fontaines romaner. Mord, vansinne, brottsligf
kärlek, återuppstånadelse från de döda, faders-!c
förbannelse, hittadtt barn, förklädd ädling, att!(
ej tala om all lönaad eller försmådd kärlek,s
påminna om denna författare. — Händelsen är
nemligen i korthet: följande: 1
Örninge bruk haar en inspektor vid namnls
Haraldsson, på hviilken friherinnan v. Kalnow,!
brukets ägarimna, såsom flicka, kastat sinalh
blickar; denne har deremot fattat kärlek tilll!
en landflicka från Blekinge, enda dottern af:
förre riksdagsmannen Thomas Ersson, hvilken:
flicka han, då fadren ej medgifver henne att!
gifta sig utom sitt stånd, hemligen bortför och
tager till hustru. (Huru lysning och vigsel vidh
detta tillfälle kunde erhållas, förstodo vi ejl
rätt.) Under någon Haraldssons bortovarols
fattar Örninge ägare, friherre v. Kalnow, kär-:
lek till sin inspekttors vackra hustru och görlt
henne en gång sim förklaring i en grufva.
Den hemkomne maannen blir vittne till dennal
scen, anser sin hwustru brottslig, griper i vre-ll
desmod sin husbonde och slungar honom nedl
i en af grufvans afgrunder, samt beger sig af:
till domaren och zanzgifver sig sjelf för det be-l!
gångna brottet. Följden deraf blir, att han:
insättes på Marstrands fästning och sitter der!
vid ett tillfälle, då hans friherrinna, hos hvil-
ken icke ens brottet förmått utplåna ungdoms-l:
kärleken, befinner sig vid salta badet. Ha-
raldsson gör ett rymningsförsök och lyckas
deri endast genom sin mördares sons, den
10-årige Otto v. Kalnows rådighet. Under
denna tid begifver sig hans olyckliga hustru.
med sitt barn på armen, till sin stränge fader.
Af någon oförsigtighet nedsätter hon barnet,
liggande i en flätad halmkorg, i sjön; aåter-
finner det ej mer,, blir vansinnig och förja-
gas med förbanneslse ifrån fadrens hus. För
denne är emellerrtid lyckan försvunnen och
hemmet icke längree kärt. Med bekostnad af sina
ögons ljus räddar: han ett litet barn, inbäddadt
i en halmkorg, upptager det till fosterdotter, och
flyttar långt från sin hemort, ut på en öi
skärgården, till grannskapet af Örninge bruk.
År förgås; den unge baron Otto har vext upp
tillen 26 års mar; Elin (så hette Thomas Ers-
sons fosterdotter) till en 17 års flicka; fri-
herrinnan v. Kalnow har väl åldrats äfven
hon (ehuru hon visserligen bibehåller sitt ung-
domliga utseende;) sedan hon oaflåtligt egnat
sig åt sin sons räitt gentlemanlika uppfostran;
dock glimmar då och då en gnista af den
gamla kärleken tiill den brottslige inspektoren;
Thomas Ersson har grånat i sin blindhet,
men vårdas af ömma händer, nemligen Elins
och ännu en stackars qvinnas, som sedan 2
år varit hans tjerstepiga. Denna stackare är
i gubbens närvan stum och har deremellan
sina anfall af vasinne, då hon går med en
halmkärfve på amen, hvilken hon tilltalar
och smeker såson ett barn, till dess hon ned-
lägger det ibland strandens vass, att slumra
emellan vaggande böljor.
Den der unge baronen är dock en konstig
man. Till trots af alla sina moders lärdo-
mar, alla sina resor och allt hvad honom för
öfrigt blifvit påkostadt, har han fattat passion
för det industriella lifvet, vurmar för grund-
dikning och mekaniska verkstäder, erkänner
arbetets och arbetarens värde och står på en
nära nog kamratlik fot med sina underhaf-
vande; är med.ett ord half eller åtminstone
en fjerndels socialist. Hvad värre är: han
älskar den vackra skärgårdens dotter Elin,
och värst af allt, han ämnar icke förföra henne,
hvilket åtminstome vore något så när en-
lighet med hans stånd, utan han vill taga
henne till sin äksta hustru, till sin äkta fri-
herrinna.
Ungefär på deenna punkt stå sakerna, då
skådespelet begyynner. Man finner deraf, att
en hel hop händdelser föregått utom scenen,
hvilka måste under pjesens gång berättas.
Detta är i allmänhet en vansklig sak, äfven
då berättelserna blifvit så skickligt fördelade
och inflätade, sm här skett. Huru förhål-
landerna sedan utveckla sig, finnes af den
egentliga dramatiska handlingen.
Baron Otto är envis i sin kärlek till Elin,
bryter för hennes skull en förlofning, hvilken
hans mor tänker par surprise drifva honom
till; blir förklarad arfiös och tager tjenst så-
som rättare hos sin kusin, åt hvilken han för
sina besparade respengar inköpt en egendom,
sedan denne, under falskt namn tjenat honom
en längre tid såsom bokhållare; får afslag af
Elin, som ej vill vara anledning till fiendskap
emellan mor och son och derföre besluta
taga Sven Olsson till man; känner sig af
allt detta djupt olycklig, men återfår till
sist både sin mors förlåtelse och sin älskade.
Mördaren Haraldsson återkommer, räddas
ännu en gång af baron Otto från att drunkna.
igenkänner i den vansinniga Anna sin hustru
och i Elin sin dotter, försonas med sin hårda
svärfader och :afreser med sin återfunna, till
förståndet återsttällda maka till Skottland.
Friherrinnan iåterser Haraldsson och återfå
sina gamla kärrleksbref, blifver genom der
vördnadsvärde ;pastorns inverkan bragt på
bättre tankar ooch ger sin välsignelse åt so!
och sonhustru.. Äfven den gamle bonden
Thomas Erssom, upptinas genom Elins kär
lek, förlåter sin dotter och måg och tillåter
att hans dotterdotter gifter sig med baronen
Sven Oisson hiw ej haft tålamod att vänta p
Elin, utan har gått och gift sig med nämnde
man Danielssons dotter. Baron Ottos kusin
f. d. bokhållaren Knutsson, som också älska
Elin, förblir ungkarl, sedan han försmått hus
hållerskan, mamsell Fridolins kärlek, oaktad
hon för hans skull öfvat sig i fransyska och sam
lat ett litet kapital af sina löner. Postbudet
spelmannen WNerkurius, Haraldssons broder