att i stället adcoptera det österrikiska systemet af ob-
scurantism. Inpgen man af lärdom betraktar nu hof-
vet i Berlin utgan med blygsel; och Tysklands mest
intelligenta märin öfvergå den ena efter den andra til;
republikanismern, icke emedan de i teorien föredraga
republiken franmför monarkien, utan emedan erfaren-
heten ovedersäggligen visar, att tyska monarkerna icke
äro att lita på, , att de icke stå vid sina ord och ärol
totalt utan pririnciper. Sedan Preussen förlorat sivl!
militära jemnlilikhet med Österrike, sin politiska makt;
i spetsen för dde mindre staterna, sin religiösa ställ-
ning säsom prootestantismens bälverk, sin intellektuela
karakter såsomm vännen af vetande och upp:ysning,
fattas det endaast, att det bortkastar eller beröfvas sitt
kommerciella töfvervälde. Och detta kan Preussen
enligt all sanmolikhet icke behälla. — Till lycka för
denna stat har: det ställts så med tullföreningen, att
hon varar till 1853; dock hafva alla Preussens sed-
naste propositioner blifvit förkastade och bestämmel-
serna och tariffen äro nära nog oförändrade. Men
tullföreningens stater äro föga intresserade uti dess
upprätthållande. Det politiska i grunden och motivet
för densamma har försvunnit med Preussens anseen-
de. De södra staterna, politiskt beroende af Öster-
rike, mäste imgå i dess handelsförbund. Preussen
sjelf bryr sig mu föga om att vid föreningen fängsla
Wirtemberg ooch Bäjern, ät hvilka stater det gjor!
financiella uppooftringar, som icke längre uppvägas af
nägot politiskt ; inflytande. Med ett ord, spådomen
om Preussens uppgäende, i Tyskland är på väg att
fullbordas, doock icke på det sätt eller i den anda,
som förutsadess, genom dess befordrande af Tysklands
enhet, utan genom ädagaläggandet af Preussens nul
litet.
Säådan är den sakernas ställning, under hvilken
konungen af Preussen har ansett det lämpligt att fö-
retaga en resa i sina stater. Om det nägonsin an-
stod en furste att väga sina ord, att söka urskulda
en vanryktad regerings svagheter och däliga handlin-
gar genom dem förfärliga och sorgliga nödvändighe-
ten, så befinmer sig konungen af Preussen i detta
predikament. — Att han nu uppträder och höjer blic-
ken lik en seggrare samt antager en min af stolthet
och triumf, vittnar om en sällsynt inbilskhet. Hans
Majestät har jjust nu gjort en tur genom Rhenlän-
derna. Han bbebådade sin ankomst genom afsättan-
det af den derrvarande liberale öfverpresidenten och
tillsättandet i : hans ställe af en bland junkerpartiets
mest beryktadde medlemmar. Derefter anlände hans
majestät och fförklarade att det vigtiga skälet till hans
ankomst var att undertrycka den konstitutionella press,
som slagit rötter och florerade i dessa rika provin-
ser. Konungen har gjort en statskupp emot Köl-
nische Zeit.s Detta är den stora bedrift hjelten frän
Slesvig och Hessen-Kassel utfört.
Det kan icke gifvas nägot mera slående bevis på
det moderata och sunda tillståndet af den politiska
opinionen i Tyskland, äfven i dessa oroliga tider, än
att de stora och lyckade tidningarne uppsattes af män
med stora kappitaler och liberala men moderata ideer.
Den mest lycckade af dessa tidningar var Kölnische
Zeitung, alltidd en motständare till den vilda demo-
kratien och reepublikanismen och framhärdande ända in
i sista ögonblilicket uti tron på furstarnes uppriktighe
och möjligheteten att tillfredsställa nationen, huru upp
retad den än. var, genom strängt konstitutionella in
stitutioner ockh koncessioner. Om någonsin inom pres
sen fanns en sann vän af monarkien, så voro sädan:
vänner att finna i Kölnische Zeit. eller i Brock
haus Leiziger-Zeitung.- Den förra kunde icke an
klagas för biist på smidighet att foga sig efter om
ständigheterna. Sedan enhetsideen, och Preussens
gamla rätt att beskydda och försvara norra Tyskland
uppgifvits af Manteuffel, hoppades Kölnische Zeit.
ännu att konstitutionen skulle respekteras.
Dess moderation räddade den dock icke. Kunger
har föresatt sig att icke hafva någon press i Preus-
sen, icke nägot parlament undantagandes de lokal:
och konsultativa församlingarne (provincialständerna)
och med ett ord icke nägon röst i hela landet uton
hans egen. Lagen i Preussen — kungens egen lag
förklarar, attt en tidning icke kan straffas utan at
förut hafva kblifvit sakfäld; styrelsen äklagade Köln
Zeit, men iresultatet blef en frikännelse. Kungel
uppträder derföre och förklarar att han skall begagn
sin öfver laggarne stående myndighet för att under
trycka presseen, genom att annullera tillständsbrefvc
för och dymtedelst ruinera hvarje boktryckare, son
djerfves handla emot hans önskningar.
Men en ffri press kunde icke hoppas att öfverlefv
en fri konstiitution. Nödvändigheten att lämpa si
efter despotissmens fordringar under försöket att blidk
dess retlighett, skulle ofelbarligen hafva skadat en f
tidnings karaakter. Bättre var att ett komplett oc
oafbrutet möörker rädde öfver hela Norra Tyskland -
sedan pressern, nationen och lärostolarne bragts t
tystnad — ooch ingenting sägs fritt röra sig derstäd
utom soldateer och fångvaktare. Sådant är för nä
varande Tyskklands tillständ. Att anse ett slikt syste
innebära egenskaper, som garantera beständ, säke
het och ordning, mäste vara resultatet af antingt
en ren dumhet eller sällsynt förvillelse.
- TVENNE ENDE