unga Bertha, med hvilken han hvarkeu I onde eller ville gifta sig... Bertha (faller honom häftigt i talet). Han kunde icke... det begriper jag nog, men hvad viljan angick... Jlenrik. Grefven bedyrade att det var till honom sjelf och utan att ana den vigt denne fästade vid hans ord, som den unge herr... ack, mim Gud! huru skola vi kalla den der herrn? Bertha (tvekande). Hade han då icke nåot narmn i berättelsen? Henrik. Jo, sannolikt... men det namnet har undfallit mig... Dessutom kunna vi alltför väl undvara det och jag skall säga helt enkelt Iherr X. — Det var således i det han muntertt språkade med grefve Henrik, hvilken lyckönskkade henom till sin lysande eröfring, som deren unge herr X... heltnaivt förtrodde honom att han väl famn sin kusin, fröken T... ganska intagande, men att, då hon ej egde någon förmögenhet, hade han aldrig tänkt gifta sig med henne. Han hade närmat sig till henne, för att, så till sägandes, begagna henne till en pall, hvarmedelst han skulle förhjelpa sig till att komma högt i verlden, ty det finis ingenting, tillade han, som så förbjelper: en ung man till anseende och lycka, vom ettt utmärkt skönt och feteradt fruntimme, 4 kkörlek. Ber. a (bestört). Och detta är sannt, verk ligen saam. Mn herre? PHarit (act ädel värdighet). Grefven gaf .4 sannfärdigheten deraf. 2 ansigte med båda hänOQO, min Gud! så kommer er attrysa, .. Eroskyldiga och . a nedrigheten a Yertid är ingen tunna nämn: sitt heclersord Bertha (döljer s. derna och suckar). Hemwik. Tanken härj min fru, är det icke så? . rena själ kan icke fatta he. en så skamlig beräkning; eme, ting mera vanligt, och jag skulle. tjugn (exempel... A Bertiha (afbrytande). Ett enda är mS P0g min haerre. i ITenrark. Ni begriper lätteligen, min fru, a! det ickke behöfdes mer än en sädan bekännelse, , för att öfvertygas om hvad öde som