B.
Enligt Konungens och Rikets Ständers gemensamma
beslut skall mönsterherren utse, hvilka som böra till-
delas kavalleriet och artilleriet, hvartill dock i främ-
sta rummet borde uttagas sådane beväringsskyldige,
som sjelfve önskade att tjena vid dessa vapen, sä vida
de i öfrigt dertill voro duglige.
Det beväringsmanskap, som med kavalleriet och
artilleriet borde förenas, mäste säledes utväljas. Så
vida ett urval för ett specielt ändamål skall kunna
gifva det fördelaktigaste resultat, mäste urvalet verk-
ställas inom så stort antal individer som möjligt. Det
vore att förutse, att beväringsynglingarne antingen
skulle hafra ovilja eller förkärlek för despeciela vap-
nen, ty likgiltighet tillhör icke ungdomen, och just
det nya, just sjelfva förändringen förbjöd att antaga
sådant. I båda fallen var det pligt, att lemna stör-
sta möjliga antal beväringsskyldige tillfälle att få del-
taga säväl i olägenheter som fördelar, och slutligen
hade Rikets Ständer sjelfve fordrat, att afseende skulle
göras på beväringsynglingarnes eget tycke. Med fästadt
afseende säväl på statens intresse att erhälla det mest
passande manskapet, som på billigheten emot bevä-
ringsynglingarne och på ständernes önskan, antogs
derföre, säsom regel: att valet skulle ske inom så
stort antal individer, det vill säga, inom så utsträckt
område som möjligt:
Men derjemte måste ock en klok hushällning med
statens medel iakttagas, hvilken bjöd så liten marche-
kostnad, det är så korta marchevägar, som möj-
ligt, hvarigenom bestämmandet af dessa omräden
mäste blifva beroende af en vexelverkan mellan tvän-
ne stridiga åsigter, och säledes alltid vägen lemnas
öppen för anmärkningar.
Det var en klar sak, att hos befolkningen skulle i
denna fråga finnas tvänne alldeles stridiga intressen,
nemligen beväringsynglingens, som satte värde på att
få begagna den honom af ständerne förbehällna rät-
tighet att välja vapen, och fadrens eller husbondens,
som egentligen afsäg att för så kort tid, som möjligt,
gä i mistning af sonens eller tjenarens arbete. Svärt
var icke eller att inse, att statens, fadrens eller hus-
bondens penninge-intresse i denna fråga var enahanda,
men att det stod i öppen strid med beväringsynglin-
gens. Men dä, ä ena sidan, en verklig anledning
till klagan frän beväringsynglingarnes sida skulle
för en längre tid kunna försvåra genomföran-
det af den vigtiga och nödvändiga förändringen,
hvilken, såsom allt nytt och ovandt, blott derföre
borde antagas möta motsträfvighet; — å den andra,
ständernas anmärkningar vid de möjligen ökade
marchekostnaderne, samt fadrens eller husbondens
klagan öfver förlorade arbetsdagar äfven kunde på-
räknas; så valdes den utväg, som närmast förenade
beväringsynglingarnes rättmätiga anspråk med tjen-
stens ofvan antydda interesse.
I öfverensstämmelse med dessa äsigter valdes be-
väringsmanskapet till Svea Artilleri-regimente från
Stockholms län 8, Upsala län 36, Westerås län 19,
Nyköpings län 46, tillsammans 100. Götha Artilleri
regimente, förlagdt i Götheborg: från Bohus län 100.
Wendes Artilleri-regimente i Christianstad, från Chri-
stads län 46, från Malmöhus län 54, tillsammans
100. För Lifgardet till häst valdes från Stockholms
län 6, från Upsala län 27, Westeräs län 8, Nykö-
pings län 34, tillsammans 100. De öfriga indelta
avallerierne samt Kronprinsens husarer erhöllo på
lika sätt sin beväring från de omgifvande länen. Det
torde häraf inses, att en tämmeligen billig förmed-
ling emellan de olika interesserna var iakttagen,
ehuru beväringsynglingens i första rummet var af-
sedt.
I öfverensstämmelse med de hemställningar, hvilka,
på grund af ofvanåberopade general-ordres, härvid
gjordes från 5 landshöfdingar och lika mänga regi-
ments-ehefer, och som biträdes af generalbefälen, be-
fallde Kongl. Maj:t, att artilleriet och kavalleriet
skulle erhålla sitt beväringsmanskap således, att t.
ex. Svea Artilleriregimente skulle få från Upsala län
36, från Stockholms län 18, och från Nyköpings län
46, tillhopa 100; Götha Artilleri-regemente frän Gö-
theborgs och Bohus län, säsom förut, 100; Wendes
Artilleri-regimente från Christianstads län 100; Lif-
gardet till häst från Upsala län 27, frän Stockholms
län 14, från Nyköpings län 34, tillsammäns 75; Lif-
regiments dragon-korps från Upsala län 75; Lif-regi-
mentets hussar-korps från Örebro län 75; Smälands
hussar-regimente frän de inom regimentets ständ be-
lägna delar af Jönköpings län 40, Calmar län 20,
Kronobergslän 15—75; Skånska hussar- och dragon-
regimenterne samma styrka ur hvardera af de skän-
ska länen, som förra äret, men vald inom regimen-
tets stånd, och Kronprinsens hussar-regimente hela
dess styrka från Malmöhus län.
Sädant är i närvarande stund förhållandet med ar-
tilleriets och kavalleriets beväringsmanskap. Distrik-
terna hafva undergäått nödiga ändringar, på grund
af de frän lokal-myndigheterna afgifna och i första
generalordern redan anbefallda utlåtanden, och ingen
oväldig lärer kunna pästä, att ieke denna fräga blif-
vit behandlad med omsorg och grannlagenhet mot
alla intressen.