ständs kkännedom, helst sedan jag förmärkt den ifve
ja den ohejdade häftighet, hvarmed anmärkning:
framställlts emot den nuvarande chefen för landtfö
svarsdeppartementet. Till denna häftighet söker moa
förgäfvees en förklaringsgrund i konstitutionsutskotte
förevarande betänkande, icke eller har den framträt
på ett Iklart sätt under denna diskussion. Följaktl
gen mäåste den hvila på nägot helt annat, nägot, so
ieke är tryckt eller här sagdt, på särskilda förhå
landen, hvilkas närmare kännedom måhända är led.
möter af konstitutionsutskottet förbehållen. Ty ja
vill ieke tro, att denna ifver emot en statsrädsled
mot blott utgör ett genljud af enskilda passione
som borde vara främmande för dessa förhandlinga
fastän myeket i denna dags öfverläggning kunde gi
va anledning till en sädan slutsats. Den till de
yttre gravaste af de mot ifrägavarande föredragand
framställda anmärkningar rörde beväringsmanskapei
vapenöffningar. Och likväl, när man undersöker der
na, säscom jag, med ledning åf det äberopade sakrik
anföranadet af en utmärkt man af yrket sökt göra, s
befinness att nyssnämnda anmärkning ingalunda hvila
på faktitisk grund. Sjelf saknande nödig kunskap
militäryyrket, för att med tillräcklig klarhet kunn
utvecklaa alla motiverna för åtgärderna i denna frå
ga, meen mån, att full rättvisa varder iakttagen
framlermnar jag det nu upplästa anförandet i ämnet
att intargas i dagens protokoll, jemväl i den afsigt
att, när en kommande, tid skärskädar och granska
hvad här i dag förekommit, alla dokumenter må var
tillgängliga för utöfvande af den domsrätt, som till
komme: framtiden. Jag har endast få ord att lägg
härtill, angående den ifrågavarande departements
chefen. Af hvad jag genom samtal med personer a
olika grader inom armeen kunnat utröna, har de
synts mig, att chefen för landtförsvars-departemente
i sina åtgärder och handlingar, såsom sådan, iaktta
git en jjemnhet, en oväld och ett allvar, som verks
ganska fördelaktigt i afseende på ordning, god and
och discciplin inom armåen. Ett och annat undanta,
från dettta omdöme har väl försports, och vi ha set
dem i ttidningarne, men den allmänna meningen tro
jag migg ha hört och uttryckt. Derföre kan icke hva
man i fförevarande fräga haft att läsa i betänkande
eller här hört anföras tjena till förklaring öfver d
bittra och klandrande omdömen, hvilka i dag blifvi
afgifna emot denne departementschef. Dessa klandran-
de omdömen hafva ianmärkningsväg gifvits en utsträck-
ning, dels äfven till en annan af konungens rädgifvare,
och dels till dem alle, med undantag af chefen för sjöför-
svarsde:partementet. Till grund för nyssberörda, i all
männarce form framställda yrkanden har man icke
velat ätberopa, hvad konstitutionsutskottet framhälli
genom de särskilda anmärkningar dess betänkande
innefattitar. Man har mera sökt att hälla sig till de
allmännna i regeringens system för att komma till de
mål, hvvartill anmärkningarne i de 6 föredragna punk
terna af betänkandet skulle kunna leda, jemlikt 10
8 regeriringsformen. På detta utom den grundlaglig
ordninggen sträckta granskningsfält anser jag mig ick
böra imläta mig. Jag kan icke godkänna en säådai
oformlighet i öfverläggningen. Likväl bör jag i för
bigående nämna, att det synes mig klart, i afseende
ä införande af det nya lagverket, hvilket fordrar ri-
kets ständers definitiva beslut, att icke nägot hufvud-
sakligt kunnat af regeringen vid denna riksdag göras
till föremäl för en kongl. proposition. Jag vill ej nu
yttra mig, i hvad mån Konungen kan egt skäl eller
icke att nu ånyo framlägga en proposition, i afse-
ende på lagförslagen. Vi må ej glömma, att rikets
ständer vid sista riksdag förklarade sig ieke kunna
antaga det då af Kongl. Maj:t öfverlemnade försla-
get till strafflag, emedan detsamma icke var beledsa-
gadt mied förslag till rättegängsbalk. Lagberednin-
gen ha sedermera afslutat sitt arbete med ett sädant
förslag ;; men för att åt en kongl. proposition om rät-
tegångssordningen, som stödjes på lagberedningens för-
slag, grifva den fullständighet, som dess antagande
skulle terfordra, mäste man tillika vara betänkt på en
djupt ingripande förändring i hela systemet för den
Juridiska och exsekutiva administrationsgrenen, som
uti samma förslag förutsättes. Detta ensamt är ett
arbete af stort omfång, hvars utförande sammankny-
ter sig i betydlig mån med hela den inre förvaltnin-
gen oeh regleringen af statsbehofven. Att göra pro-
positiom, angående antagande af hela det nya lag-
verket, af lagförslag, som ensamma för sig fordra
iratal iför att granskas, kunde dessutom äfven denna
gäng leedt till samma slut, som inträffade med det så
kallade? prineip-betänkandet, hvilket ämnades att blifva
en hanodfästning om grunderna för den nya kriminal-
lagen. Det antogs vid ena riksdagen. Vid den nä-
sta ville icke rikets ständer rätt vidkännas dessa grun-
der, äm mindre deras konseqvenser. Ibland de an-
märkningar, hvilka, utom de af utskottet på grund-
lagsenyg väg framställda, här blifvit utur reservatio-
nerna och eljest anförde, äro flera, säsom jag redan
antydt specielt riktade emot chefen för landtförsvars-
departmentet. En sädan är, att han ieke sökt in-
föra en ny erganisation af landtarmeen, och det har
jemväl lagts honom till last, att han skall yttrat sig
vara derifrån förhindrad af det afslag, hvarmed ett
förslag i berörda syftning vid sista riksdag bemötts
af rikets ständer. Hvarken i det ena eller det andra
kan jarg finna något anmärkningsvärdt. Om rikets
tänderr gifva Kongl. Maj:t det svar, att ett organi-
ationstbförslag, hvilket har afseende på landtförsvaret,
cke anntages, sä kan jag ingalunda lägga nuvarande
leparteementschefen till last, att han icke 2 är deref-
er äteer har till hands en ny plan till sådan organi-
ation.. En allmännare organisationsplan för landt-
örsvarret kräfver otroliga forskningar i alla delar af
lenna administrationsgren, samt beräkningar och för-
lager,, som i sanning ej kunnå improviseras hos lan-
lets regering, på samma raska och beqväma sätt,
som vi sett försökas af enskilda. Man bör betänka,
utt en departementschef måste genomgå sina försla-
ger med helt annat öga, än den, som uppgör sådana
pä fri hand och efter egna tycken. Likaledes har
bär gjorts till föremål för klander emot samme stats-
rädsledamot, att han, vid förslag till inrättande af en
särskild ingeniörtrupp, skall förtegat, hvad rikets stän-
ler uti underdånig skrifvelse i dylikt ämne till Kongl.
Maj:t vid förra riksdagen anfört. Äfven med an-
agandle af möjligheten, att något utur samma ri-
ets sttänders svar icke blifvit vid den sednaste pro-
ositiomens afgifvande omnämndt, anser jag sistnämnda
nmärlkning ieke ega befogenhet. Rikets ständers
krifvelse vid förra riksdagen måste nödvändigt varit
ör Konungen framlagd, och innehället deraf honom
pekant, innan denna sednare proposition afläts, och
lå rikets ständer icke lära behöfva påminnas om hvad
le sjefve så nyligen yttrat, så torde ett upprepande
leraf, vid förnyadt tillkännagifvande af det oundvik-.
iga behofvet af en särskild ingeniörtrupp, varit lika
litet nödvändigt, som uraktlätandet, att anmäla de
5000 rdr, hvilka skulle utgifvits, såsom vilkor för
ickordsersättning ät officerare vid armeen. Jag fat-
ade ej, om det föreslogs, att desse skulle på annat
ätt amvändas. Faetum är emellertid, att dessa me-
tel i i sjelfva verket äro odisponerade.
Tväå eller flere af ständets ledamöter hafva fästat sig
id em omständighet, som är ämne för en af de punk-
er i Konstitutionsutskottets betänkande, hvilka ieke
lifvit af utskottet, såsom anmärkningar, godkände.
jag hade trott, att det icke bort tillåtas, att dessa
unkter kommo under diskussion eller öfverläggning
nom riksständen. Men då Konstitutionsutskottet fö-
etagit sig att läta för Rikets Ständer referera äfven