AJ DET GAMLA STANDARET) EN IBLEKINGS-HISTORIA AF Cd, Insvept i en vid kappa för att ej blifva igenkänd, träcdde han in på gården i samma ögonblick Åkee kom springande ur det brinnande huset med barnet på armen. Man hade emedlertid genast igenkänt öfversten och beredde sig just att lägga honom i bojor, då Ake framträdde. Se, han var död; jag kunde icke rädda honom åt dig, sade han sorgset och lade det lilla döda barnet i öfverstens armar. Elisabet, halft vanmäktig stödd af den bestörta, gråtande Anna och Svante Hjelm, utgjorde de öfriga personerna i denna sorgliga grupp, som öfverallt omgafs af ryttare och knektar. Arrestera då öfversten!, befallde den vid sådana uppträden kallblodige Blasius König, der han satt på sin lilla svarta fåle, i sitt sinne förgrymmad öfver att så många snapphanar undsluppit. Arrestera honom i konungens namny soldater !, Men öfverste Litz, känslolös för allt annat, såg blott på det lilla liket, som han vaggade 1 siva armar, såg den röda eldpelaren, som snart förtärt hans hus, i tusende tungor vira sig upp mot den mörka aftonhimlen, och upphäfde ett hemskt gapskratt. Bort härifrån, soldater!s befallde Svante Hjelm med e uttrycksfull åtbörd; bort! Ni ser ju att har är vansinnig ..... den olycklige!, Den snart itbrunna lågan kastade ännu ett blekrödt skinmer öfver den scen, som föregick på Forstrps gård, och belyste då äfven ett standar, som stod lutadt mot en gammal ) SOA B. N:o 222—224, 226 och 227.