sports. på Tewstarp: och der väckt blandade
känssor: hos fru Elisabeth både af glädje och
bek ymmer, ty ebwu hon af hela sitt hjerta
var svrenskt sinnad, önskade hon icke dess-
mindre helt naturligt sin mans räddning och
att fl ykten mätte blifva en möjlighet för ho-
nom ,; hvilket visst såg mörkt ut sålänge sven-
ska ene innehade hela Blekinge; af Anna der-
em ot hade dessa segerbulletiner blifvit mot-
ta gna med idel förtjusning, — det kunde ju
lf ske annat än glädja henne; berättelserna om
den älskade: Svantes tapperhet och manna-
mod; — maen äfven hon fruktade dock för öf-
verstens ödde.
Så satt faamiljen en eftermiddag efter ofvan-
nämnda härndelser församlad i salen på Tor-
starp, der wi sist voro vittne till ett litet frieri;
nu som då. blickade de gamla familjeporträt-
terna ner ur: sina ramar, hvilkas förgyllning un-
der tidens lopp småningom öfvergått i rödt;
den långa soffan och de höga karmstolarne
med röda sammetsöfverdrag och Christian den
fjerdes gipsbyst: allt stod på samma ställe der
det stått både i öfverstens och hans fars tid.
Ute var ett riktigt höstväder, men så var
det också fram i Oktober månad; öfver Svan-
sjön hängdde en kall och fuktig dimma, me-
dan de hööga lindarne och askarne utanför
fönstern äningsligt gnisslade i sin höstliga na-
kenhet, tyy i park och all låg redan öfver
marken ettt fjockt lager af gula, vissnade
blad, och trädgårdens sista blomma sof på
sin rabatt den tunga vintersömnen; — usch,
hvad det är kallt och dystert, kallt och ru-
skigt på landet så der frampå senhösten!
Anna hade krupit upp i ena soffhörnet och
bredvid henne Elisabeth med sin lille gosse
på armen, som hon vaggade i sömn, medan
-öfversten med händerna på ryggen i stora steg
mätte det i rutor inlagda golfvet. Han hade
Ändtligen lemnat sin gömma i jordkäillaren,