2 SD MADE SPP NÖT AVES viva SVG SpA
för att byggiga och utrusta dem på bästa sätt, med an-
vändning aff alla de nyaste godkända uppfinningar.
Ryssland bekhöfrer blott 10 till 12 dylika fartyg, som
de 5 vi haffft här i sommar, stationerade vid Born-
holm, för attt beherrska Tysklands östersjökuster och,
efter godtfinnande, föreskrifva hela vär östersjöhandel
lagar. Mam kan derföre ej vara nog uppmärksam på
denna ryskaa plan, hvilken, säsom vi med säkerhet
veta, i all ttysthet men med stor ifver bedrifves.,
Riksdagen
Debatten ii Borgaresiandet angiende Statsrådets
decharge.
(Forts. fr. gärdagsbl.)
Vice talmnannen hr Halling: Som jag fattat 37 4 2
mom. R. 05., tillkommer det icke konstitutionsutskot-
tet att väckaa andra frägor till afgörande i rikets stän-
ders plena, :än de, som röra ändring af grundlagarne.
Utskottets veerksamhet är inskränkt dertill, till gransk-
ning af stat:srädsprotokollerne, till anställande af ätal,
enligt 106 R. F., till en sådan anmälan, som i 107
SR. F. omförmäles, och i vissa fall att skilja emel-
lan stånden och deras talmän. Häraf följer, att de
frågor, som förekomma i denna serie B. icke kunna
till nägon åtgärd föranleda, i den form, hvari de nul.
till rikets stiänder inkommit; enskilde motionärer lik-:
väl obetageet att upptaga frägorna; hvarigenom de
kunna komnma att undergå grundlagsenlig behandling.
Hr Bahrmman: Anskönt, vid granskning af konstitu-
tionsutskottetets memorial, 34 6, jag icke kunnat undgå
finna, det eren sädan beräkning, som, angäende tiden
för det majojoren Akerstein ädömda suspensionsstraff,
gjorts gällaninde, svårligen läter förena sig med lagens
helgd och ct domaremaktens anseende, samt att an-
märkningen : hörutinnan sälunda icke saknar fog, äf-
vensom det : vill synas mig, att det för svenska na-
tionaläran k:ränkande förhållande, att norske undersä-
tare gång efter annan kunnat undandraga sig erläg-
gandet af dem vid svenska domstolar, genom laga
kraftvunna utslag, ådömde böter, icke bort aflöpa,
utan att konungens rådgifvare funnit sig uppmanade
att tillstyrka åtgärder, ledande till rättelse härutinnan
för framtiden, har jag dock under förmiddagens dis-
kussion, rörande memorialets afdelning, Litt. A, kän-
nande min oförmäga, att, särdeles med den otullstän-
diga ledning för omdömet, som synts mig vara att
hämta af memorialet, bedöma, huruvida rikets väl
må kräfva, att konungen från embetet afskedar sina
rädgifvare, vare sig alla, eller en eller flera af dem,
härom icke tillåtit mig nägot yttrande. Att jag i
denna del röstat för memorialets läggande till hand-
lingarne, falller alltsä af sig sjelf. Hvad jag deremot
med någon tillförlitlighet tilltror mig kunna bedöma,
är, att det Ihöglofl. utskottet varit obefogadt till de
framställninggar om ingäende till Kongl. Maj:t med
underdåniga skrifvelser, som innefattas uti memoria-
lets afdelning, Litt. B. Utskottet har, som dess egna
ord lyda, till de gjorda framställningarne trott sig be-
fogadt, på grund af 37 4 2 mom. riksdagsordningen,
hvars bokstafliga lydelse, utskottet ansett dertill be-
rättiga detsamma; stödjande sig alltså utskottet här-
vid på en melanmening uti ett grundlagsstadgande af
negativ lydeelse. Då det i det nämnda momentet he-
ter: Intet uutskott, konstitutions- och bankoutskotten
allena undanntagna, vare berättigadt att väcka frägor
till afgörandde i rikets ständers Plena, eller att upp-
taga andra : ämnen, än de från plena remitterade,
synes det maig emellertid vara alldeles uppenbart, att
detta undamtag, så vidt det afser konstitutionsutskot-
tet, tillkommit, på det stadgandet icke mätte stå i
rak strid med 1:sta momentet i den föregäende 295,
som tillägger utskottet rättigheten, att upptaga eller,
som här uppenbarligen är detsamma, väcka frågor
och afgifva förslag till ändringar i rikets grundlagar.
Vid en blotit flyktig genomläsning af riksdagsordnin-
gen inhemtar jag, hurusom SS:ne frän 29 till och med
36 nämna, hvar efter annan, de särskilda utskotten
och bestämmraa, hvar för sig, den verksamhet, hvar-
dera utskottet tillkommer, och det ringaste aktgif-
vande på uppställningen af dessa 5 samt den ordning,
hvari de deri afbandlade ämnen förekomma, äfven-
som riksdagsordningens system i öfrigt öfvertygar mig,
att föremålen för samtliga utskottens verksamhet, de-
ras rättighetter och dWigganden, så vida de i riksdags-
ordningen omnämnas, hafva afgrundlagsstiftarne blif-
vit uppdragma och begränsade inom dessa 8 s5. Den
derpä följande 37 har deremot tydligen till före-
mäl, uti 1:sta mom. att bestämma tiden för utskot-
tens sättande i verksamhet, och uti det 2:dra mom.,
i stället att, som konstitutionsutskottet förmenar, stadga
nägot ämne för utskottets verksamhet, att fast mera
göra en instränkning i den för utskotten genom de
föregående 3 S9 uppdragna verkningskrets, i så måtto,
som denna verksamhet förklaras beroende af från
plena remitterade ämnen. Huru lätt det ocksä är,
att missledas af en lags bokstafliga lydelse, om man
icke gör tillbörligt afecende pä lagens anda och me-
ning, tror jag mig Ääskädligt kunna visa me-
delst anförande af en annan i Riksdagsordningen.
Denna är den 60:de i ordningen. Deri heter det:
vilja riksems ständer till Konnngen framföra någon
deras allmärnna önskan i hvilket ämne som helst, för-
hålles dermeed, på det sätt Regeringsformens 89 ut-
stakar. Denna sednare börjas äter så: Uti riksens
ständers plena må frägor väckas om förändring, för-
klariog oct upphäfvande af lagar och författningar,
som rikets 2llmänna hushällning röra.s Då nu 107
S Regeringformen förmär, att riksens ständer kunna
hos Konunjen anmäla deras önskan, att han ville ur
statsrädet ech från cembetet skilja den eller de af
rädgifvarne, mot hvilka anmärkniog blifvit gjord,
så lärer det, med dessa Grundlagarnes positiva stad-
ganden för ögonen, om man blott följer bokstafven,
me judiee, blifva svärt, om icko alldeles omöjligt.
att förneka representantens rätt att äfven väcka mo-
tion om, att ständerna mätte ingå till Konungen med
underdånig anhällan om en eller flera eller alla stats-
rädernes entledigande. Huru ett sädant procedere
emellertid rimmar sig med grundlagarne, det behöf-
ver jag ej säga. Med all skyldig respekt säledes för
den af utskottet åberopade bokstafliga lydelsen, äf-
vensom för regeringsformens bud, att grundlagarne
skola i hvarje särskildt fall efter deras ordalydelse
tillämpas, blir det väl sålunda nödvändigt att icke
Jäta bokstafven döda orden. På grund af hvad jag
nu haft äran anföra, vägar jag vördsamt yrka, att
det högtärade ståndet, med ogillande af utskottets
befogenhet till framställningarne, under litt. B, må
besluta dessammas läggande till handlingarne.
Herr Petrre: Konstitutionsutskottets framställningar
i denna serie hafva de sista 2:ne talarne betraktat
utur juridisk synpunkt. De äro också bäda jurister,
och man mä derföre icke förtänka dem, om de vilja,
att borgareständet, med advokatorisk klyftighet, skall
behandla d:ssa frägor. Lyckligtvis ega vi ibland oss
en ledamot som, fastän han hnfvudsakligen är ju-
frist, likväl finner sig oförhindrad att stundom be-
trakta förekommande frågor, cj blott säsom sådan, li
utan äfven efter omständigheternes föranledande, sä-li
som riksdagsman och statsman. Vi torde få hoppas,
att han nu uppträder, för att vägleda sina kolleger.
Intet kan vara mera onyttigt, än att spilla tiden med
tvister om smä formaliteter, eller att inläta sig i
längvariga träkiga betraktelser, om det ena eller det
andra utskottet rätteligen bör behandla den eller den
frågan. Det är klart, att rikets ständer aldrig skulle
hafva fått nägon kännedom om de i denna serie om-
förmäldte ärenden, derest icke konstitutionsutskottet,
efter statsrädsprotokollens granskning, tagit fasta derå.
Eller skulle kanske konstitutionsutskottet hafva lätit
till någon enskild riksdagsman utgå uppmaning att
uti ifragavarande ämnen väcka motioner, för att derpä
erhålla remiss till allmänna besvärs- och ekonomi-
utskottet. Härigenom hade man dock lupit fara, att
dessa frågor blifvit vid denna riksdag undanskjutna.
Välbetänkt anser jag konstitutionsutskottet hafva hand-
lat, då det: utan omvägar framlagt frägorna till ri-
kets stände2rs pröfning. Emedlertid, och för den hän-
delse, att wi inläta oss i ändlösa formtvister, är det
uppenbart, att vi ieke hafva riksdagens förkortande
till ögonmärke, utan snarare bemöda oss om att bort-
blanda de ärender af vigt, hvarom mänga icke gerna
höra talas. Genom att kasta sig ned på formerna i
ot mn rg OO
— PA
Tr OL
—SÖS Ar rmv- FVO KK