,) gifvarepersonalen felat deruti att söka gå förmedlande till väga i allmänhet, då kan jag icke deri instämma. Ingen regering får läna sig till verktyg ät faktioners eller partiers politik. Att bemöda sig om en jemnkning och förmedling af stridande politiska anspråk, att derigenom upprätthälla lugnet och tryggheten i landet, hvilket ej ästadkommes genom eftergifter och koncessioner ät tillfälligtvis rådande meningar, det är inför egna samveten, inför lagen, inför det folk, i hvars styrelse konungens rädgifvare deltaga , icke blott en pligt, som ej fär eftersättas, utan en förtjenst, som bör erkännas. Jag hade väl ämnat genomgå och skärskäda alla de föredragna 6 punkterna af Konstitutionsutskottets , betänkande, men finner, att tiden längt framskridit, rloch då talare före mig uppehällit sig vid hvarje ämne : särskildt, så skulle jag måhända fruktlöst trötta ståndet med ett omständligare anförande. Jag slutar: sl derföre med anhållan om framställande af proposition -latt lägga förevarande 6 punkter af betänkandet till fl handlingarne. Grunden till detta yrkande hemtar jag tljemväl ifrån det nogsamt bekanta förhällande, attretldan två af medständen så förfarit, att ett derifrån -lafvikande beslut i detta ständ följaktligen icke kan tlleda till nägon verklig påföljd, eller utmärka aniInan opinion, än de individuela, som under diskusI sionen blifvit yttrade, och att ett sädant slut följakttlligen blifver det enda rätta och praktiska, som al I ständet kan vidtagas. I Jag ber att få tillägga några ord, angäende en af de föredragna anmärkningspunkterna, hvilken jag Ifinner mig hafva, emot min afsigt, förbigätt att särskildt taga i betraktande, nemligen den 5, som rörer beräkningen af tiden för den majoren Åkerstein, säsom kommendant ä Waxholms fästning, ädömda suspension. Anmärkningen i denna punkt är riktad emot samme departementschef, som varit föremål för de flesta anmärkningar. Den gär derpå ut, att denne departementschef i så mätto skall afvikit från laglig ordning i verkställigheten af högsta domstolens utslag, langående det majoren Åkerstein ädömda suspensionsstraff, att detta fått beräknas ifrän ärets början, i Istället för att först vidtaga sedan majoren Åkersteins Ipermissionstid gätt till ända. Om jag skulle bedöma Tdenna fråga endast som jurist, så måste jag tillstå, latt anmärkningen icke saknar all grund. Ser jag Jäter frågan, icke såsom jurist, utan i egenskap at Iriksdagsman, samt, min rätt och pligt likmätigt, öfverväger, i hvad män det anmärkta förfarandet verkat till större eller mindre skada, huruvida det eger mer eller mindre vigt i det hela, sä drager jag icke i betänkande att förklara detta anmärkta förfarande icke vara tillräkneligt, efter 107 4 regeringsformen. Hade det åter, såsom existerande factum, verkligen varit af någon betydenhet, så hade 106 regeringsformen, men ingalunda den 107, å detta fall bort tillämpas. Jag vidblifver min tanka, att betänkandet bör läggas till handlingarne, och fär den äran anhålla om proposition derå. Hr Winge: De lagstiftare, som skrefvo 1809 ärs Regeringsform, föreställde sig visst icke, att emellan ledamöter i Konstitutionsutskottet och annat Utskott kunde uppstå ett så spändt förhällande, att icke nägot allmänt omdöme i en så vigtig fråga, som den förevarande, kunde bildas. Den förste värde talaren i dag har haft ett ganska utförligt och upplysande anförande. Men jag tror, att, om han varit här och deltagit i Rikets Ständers förhandlingar år 1848, så hade icke heller han undgått att fattas af det enthusiastiska deltagandet för det orättvist anfallna Danmarks sak. Jag var visserligen äfven bland dem, hvilka deraf hänfördes, men yrkade ändå en vis: gräns för det bistånd, Danskarne sökte, eller att svenska armåeen icke mätte öfverträda rikets gränser. Flere talare hafva redan så omständligt behandlat frågan i dess allmänlighet, att jag nu kan inskränka mig dertill att, jemte de nu yttrade reflexioner, instämma med hr Petr; och önskar jag, att ståndet mätte till Kongl. Maj:t ingå med en underdånig skrifvelse, angäende de två statsräders entledigande, som hr Petrå föreslagit. Hr Geselius: Då någon allmän öfversigt eller skildring af den förflutna regeringsperiod, som utgjort föremäl för Konstitututionsutskottets granskning, icke blifvit af Utskottet lemnad, sä att man deraf kan hemta nägon tillförlitlig ledning, deraf bilda sig nägot säkert omdöme angående det sätt, hvarpå regeringens ledamöter utöfvat sitt vigtiga kall, har man, efter min uppfattning, nu endast att hälla sig vid de anmärkningspunkter, som, under litt. A, äro af Utskottet framställda; och ehuru, hvad nu dessa anmärkningspunkter beträffar, Utskottet synes icke hafva saknat mer eller mindre befogenhet dertill, äro de likväl, så vidt jag kan finna, bäde hvar för sig ock betraktade tillsammans, af den underordnade halt, den mindre vigtiga eller maktpåliggande beskaffenhet, att jag deraf, ledd af rättvisa och billighet, ingalunda kan komma till den öfvertygelse eller det resultat, som ätskillige talare här velat framhälla, att nemligen Konungens ifrägakomne rädgifvare, flere eller färre, i allmänhet förbisett rikets sannskyldiga nytta, eller att, med Grundlagens egna ord, Rikets väl kräfver, att nägon af dem mä, enligt 107 4 af Regeringsformen, till entledigande hos Kongl. Maj:t anmälas. I följd häraf, och då jag tror det vara med Grundlagen mindre förenligt, att anmärkningar rärande andra förhållanden, eller uti andra eller flera fall än Konstitutionsutskottet i dess förevarande memorial framlagt, nu till öfverläggning och pröfning inom Riksstånden upptagas, äterstår mig endast förklara, det jag anser memorialet i denna del böra, såsom icke föranledande till någon ätgärd, läggas till handlingarne. Hr Falhem: Jag har väl uppsatt några rader, för att redogöra för mina äsigter i denna vigtiga fråga, hvilka jag hemtat från Utskottets memorial; men sedan jag här afhört flere talares mera grundade framställningar, synnerligen den förstes sakrika anförande och utredning af värt konstitationella statsskick, nemligen förhällandet emellan styrelse och styrda, hurusom det varit — hvad det är — och huru det borde vara; så inskränker jag mig, dels för den framskridna tiden, och dels för att ej förlänga protokollet, att förna mig uti br Werns yrkande emot rädgifvarepersonalen. : Hr Rinman: Då jag deltagit i Konstitutionsutskottets öfverläggningar en del af den tid, hvarunder det här nu föredragna ärende af Utskottet behandlats, så anser jag det tillhöra min pligt att tillkännagifva, att jag instämmer uti hvad hrr Billström och Ekholm deras reservationer anmärkt i afseende å sättet att, vid granskning och bedömande af Konungens rädgifrares embetsförvaltning, gå till väga i detalj, i stället att betrakta regeringsätgärderne i sin helhet, för att deraf sluta till nägot system. Ty detäåligger tvifvelsutan Konstitutionsutskottet att yttra, huruvida Ko-l: nungens rådgifvare i regeringsärenderne följt nägon grundsats, eller tilläfventyrs icke alls lagt nägon sädan till grund. Endast om representationen så förfar kan en ministerstyrelse uppkomma. Visst har en talare bakom mig sagt, att ministerstyrelse i andra länder är förknippad med förtryck. Han har likväl icke uppgifvit nägot visst land, der ettsädant förhållande skulle räda, och det är följaktligen ytterst svärt att nu försöka en vederläggning af denna beskyllning. Fönryek hvilar alltid på godtycke, oeh enda medlet utt borttaga ministerielt godtycke är ministårens anvarighet. Men jag skall icke vidare taga den relan längt skridna tiden i anspräk, utan inskränker nig att i de fiesta delar instämma uti hr Ekholms införande. Diskussionen förklarades slutad. RÄTTEGÅNRGSooh POLISSAKER. Mälet mellan makarne Grääs har i dag återli förevarit, dervid ä ena sidan mannen O. Griääs och hushållerskan Welander, samt å den andra hustrul! Grääs voro personligen tillstädes, de förra biträdda i rättegången af. häradshöfdingen Ehrenpool. Hustruls Grääs, slutliga pästäende upplästes och mälet öfverlemnades till domstolens afgörande, sedan hustru Grääs afstått från att vilja öfrerbevisa vederparterna om horsbrött. — Ett annat mäl, visserligen icke med fullt så rr q ww tvi ati luj tej om vä