net och Ooruniug, Mlastv TIG EHM: 0 TD
en ren dumhet eller sällsynt förvillelse.
- birsta —
— För någon tid tillbaka meddelades i Af- d
tonbladet en insänd artikel, rörande Solför- e
mörkelsefenomener, observerade i G. socken
i Södermanland. På ett både satiriskt och
allvarligt sätt framställdes i denna artikel nå-
gra yttringar af ett par läsaremamseller i G.
socken, hvilka berättades hafva i det förestå-
ende fenomenet väntat och profeterat verl-
dens undergång,. De fromma mamsellerna
beredde sig på bästa sätt att mottaga denna
väntade, utan tvifvel också om den inträffat,
rätt genomgripande verldshändelse, men blefvo
ganska syrprenerade, då efter förmörkelsens
slut allting var temligen oförändradt, och pro-
fetian således visade sig hafva varit ett miss-
tag. Detta var i korthet innehållet af berät-
telsen, hvartill insändaren tillagt några re-
flexioner öfver den djupa okunnighet, i före-
ning med. andeligt högmod, som utmärker
denna art grofva läsaren.
På denma artikel har ett svar blifvit insändt
från en aff de mamseller som funnit sig träf-
fade, hvillket fullkomligt bekräftar insändarens
uppfattningg af läserifenomenet i G. socken.
Som svarcet är temligen vidlyftigt kunna vi ejlj
meddela detsamma annat än delvis, likväl un-
der den reservation, att allt som kallas lä-
seri ej fir efter dessa utgjutelser bedömmas.
Aftonblatt har förut antydt, att det gifves
olika arte af läseri, hvilka äro hvarandra lika
motsatta, som extravaganserna af de politiska
partierna iro motsatta samma partiers ärliga och
sansade anhängare. Så gifves det en art lä-
seri, som är af den mest krassa ultramontana
karakter; en annan deremot, som står helt och
hållet på den andliga frihetens grund. Denna
skillnad har blifvit antydd, men icke tillräck-
ligt framhållen uti de i allmänhet omilda om-
dömen, som blifvit rigtade emot läseriet, hvilkal
drabba den ena arten af läseri rättvist, men den
andra orättvist. Vi anse det hafva varit nö-
digt, att påminna härom, då vi meddela de
mest originella bitarne utaf den omnämnda,
af läsarenamsellen insända artikeln, hvilken
kallar sis:
Sur på Solförmörkelsefenomener.
Det är en alldeles egen högst rysande känsla af
missbag occh vämjelse man erfar vid äsynen af huru
nu för tidten så oförsynt Gud, hans heliga ord och
vänner hänas och bespottas; samt hurusom ogudak-
tiga menniskor dervid dömma som den blinde om fär-
gen, huggande i vädret som andra klumphasar.
Det har derföre väckt hos mig mycket större oro
och förskräckelse, att se huru ins. i Aftonbladet för
den 13 Augusti behagat införa hvarjehanda lögner
och försmädelser om mamsell S. och mig, med nam-
net T., äm nånsin solförmörkelsen väckte förut eller
efteråt. JJag får säledes sannfärdeligen yttra att den
nämnde rmamsell S. hade lemnat orten flere dagar
innan förrmörkelsen; äfvensom vi ganska litet förut
ordade dexrom, i anledning kanske mycket åf hennes
dävarande belägenhet att tänka sig en längre tid vara
bärifrån, vi talade säledes ganska litet derom sjelfva,
än mindre till andra: och det är alldeles mig obekant
att någon skrattat eller lett derät. Jag var alldeles
ensam den 28 Juli, satt ute de timmar jag förmådde
i min lila täppa och plockade spenat, litet missnöjc
att inger kom och bjelpte mig, som jag väntat. Jag
tänkte verkligen att förmå vara ute tills det ovanlig:
fenomenet inträffade; men orkade det ej utan befalld
mig i Guds hand och gick till sängs. Jag var d
sedan ej oppe förrän andra dagen, den tid på för
middagem som jag för min svaghets skull brukar ork
vara upppe, och här var inga ut- eller ingångar me
nägra unnder, harm eller förväningar; utan allt de
der är dden största lögn. M. S. har jag ej talat vi
sen hon Jlemnade trakten, så jag vet ej om hon ble
förargad1 öfver att domen uteblef; jag skulle ej tr
det, jag: har ej anledning dertill; och som jag sjel
ej erfariit denna tanke eller känsla, så har jag na
turligtvis icke kunnat meddela den åt andra. .
Hvad lögninsändaren derföre behagat inskicka de
geta vi alls icke af; och jag hvarken har kändt elle
känner nägon harm öfver gäckade profeter.
Du tiar om debet och credit,, det har jag!
heller cen dagen, eller som du menar, tänkt uppi
de som Gud uttagit af verlden, om de ens icke hu
it att inför menniskor ädagalägga sin Tro med 0: