HURU KÄRLEKEN KOMMER.
AF
MARIE pe LEPINAY.
Grefve HEnrIK DE VALOGNE.
Grefvinnan BertHA, hans hustru.
(Scenen tilldrager sig i salongen af ett vackert slott
i nejden af Paris, under kejsardömets tid.)
Grefven och Grefvinnan.
Bertha är tjugu år gammal, lång och ut-
märkt skön, med ljust hår och blå ögon.
Hon sitter i en stor ländstol vid yttersta än-
dan af salongen, och man kan af uttrycket i
hennes ansigte lätt gissa, att em häftig förtret,
gränsande ända till vrede, uppfyller hennes
sinne. Hemnes klädsel är en utmärkt elegant
reskostym; på hufvudet bär hon en halmhatt.
Grefve Henrik är en man, som närmar sig
sitt fyrationde år. Han är vacker och har bi-
behållit sig förträffligt. Hans ansigte, såväl
-som hans växt, utvisa mycken ädelhet. Klädd
i en prydlig riddrägt, står han midt emot sin
fru, vid den motsatta ändan af salongen, stödd
mot en pelare. :
En djup tystnad råder i rummet. Emeller-
tid lär väl den unga grefvinnan hafva tröttnat
vid detta enformiga tåte å tete; ty hon upp
lyfter ögonen; som hon hittills hållit fästade
å golfvet, för med handen undan de vackra,
guldfärgade lockarne, som till hälften undan-
gömma hennes vackra ansigte, och tilltalar
sin man med den mest ironiska, både blick
och ton.
Bertha, Nåväl, herr grefve, nu måtte ni
väl vara nöjd?
Henrik. Har jag då icke skäl att vara det
då jag betraktar er? Ni har aldrig varit så
vacker.
Bertha (som ej synes fästa någon uppmärk-
samhet vid de smickrande ord hennes man