mästares fotspår, och icke öfvergifvit det språk som har en så gammal naturalisationsrätt i Finland? Finska litteraturföreningen började sin verksamhet år 1834 med utgifvande af en på ett klassiskt språk författad fri öfversättning al Zschokkes-bekanta novell: Guldmakarebynv, hvilken öfversättning var gjord aflektör Keckman. Men man hade redan förberedt ännv I vigtigare företag, och år 1835 utkom det förut omtalta poemet Kalevala på originalspråket. och framkallade icke altenast hos en stor del af de bildade klasserna i Finland en dittills Jokänd värma och ett djupt intresse för finska språket och finska nationalpoesieny utan gjorde äfven, att detta intresse bemäktigade sig en Tvida större europeisk krets. Utgifvaren Elias Lönnrot, dåvarande medicine kandidat, hade redan af föreningen blifvit understödd på sing ofvan omtalta resor, hvarunder han samlade de till det finska epos hörande sånger. Har var tillika en af de förste, som begagnade finIska språket till. organ för vetenskapliga afhandlingar; ett företag, som gör ett slags epok i finska kulturhistorien, och hvarigenom grunden lades till en finsk. prosa. Men dervid . hände... hvad. som utan svå-l: righet kunnat, förutsägas af hvar och en som var bekant med förhållandena: det allt dittills brukliga skriftspråket var den så kallade ,Bibelfinskann, hvartill den vestfinska dialekter blifvit begagnad, och som ingalunda var något rent och korrekt språk, hvarken i gramMatiskt eller lexikaliskt hänseende; Lönnrot. som: utgick från den grundsatsen, att-folkets. språk, sådant det visar sig i de traditionela dikterna och i talet, borde vara rättesnöre för ett tillkommande finskt skriftspråk, angrep saken med käck hand, och arbetade med allvar. på. att rena och emancipera sin styl från den svenskhet, som hade tagit öfverhand i Bibelfinskan. . I sina talrika skrifter och afhandlingar bildade Lönnrot åt sig. en språkform, som icke uteslutande höll. sig vid en af landets hufvuddialekter, vestfinskan, utan lånade. mycket ur den rikare, ädlare och renare ostfinska dialekten. Härigenom uppkom, i synnerhet från presterskapets sida, en, stark och häftig . opposition mot. den af språket så högt förtjente författaren; hvilken opposition blef så mycket mäktigare, som den lärde utgifvaren af den ofvannämnda finska ordboken, professorn och kyrkoherden Renvall, stod i spetsen derför. Denna och flera andra omständighete verkade till hinder för alla bemödanden att gifva det gamla språket förnyad blomstring. Emellertid fortsatte litteraturföreningen och den enthusiastiske Lönhrot med outtröttligt nit sina bemödanden; föreningen fick ett ökadt antal ledamöter, och-icke obetydliga penningebidrag inflötoidess kassa. Ar 1836 utsatte föreningen ett pris för en svensk metrisk öfversättning af Kalevala, hvarigenom framkallades den ofvanföre omtalta öfversättningen af Castrn, som utkom år 1841. Samma år fann föreningen sig i stånd att gifva dokt. Lönnrot ett understöd af 1000 rubel i banko, till företagande af en ännu vidsträcktare resa än den förra, emedan han nu skulle besöka alla särskilda trakter i landet; och under-ett och-ett halft år, som Lönnrot använde på denna resa, samlade han ett. rikt och betydande förråd af runor,, ordspråk; gamla gåtor, -hvilka utgöra en; delaf dentraditionela finska folkpoesien; samt andra nationela qvarlefvor, sagor m. m., hvilket allt sedermera blef offentliggjordti de af föreningen utgifna verk. År 1841 utkom nemligen, genom föreningens försorg Lönnrots Kanteletar (harpsånger, — af ,Kantele som är namnet. på -ett nationell finskt stränginstrument, en slags luta eller cittra): en bok i tre band, innehållande 652 särskilda äldre folksånger, deladev efter de olika diktarterna i elfva afdelningary år 1842 utkom hans Samling. af finska ordspråk, ett band af 575 sidor, innehållande omkring 7000 ordspråk; och år 1843 utgaf föreningen 5:te bandet af sina handlingar, innehållande: en samling af 1648 finska och: 135 estländska gåtor, likaledes :redigerade af doktor Lönnrot såsom samlare. — Denne berömde finske lärde hade redan år 1836 börjat utgifva en månadsskrift på folkspråket (Mehiläinen), . hvaruti han mest genom egna bidrag på ettrent och populärt -språk sökte väcka. ett allmännare intresse och-en större uppmärksamhet för finska litteraturen i allmänhet, och isynnerhet dess poetiska skatter; men. detta företag, ehuru det af litteraturföreningen understöddes, måste efter några år upphöra. Det pris, som föreningen utsatte för. en: finsk -.metrisk -öfversättning af Runebergs poem Elyskyttarner, hade intet tillfredsställande resultat; ett förslag att öfversätta och utgifva goda skoloch läroböcker å finska språket strandade emot föreningens fist på tillgångar; och huruvida en tidskrift kallad Suomin), , hvars innehåll till. och med för utländska läsare har intresse, emedan den nästan uteslutande afhandlar Finlands historia, statistik, ålderdomsstudium och språk, kommer att -bära sig och äga bestånd, är ännu temligen tvifvelaktigt, ehuru största delen af afhandlingarne äro skrifna på svenska språket, och ehuru litteraturföreningen alltsedan år 1844 har öfvertagit den helt och hållet för sin räkning. — För att emellertid befordra utvecklingen af en finsk prosalitteratur, fortsätter föreningen med outtröttligt nit sin verksamhet på den enda väg, hvarpå en sådan afsigt kan säkrast och. snarast vinnas, nemligen genom folkskrifters utgifvande. Är 1846 utkom, såsom sjunde bandet af föreningens handlingar, första bandet af en Handbok i finska historien af Cajan; år 1847 en med stor flit och mycken kritisk talang utarbetad öfversättning på finska af de fyra första böckerna samt definitionerna i femte boken af Euclidis Elementer, af -childi; år 1848 en öfversättning af Bredows Märkvärdiga händelser ur Verldshistoriei., att begagnas som lärobok i landets folkskolor, hvilkas antal årligen ökas. Detta af föreningen gifna exempel har också redan verkat så mycket, att flere infödde författare under de sista åren företagit sig att ntan understöd utgifva dylika större och mindre skrifter, hvariblandt. ex. As LAR AT RÄTTEN AR NL a rk rn sa et UK 0 KA TRO a ot mm alb vt ct a to TO CN FR ÖR fr Ft Bg hh bör om ms om Q fia fört kt ka DA RA