; att de höra Gudi till, de äro nog tardlga arbjoret r som helst, lemnande ur sigte sina synder och anle lädande sig den fullkomliges förtjenst, träda inför farty erran; och de andra tröga förstockade, som aldrig ning ro beskärda till evinnerligt lif, de lära väl ej blilsvur ttre med ären, utan kanske få sin dom bland delbäte rundraärasyndares som skola förtappade varda., Det till i rsta af de äronamn du tilldelar oss: ,underdjur,!hr ( o vida bättre, än att vara förnedrad under djuren, hafv ch vara ett afskyvärdt redskap ät afgrundenslögn-eme akter. Huruvida det är med knappens insyningmäl i söndagsmorgonen, vet jag mig icke ha nämnt; ej på eller vet jag om M. S. har nämnt det. Ditt utyck derom tyckes mig lika dumt som det skullt irit att så bete sig vid förmörkelsen som du nämstra er. Emedlertid skall jag säga dig, att om du med till kgiltighet för söndagens helgd syr ett eller femtic hör: tygn, så är skulden hos Gud derför lika stor; och liis om själen sitter i blodet, sä få se huru långa stöl ignspalter du skrifver när Herren tager själen frär öfvå ig, och följaktligen äfven lifskraften i fingrarna. Fållen också på den stora domsdag du så likgiltigt vic tyg: jr, om icke alla Jesu vänner som Hans Hel. Andajen itt magt med, om icke de i Hans görande och lilan ande, lydnad, kraft och herrlighet blifva mera lysande, red n de spökgestalter som här i tiden tjena den onde, ch derföre bli honom lika, mörka som grafvar med lel förmörkelse inoch utvärtes. Aldrig har jag önt sådant oqväde af lögn och bitterhet som du utjuter; jag kunde aldrig tro det vara ämnadt åt oss, tob: örrän jag fick läsa smörjan. Jag har derföre varit och G. församling och åtnjutit dess godhet, för att ens Rå nisstänka hvarken dess medlemmar eller nästgrän-en ande församlingar, utan du är väl en spyfluga från net noat häll som icke känner förhällandet, utan låterme ig nöja och lefver af lögn och sqvaller. Sädanc har fria yttringar, borde bäde polis och andra, framvis ör alla qväfva och utrota. Du behöfver icke ge dig till att smida nya löghac er och utsätta i tidningar hvadan vi erhälla en obeett oende existens; ty det kan jag förekomma dig med, sak ned sanningen. Jag har inga hemligheter, hvarken Vår ör församlingen eller allmänheten, utan det kunna mi le nog få veta. Jag har varit sjuk i flera är, och häl vägra är sängliggande deribland; och har nu på en me sednare tid erhållit af barmhertiga menniskor en stuga j vec att hebo mot betalning, för att kunna af stillheten upPi och lugnet orka vara oppe nägra timmar på dagerl för att sköta mig. Det är derfore idel godhet och Dnir nenniskokärlek från gudfruktiga och ädelmodigatal nenniskor, bäde i denna och andra orter, som uppeväller mitt arma lif, hvilket med beroende af betändiga medikamenters begagnande icke är så biligt. Men de högsta andeliga vänner hafva meddeat den största hjelpen; somliga äro ingångna till hu vig belöning; och som deras lif var kärlek ochlint armhertighet, så följa deras gerningar dem efter, så att stu le beredde ät en värnlös och fattig sjukling mängenka yllene frukt att plocka. Jag förmär kanske eti ed par gänger om äret gå bort nägra stenkast till närett maste grannar; kan säledes ej sägas vara till hander vit borta med min läsning. Och om jag nedfaller i tillbedjan vid den Allgode ful gifvarens fötter, då ständspersoner eller andra i för din samlingen bevisa mig sin godhet och i känslan af fal ovärdighet till Guds oändliga välgerningar tacka Honom som allting leder, för större eller mindre gäfvor, det har väl händt och kommer troligen att också hädanefter hända, utan afseende på om svagarelSsv eller starkare hjernor äro närvarande. De starkastelon af masculini eller feminini äro de som gifvit sig ät Guds ledning; de andra har Herren Sjelf sagt skola af Honom och Hans församling trampas till stoft, under föttren. Såsom man finner är denna fromma mamsell icke att leka med. Sedan hon fortsatt7? sin gudliga predikan ännu några sidor, utropar hon: Jag önskar att ett svärd mätte genomgå den själlfå hvarpå dessa brinnande ord stå ristade: Saul, Saul, de hvi förföljer du mig, till dess att du blir en Paulus och kan med honom finna dig den förnämligastela: bland syndare, för du förföljt hans församling.o Och fortsätter slutligen: Det vore väl om det blef en bäde folk och herr-ly: skaps bbildning, som vore enlig med Guds urgamla, lg men dock evigt nya, goda bibliska grunder och före-loc skrifter, neml.: att älska Gud af allt sitt hjerta, sinlg själ, sin hog och sina krafter, och så pligterna derefter mot föräldrar, makar, barn, tjenstfolk, vänner,p samhälle, christenhet och mission, så vet jag visstlii menniskorna skulle få vandra jemt i en försmak ochld förkänsla af himmelrikets saliga, eviga lifsljus aflk kärlek och sanning bland rena andar, i stället för att blifva bildade efter nuvarande tids halfoch förnuftsbildning, (i hvilket afgrundsnät du äfven är fången) j blifva allena nedgräfda i jorden som andra mullva-Idar. ) Du dömmer oss till dårhus och fängelse; menld har du väl läst och hört ärets evangelium så mycketa att du vet att intet timligt straff kan vara nog förli den som benämner du däre till en menniska utanld ett vida värre efter döden. Och mig dömmer du till cellfängelse; men du harlr tillräckligt ändå genom dina lögner och försmädelser. pinat mig, samt uppmanat mitt arma nästan blödandel: Ibjerta att för sanningens och Guds äras skull an-l: stränga mig till det sista att svara på dina tillmällen. Det kan vara nog med ditt marterande; Her-l1 ren torde väl sätta damfäste för dig, att ditt törnel, I blir bortryckt i vreden af Herran innan det mognar,.( Jag lemnar min plats i cellfängelse ät dig; ty det I borde vara ett cellfängelse, en förbättringsanstalt öf-l, , ver alla andra för dig och alla Guds försmädare ocbl , förföljare, hvilka inför hela fosterlandet och alla söka sin ära uti, att röfva ett sannt värde från Guds vänner, hvilka icke äga nägot dyrbarare på jorden än I Guds kärlek, samt tron och kärleken till honom. Bäde för att dessa stilla i landene mätte slippa -Isåras på sin ömtäligasie, heligaste sida, borde de logudaktiga stafjas i stället; äfvensom för deras eget bästa, emedan Gud sjelf sagt, Han på det strängeste och myndigaste skall gå till rätta med sina fiender rlpå domedag. Jag tror för öfrigt icke att jag förmådde resa till närmaste gästgifvaregärd, än mindre tltill något fängelse; men hade jag krafter och helsa, Iskulle du få föra mig hvart du ville, jag skulle ej frukta dig hvarken vid domstolar, konsistorier ej elller inför konungen. Till slut, efter du kallar mig profetissa,, och ehuru eJljag ej benämnt mig det nänsin, så vet jag dock att 1len stor man, en Luthers samtida och lärjunge har isagt att alla Guds barn och vänner, dem den Hel. Anda lärer och lägger ord i munnen, de tala icke lutan profetera; till slut säger jag, får jag också tala Slnägra profetiska ord till tröst, nägra evigt glänsande KA lord af den högste af alla profeter: salige ären jnär a menniskorna försmäda eder och förfölja eder, sägande ;h Jallt ondt om eder, ljugande för mina skull. Glädi. jens och fröjdens eder, ty eder lön är stor i himmea len. Salige äro de, som lida förföljelse för rättvisans .h skull, ty dem höra himmelriket till. Du kan derND emot läsa Johannis Uppenbarelses 21 kap. 8 v.så får al du sjelf se hvilken lön dem lögnaktigom etc. etc., slofvas. a) Äfven önskar jag dig till slut att du i stället för all onödig omtanka om mamsell S. och mig, att dv använder den till en helsosam och nyttig omsorg om Nl din egen själ, som dö vill, att du förbarmar dig öfver Ölden medan tid är att den mätte få njuta den salig elhet äfven här i tiden, som alla Guds vänner så hjert a, ligen önska båd vänner och fiender, att få lefva: ensanningens och ljusets frid och lycksalighet vid Gud: fadersbjerta. Jag har skrifvit detta som ofvan nämn är för att försvara sanningen och Guds ära, men ickt alls af hat eller bitterhet, som du visar med all; dina öknamn och tillägg mot oss; derföre kan jag aru lock till sist, både nu och när jag lemnar denna jor och l den, tillönska dig all Guds näd och välsignelse! år G. socken den 30 Aug. 1851. C. OC. T. i SERA ETTA sa oro nÄTTERÅÄNGS. och POLISSAKER.