Bättre hade varit, menar nägon, att
staten jelf ifrån början öfvertagit och utfört företa-
get. Kostnadsförslaget är för högt tilltaget, säga som-
liga, och är för lägt, anmärka andra. Jernvägen
kommer ej att bära sig. Jernvägar kunna göras nu-
mera för bättre pris, enligt de nya methoder, som i
detta fall efterband upptäckas. Staten borde öga
större garantier än som nu äro bestämda; den borde
ätminstone äga en ledamot med i direktionen. Sta-
ten borde hafva betingat sig goda vilkor för postens
förande och för trupptransporter.
Alla dessa invänningar äro ganska lätta att be-
möta.
Kostnaderna för staten komma först och främst
aldrig att öfverstiga 250000 rdr bko om äret, huru
stor än anläggningssumman må blifva, huru klent än
jernvägen må bära sig. De vädor, som i detta fall
förespeglats, komma säledes att drabba bolaget och
icke svenska statsverket. Men all rimlighet talar för
jatt den uppgifna summan icke kommer att utgå.
Kan nemligen jernvägen anläggas till bättre pris,
hvilket naturligtvis ligger aldramest i bolagets eget
intresse, nvarföre det är gifvet att detsamma skall i
möjligaste män tillegna sig alla de nyare upptäckter,
son leda till detta mäl, så betalar svenska statsver-
ket icke räntan på mer än den effektiva anläggnings-
kostnaden; kommer trafiken att blifva endast nägor-
lunda i enlighet med det horoskop deröfver, som jag
ofvan framställt, så kommer, och detta blir enligt min
fulla öfvertygelse förhällandet efter ganska få är,
ingen skilling af de garanterade 250000 rdr att ut-
betalas, utan staten inträder efter 40 är i besittning
af en jernbana, för hvilken den utbetalat en jemfö-
relsevis ganska liten summa. Männe detta icke bör
anses fördelaktigare än jernvägars utförande af sta-
ten, hvilket ej gerna kunde ske annat än förmedelst
statslän, hvarjemte man af erfarenheten lärt sig väl
känna med hvilka kostnader och svärigheter ett fö-
retags utförande af staten är förenadt, en erfarenhet,
som vållat att man numera så mycket möjligt öfver-
lemnar sädana företag ät den enskilda spekulations-
andan? Hufvudargumentet mot jernvägens utförande
af staten är dock, att ifall man skulle invänta den
tid, då staten beslutade sig för en sädan ätgärd, så
finge man utan tvifvel ännu vänta i mer än en mans-
älder.
Hvad angär yrkandet att svenska regeringen skulle
äga tillsätta en ledamot med i det blifvande bolagets
direktion, så blef denna fräga på riddarhuset grund-
ligt diskuterad. Resultatet deraf blef, att den stör-
sta garantien för svenska staten ansägs ligga i det
stadgande, som ej blott finnes uti den nu af Rikets
Ständer meddelade föreskriften, utan äfven fanns re-
dan uti Kongl. Maj:ts nådiga oktroj för det föregä-
ende bolaget för en jernvägs anläggande mellan Öre-
bro och Hult, der det heter: Staten äger rättighet
att gencm ombud, som af Oss i näder utses, deltaga
i granskningen af förvaltningen utaf bolagets ange-
lägenheter,. — Emellertid äro alla skrupler i detta
fall temligen onödiga, då det bör tagas för afgjordt,
att vid uppgörandet af oktrojen för det bhfvande bo-
laget, Kongl. Maj:t ej underläter att i denna sak
liakttaga alla de försigtighetsmätt som äro nödiga och
billiga. j
Att äfven posters och truppers transporterande icke
blifvit förbisedt, torde inhämtas af Kongl. Maj:ts näd.
I resolution, den 27 Nov. 1845, ä min underdåniga
lansökan om tillåtelse att anlägga jernvägar i riket,
I der ibland andra mig älagda förbindelser förekommer:
ati på billiga vilkor föra posten äfvensom trupper
;loch deras materiels emot afgifter, hvilka bestämmas
rjaf samma kommitte, som ägde att bestämma taxan
r I för trafiken i öfrigt, hvilken kommittå, i förbigående
I nämndt, skulle bestå af fyra af Kongl. Maj:t och fyra
af bolaget valde ledamöter, jemte en ordförande,
I hvilken KE. M. efter förslag af bolaget ä tre kun-
lInige, verksamme och redlige män, skulle i nåder för-
lordna.
Jag tror mig härmed hafva i det närmaste bemött
Jalla de invänningar och anmärkningar, med hvilka
Iman sökt vilseleda sig sjelf och allmänheten i afse-
lende ä denna vigtiga fråga, åtminstone sävidt an-
.l märkningarne kommit till min kännedom. Återstår
dock ännu ett par omständigheter. NM
Man har uppgifvit att H. M. Konungen skulle
vara jernvägssaken personligen obenägen och har med
Istöd af denna höga auktoritet velat försvara sitt eget
I motarbetande af samma sak. I fall dock en persons
I handlingar få anses för uttryck af hans äsigter och
tankar, vore det högst eget, om det kunde ligga nä-
l gon sanning uti nämnde föregifvande. Det är kändt,
latt Kongl. Maj:t är 1845 nädigst beviljat mig rättig-
Ihet till bildande af bolag för jernvägars anläggande
li riket under tjugu är; att högstdensamme vid 1848
lärs riksdag aflät nädig skrifvelse till Rikets Ständer
lom beviljande af garanti för en jernväg emellan Ö-
rebro och Hult; samt under den 28 Dec. sistnämnde
lär meddelat privilegium för ett bolag till sagde vägs
anläggande. Det är ock i friskt minne, att den nyss
I förflutne riksdagens afslutande af Konungen uppsköts
lendast för jernvägsfrägans afgörande. Hvad bevisa
-lväl alla dessa handlingar? Hade icke Hans Maj:t
hyst personlig bevägenhet för jernvägars anläggande,
)såsom nutidens bästa medel till lättade kommunika-
tioner, utan varit saken obenägen, sä skulle det hafva
-lutgjort en oförklarlig inkonseqvens att för detta ären.
-1des skull frånträda sin, ständerna tillkännagifna, af-
Nisigt att åtskilja dem tidigare, än som nu skedde.
g I Säkraste medlet att qväfva frågan hade väl eljest
, varit riksdagens afblåsande, utan afseende derpå, att
n frågan icke hunnit af Rikets Ständer slutligen hand-
läggas och afgöras. Att saken vid riksdagen ens
a kunde afgöras, derför har man säledes i främsta rum-
met att tacka H. M. Konungen personligen. Men
-I detta är icke nog. Hans Maj:t har, under ärendets
diskuterande i utskottet och ständen, samtalsvis ytt-
rat sig till en mängd af både riksdagsmän och an-
dre rörande jernvägarne, på ett sätt, som mäste in-
gifva den måst grundade öfvertygelse, att högstden
- samme är af själ och hjerta varmt intresserad för
denna sak, af hvilkens framgäng han i lika, om ej
no högre mätt än nägon annan inser de för fåderneslan-
n det välgörande verkningarne i en framtid. Det är
d
a
elväntade hustrun till en man med så nedriga
tänkesätt. Henrik, som från det ögonblicke
2 pp O 4 2 Oo . 1 Mm
a