net och Ooruniug, Mlastv TIG EHM: 0 TD en ren dumhet eller sällsynt förvillelse. birsta — — För någon tid tillbaka meddelades i Afd tonbladet en insänd artikel, rörande Solföre mörkelsefenomener, observerade i G. socken i Södermanland. På ett både satiriskt och allvarligt sätt framställdes i denna artikel några yttringar af ett par läsaremamseller i G. socken, hvilka berättades hafva i det förestående fenomenet väntat och profeterat verldens undergång,. De fromma mamsellerna beredde sig på bästa sätt att mottaga denna väntade, utan tvifvel också om den inträffat, rätt genomgripande verldshändelse, men blefvo ganska syrprenerade, då efter förmörkelsens slut allting var temligen oförändradt, och profetian således visade sig hafva varit ett misstag. Detta var i korthet innehållet af berättelsen, hvartill insändaren tillagt några reflexioner öfver den djupa okunnighet, i förening med. andeligt högmod, som utmärker denna art grofva läsaren. På denma artikel har ett svar blifvit insändt från en aff de mamseller som funnit sig träffade, hvillket fullkomligt bekräftar insändarens uppfattningg af läserifenomenet i G. socken. Som svarcet är temligen vidlyftigt kunna vi ejlj meddela detsamma annat än delvis, likväl under den reservation, att allt som kallas läseri ej fir efter dessa utgjutelser bedömmas. Aftonblatt har förut antydt, att det gifves olika arte af läseri, hvilka äro hvarandra lika motsatta, som extravaganserna af de politiska partierna iro motsatta samma partiers ärliga och sansade anhängare. Så gifves det en art läseri, som är af den mest krassa ultramontana karakter; en annan deremot, som står helt och hållet på den andliga frihetens grund. Denna skillnad har blifvit antydd, men icke tillräckligt framhållen uti de i allmänhet omilda omdömen, som blifvit rigtade emot läseriet, hvilkal drabba den ena arten af läseri rättvist, men den andra orättvist. Vi anse det hafva varit nödigt, att påminna härom, då vi meddela de mest originella bitarne utaf den omnämnda, af läsarenamsellen insända artikeln, hvilken kallar sis: Sur på Solförmörkelsefenomener. Det är en alldeles egen högst rysande känsla af missbag occh vämjelse man erfar vid äsynen af huru nu för tidten så oförsynt Gud, hans heliga ord och vänner hänas och bespottas; samt hurusom ogudaktiga menniskor dervid dömma som den blinde om färgen, huggande i vädret som andra klumphasar. Det har derföre väckt hos mig mycket större oro och förskräckelse, att se huru ins. i Aftonbladet för den 13 Augusti behagat införa hvarjehanda lögner och försmädelser om mamsell S. och mig, med namnet T., äm nånsin solförmörkelsen väckte förut eller efteråt. JJag får säledes sannfärdeligen yttra att den nämnde rmamsell S. hade lemnat orten flere dagar innan förrmörkelsen; äfvensom vi ganska litet förut ordade dexrom, i anledning kanske mycket åf hennes dävarande belägenhet att tänka sig en längre tid vara bärifrån, vi talade säledes ganska litet derom sjelfva, än mindre till andra: och det är alldeles mig obekant att någon skrattat eller lett derät. Jag var alldeles ensam den 28 Juli, satt ute de timmar jag förmådde i min lila täppa och plockade spenat, litet missnöjc att inger kom och bjelpte mig, som jag väntat. Jag tänkte verkligen att förmå vara ute tills det ovanlig: fenomenet inträffade; men orkade det ej utan befalld mig i Guds hand och gick till sängs. Jag var d sedan ej oppe förrän andra dagen, den tid på för middagem som jag för min svaghets skull brukar ork vara upppe, och här var inga uteller ingångar me nägra unnder, harm eller förväningar; utan allt de der är dden största lögn. M. S. har jag ej talat vi sen hon Jlemnade trakten, så jag vet ej om hon ble förargad1 öfver att domen uteblef; jag skulle ej tr det, jag: har ej anledning dertill; och som jag sjel ej erfariit denna tanke eller känsla, så har jag na turligtvis icke kunnat meddela den åt andra. . Hvad lögninsändaren derföre behagat inskicka de geta vi alls icke af; och jag hvarken har kändt elle känner nägon harm öfver gäckade profeter. Du tiar om debet och credit,, det har jag! heller cen dagen, eller som du menar, tänkt uppi de som Gud uttagit af verlden, om de ens icke hu it att inför menniskor ädagalägga sin Tro med 0: