2 SD MADE SPP NÖT AVES viva SVG SpA för att byggiga och utrusta dem på bästa sätt, med användning aff alla de nyaste godkända uppfinningar. Ryssland bekhöfrer blott 10 till 12 dylika fartyg, som de 5 vi haffft här i sommar, stationerade vid Bornholm, för attt beherrska Tysklands östersjökuster och, efter godtfinnande, föreskrifva hela vär östersjöhandel lagar. Mam kan derföre ej vara nog uppmärksam på denna ryskaa plan, hvilken, säsom vi med säkerhet veta, i all ttysthet men med stor ifver bedrifves., Riksdagen Debatten ii Borgaresiandet angiende Statsrådets decharge. (Forts. fr. gärdagsbl.) Vice talmnannen hr Halling: Som jag fattat 37 4 2 mom. R. 05., tillkommer det icke konstitutionsutskottet att väckaa andra frägor till afgörande i rikets ständers plena, :än de, som röra ändring af grundlagarne. Utskottets veerksamhet är inskränkt dertill, till granskning af stat:srädsprotokollerne, till anställande af ätal, enligt 106 R. F., till en sådan anmälan, som i 107 SR. F. omförmäles, och i vissa fall att skilja emellan stånden och deras talmän. Häraf följer, att de frågor, som förekomma i denna serie B. icke kunna till nägon åtgärd föranleda, i den form, hvari de nul. till rikets stiänder inkommit; enskilde motionärer lik-: väl obetageet att upptaga frägorna; hvarigenom de kunna komnma att undergå grundlagsenlig behandling. Hr Bahrmman: Anskönt, vid granskning af konstitutionsutskottetets memorial, 34 6, jag icke kunnat undgå finna, det eren sädan beräkning, som, angäende tiden för det majojoren Akerstein ädömda suspensionsstraff, gjorts gällaninde, svårligen läter förena sig med lagens helgd och ct domaremaktens anseende, samt att anmärkningen : hörutinnan sälunda icke saknar fog, äfvensom det : vill synas mig, att det för svenska nationaläran k:ränkande förhållande, att norske undersätare gång efter annan kunnat undandraga sig erläggandet af dem vid svenska domstolar, genom laga kraftvunna utslag, ådömde böter, icke bort aflöpa, utan att konungens rådgifvare funnit sig uppmanade att tillstyrka åtgärder, ledande till rättelse härutinnan för framtiden, har jag dock under förmiddagens diskussion, rörande memorialets afdelning, Litt. A, kännande min oförmäga, att, särdeles med den otullständiga ledning för omdömet, som synts mig vara att hämta af memorialet, bedöma, huruvida rikets väl må kräfva, att konungen från embetet afskedar sina rädgifvare, vare sig alla, eller en eller flera af dem, härom icke tillåtit mig nägot yttrande. Att jag i denna del röstat för memorialets läggande till handlingarne, falller alltsä af sig sjelf. Hvad jag deremot med någon tillförlitlighet tilltror mig kunna bedöma, är, att det Ihöglofl. utskottet varit obefogadt till de framställninggar om ingäende till Kongl. Maj:t med underdåniga skrifvelser, som innefattas uti memorialets afdelning, Litt. B. Utskottet har, som dess egna ord lyda, till de gjorda framställningarne trott sig befogadt, på grund af 37 4 2 mom. riksdagsordningen, hvars bokstafliga lydelse, utskottet ansett dertill berättiga detsamma; stödjande sig alltså utskottet härvid på en melanmening uti ett grundlagsstadgande af negativ lydeelse. Då det i det nämnda momentet heter: Intet uutskott, konstitutionsoch bankoutskotten allena undanntagna, vare berättigadt att väcka frägor till afgörandde i rikets ständers Plena, eller att upptaga andra : ämnen, än de från plena remitterade, synes det maig emellertid vara alldeles uppenbart, att detta undamtag, så vidt det afser konstitutionsutskottet, tillkommit, på det stadgandet icke mätte stå i rak strid med 1:sta momentet i den föregäende 295, som tillägger utskottet rättigheten, att upptaga eller, som här uppenbarligen är detsamma, väcka frågor och afgifva förslag till ändringar i rikets grundlagar. Vid en blotit flyktig genomläsning af riksdagsordningen inhemtar jag, hurusom SS:ne frän 29 till och med 36 nämna, hvar efter annan, de särskilda utskotten och bestämmraa, hvar för sig, den verksamhet, hvardera utskottet tillkommer, och det ringaste aktgifvande på uppställningen af dessa 5 samt den ordning, hvari de deri afbandlade ämnen förekomma, äfvensom riksdagsordningens system i öfrigt öfvertygar mig, att föremålen för samtliga utskottens verksamhet, deras rättighetter och dWigganden, så vida de i riksdagsordningen omnämnas, hafva afgrundlagsstiftarne blifvit uppdragma och begränsade inom dessa 8 s5. Den derpä följande 37 har deremot tydligen till föremäl, uti 1:sta mom. att bestämma tiden för utskottens sättande i verksamhet, och uti det 2:dra mom., i stället att, som konstitutionsutskottet förmenar, stadga nägot ämne för utskottets verksamhet, att fast mera göra en instränkning i den för utskotten genom de föregående 3 S9 uppdragna verkningskrets, i så måtto, som denna verksamhet förklaras beroende af från plena remitterade ämnen. Huru lätt det ocksä är, att missledas af en lags bokstafliga lydelse, om man icke gör tillbörligt afecende pä lagens anda och mening, tror jag mig Ääskädligt kunna visa medelst anförande af en annan i Riksdagsordningen. Denna är den 60:de i ordningen. Deri heter det: vilja riksems ständer till Konnngen framföra någon deras allmärnna önskan i hvilket ämne som helst, förhålles dermeed, på det sätt Regeringsformens 89 utstakar. Denna sednare börjas äter så: Uti riksens ständers plena må frägor väckas om förändring, förklariog oct upphäfvande af lagar och författningar, som rikets 2llmänna hushällning röra.s Då nu 107 S Regeringformen förmär, att riksens ständer kunna hos Konunjen anmäla deras önskan, att han ville ur statsrädet ech från cembetet skilja den eller de af rädgifvarne, mot hvilka anmärkniog blifvit gjord, så lärer det, med dessa Grundlagarnes positiva stadganden för ögonen, om man blott följer bokstafven, me judiee, blifva svärt, om icko alldeles omöjligt. att förneka representantens rätt att äfven väcka motion om, att ständerna mätte ingå till Konungen med underdånig anhällan om en eller flera eller alla statsrädernes entledigande. Huru ett sädant procedere emellertid rimmar sig med grundlagarne, det behöfver jag ej säga. Med all skyldig respekt säledes för den af utskottet åberopade bokstafliga lydelsen, äfvensom för regeringsformens bud, att grundlagarne skola i hvarje särskildt fall efter deras ordalydelse tillämpas, blir det väl sålunda nödvändigt att icke Jäta bokstafven döda orden. På grund af hvad jag nu haft äran anföra, vägar jag vördsamt yrka, att det högtärade ståndet, med ogillande af utskottets befogenhet till framställningarne, under litt. B, må besluta dessammas läggande till handlingarne. Herr Petrre: Konstitutionsutskottets framställningar i denna serie hafva de sista 2:ne talarne betraktat utur juridisk synpunkt. De äro också bäda jurister, och man mä derföre icke förtänka dem, om de vilja, att borgareständet, med advokatorisk klyftighet, skall behandla d:ssa frägor. Lyckligtvis ega vi ibland oss en ledamot som, fastän han hnfvudsakligen är jufrist, likväl finner sig oförhindrad att stundom betrakta förekommande frågor, cj blott säsom sådan, li utan äfven efter omständigheternes föranledande, sä-li som riksdagsman och statsman. Vi torde få hoppas, att han nu uppträder, för att vägleda sina kolleger. Intet kan vara mera onyttigt, än att spilla tiden med tvister om smä formaliteter, eller att inläta sig i längvariga träkiga betraktelser, om det ena eller det andra utskottet rätteligen bör behandla den eller den frågan. Det är klart, att rikets ständer aldrig skulle hafva fått nägon kännedom om de i denna serie omförmäldte ärenden, derest icke konstitutionsutskottet, efter statsrädsprotokollens granskning, tagit fasta derå. Eller skulle kanske konstitutionsutskottet hafva lätit till någon enskild riksdagsman utgå uppmaning att uti ifragavarande ämnen väcka motioner, för att derpä erhålla remiss till allmänna besvärsoch ekonomiutskottet. Härigenom hade man dock lupit fara, att dessa frågor blifvit vid denna riksdag undanskjutna. Välbetänkt anser jag konstitutionsutskottet hafva handlat, då det: utan omvägar framlagt frägorna till rikets stände2rs pröfning. Emedlertid, och för den händelse, att wi inläta oss i ändlösa formtvister, är det uppenbart, att vi ieke hafva riksdagens förkortande till ögonmärke, utan snarare bemöda oss om att bortblanda de ärender af vigt, hvarom mänga icke gerna höra talas. Genom att kasta sig ned på formerna i ot mn rg OO — PA Tr OL —SÖS Ar rmvFVO KK