att i stället adcoptera det österrikiska systemet af obscurantism. Inpgen man af lärdom betraktar nu hofvet i Berlin utgan med blygsel; och Tysklands mest intelligenta märin öfvergå den ena efter den andra til; republikanismern, icke emedan de i teorien föredraga republiken franmför monarkien, utan emedan erfarenheten ovedersäggligen visar, att tyska monarkerna icke äro att lita på, , att de icke stå vid sina ord och ärol totalt utan pririnciper. Sedan Preussen förlorat sivl! militära jemnlilikhet med Österrike, sin politiska makt; i spetsen för dde mindre staterna, sin religiösa ställning säsom prootestantismens bälverk, sin intellektuela karakter såsomm vännen af vetande och upp:ysning, fattas det endaast, att det bortkastar eller beröfvas sitt kommerciella töfvervälde. Och detta kan Preussen enligt all sanmolikhet icke behälla. — Till lycka för denna stat har: det ställts så med tullföreningen, att hon varar till 1853; dock hafva alla Preussens sednaste propositioner blifvit förkastade och bestämmelserna och tariffen äro nära nog oförändrade. Men tullföreningens stater äro föga intresserade uti dess upprätthållande. Det politiska i grunden och motivet för densamma har försvunnit med Preussens anseende. De södra staterna, politiskt beroende af Österrike, mäste imgå i dess handelsförbund. Preussen sjelf bryr sig mu föga om att vid föreningen fängsla Wirtemberg ooch Bäjern, ät hvilka stater det gjor! financiella uppooftringar, som icke längre uppvägas af nägot politiskt ; inflytande. Med ett ord, spådomen om Preussens uppgäende, i Tyskland är på väg att fullbordas, doock icke på det sätt eller i den anda, som förutsadess, genom dess befordrande af Tysklands enhet, utan genom ädagaläggandet af Preussens nul litet. Säådan är den sakernas ställning, under hvilken konungen af Preussen har ansett det lämpligt att företaga en resa i sina stater. Om det nägonsin anstod en furste att väga sina ord, att söka urskulda en vanryktad regerings svagheter och däliga handlingar genom dem förfärliga och sorgliga nödvändigheten, så befinmer sig konungen af Preussen i detta predikament. — Att han nu uppträder och höjer blicken lik en seggrare samt antager en min af stolthet och triumf, vittnar om en sällsynt inbilskhet. Hans Majestät har jjust nu gjort en tur genom Rhenländerna. Han bbebådade sin ankomst genom afsättandet af den derrvarande liberale öfverpresidenten och tillsättandet i : hans ställe af en bland junkerpartiets mest beryktadde medlemmar. Derefter anlände hans majestät och fförklarade att det vigtiga skälet till hans ankomst var att undertrycka den konstitutionella press, som slagit rötter och florerade i dessa rika provinser. Konungen har gjort en statskupp emot Kölnische Zeit.s Detta är den stora bedrift hjelten frän Slesvig och Hessen-Kassel utfört. Det kan icke gifvas nägot mera slående bevis på det moderata och sunda tillståndet af den politiska opinionen i Tyskland, äfven i dessa oroliga tider, än att de stora och lyckade tidningarne uppsattes af män med stora kappitaler och liberala men moderata ideer. Den mest lycckade af dessa tidningar var Kölnische Zeitung, alltidd en motständare till den vilda demokratien och reepublikanismen och framhärdande ända in i sista ögonblilicket uti tron på furstarnes uppriktighe och möjligheteten att tillfredsställa nationen, huru upp retad den än. var, genom strängt konstitutionella in stitutioner ockh koncessioner. Om någonsin inom pres sen fanns en sann vän af monarkien, så voro sädan: vänner att finna i Kölnische Zeit. eller i Brock haus Leiziger-Zeitung.Den förra kunde icke an klagas för biist på smidighet att foga sig efter om ständigheterna. Sedan enhetsideen, och Preussens gamla rätt att beskydda och försvara norra Tyskland uppgifvits af Manteuffel, hoppades Kölnische Zeit. ännu att konstitutionen skulle respekteras. Dess moderation räddade den dock icke. Kunger har föresatt sig att icke hafva någon press i Preussen, icke nägot parlament undantagandes de lokal: och konsultativa församlingarne (provincialständerna) och med ett ord icke nägon röst i hela landet uton hans egen. Lagen i Preussen — kungens egen lag förklarar, attt en tidning icke kan straffas utan at förut hafva kblifvit sakfäld; styrelsen äklagade Köln Zeit, men iresultatet blef en frikännelse. Kungel uppträder derföre och förklarar att han skall begagn sin öfver laggarne stående myndighet för att under trycka presseen, genom att annullera tillständsbrefvc för och dymtedelst ruinera hvarje boktryckare, son djerfves handla emot hans önskningar. Men en ffri press kunde icke hoppas att öfverlefv en fri konstiitution. Nödvändigheten att lämpa si efter despotissmens fordringar under försöket att blidk dess retlighett, skulle ofelbarligen hafva skadat en f tidnings karaakter. Bättre var att ett komplett oc oafbrutet möörker rädde öfver hela Norra Tyskland sedan pressern, nationen och lärostolarne bragts t tystnad — ooch ingenting sägs fritt röra sig derstäd utom soldateer och fångvaktare. Sådant är för nä varande Tyskklands tillständ. Att anse ett slikt syste innebära egenskaper, som garantera beständ, säke het och ordning, mäste vara resultatet af antingt en ren dumhet eller sällsynt förvillelse. TVENNE ENDE