unga Bertha, med hvilken han hvarkeu I onde
eller ville gifta sig...
Bertha (faller honom häftigt i talet). Han
kunde icke... det begriper jag nog, men
hvad viljan angick...
Jlenrik. Grefven bedyrade att det var till
honom sjelf och utan att ana den vigt denne
fästade vid hans ord, som den unge herr...
ack, mim Gud! huru skola vi kalla den der herrn?
Bertha (tvekande). Hade han då icke nå-
ot narmn i berättelsen?
Henrik. Jo, sannolikt... men det namnet
har undfallit mig... Dessutom kunna vi allt-
för väl undvara det och jag skall säga helt
enkelt Iherr X. — Det var således i det han
muntertt språkade med grefve Henrik, hvilken
lyckönskkade henom till sin lysande eröfring,
som deren unge herr X... heltnaivt förtrodde
honom att han väl famn sin kusin, fröken T...
ganska intagande, men att, då hon ej egde
någon förmögenhet, hade han aldrig tänkt
gifta sig med henne. Han hade närmat sig
till henne, för att, så till sägandes, begagna
henne till en pall, hvarmedelst han skulle för-
hjelpa sig till att komma högt i verlden, ty
det finis ingenting, tillade han, som så för-
bjelper: en ung man till anseende och lycka,
vom ettt utmärkt skönt och feteradt fruntim-
me, 4 kkörlek.
Ber. a (bestört). Och detta är sannt, verk
ligen saam. Mn herre?
PHarit (act ädel värdighet). Grefven gaf
.4 sannfärdigheten deraf.
2 ansigte med båda hän-
OQO, min Gud!
så kommer er attrysa,
.. Eroskyldiga och
. a nedrigheten a
Yertid är ingen
tunna nämn:
sitt heclersord
Bertha (döljer s.
derna och suckar).
Hemwik. Tanken härj
min fru, är det icke så? .
rena själ kan icke fatta he.
en så skamlig beräkning; eme,
ting mera vanligt, och jag skulle.
tjugn (exempel... A
Bertiha (afbrytande). Ett enda är mS P0g
min haerre. i
ITenrark. Ni begriper lätteligen, min fru, a!
det ickke behöfdes mer än en sädan bekän-
nelse, , för att öfvertygas om hvad öde som