mm fr mar — skkulle ni ega styrka att förskjuta honom ... I detta ögonblick hördes en vagn stanna framföre huset, buller af röster hördes, man kom uppföre trappan. ,Monsieur, kom genast! ropade madame Bergevals kammarjungfru, instörtande. j pHvad är det? frågade målaren, med en viss aning. Monsieur Esteve ... Tala, olyckliga! ropade madame Bergeval. Man har hitfört honom . . . Död ?, Nej, nej, sårad; han frågar efter er, monsieur.v O, gå, för himmelens skull! suckade madame Bergeval, som dolde sitt ansigte i sina händer. 7 Målarem uppsteg hastigt och skyndade emot dörren, liksom lydande en oemotståndlig kraft. Men hasttigt stannande, sade han, vänd till sin hustrvu: Gå, grå ni, madame, det bör vara er han väntar., Jag vågar icke... jag kan icke... Han hörde icke mera. Gifvande vika för en stark:re impuls, än sin vilja, skyndade han till Zsteves rum. Undei det man sände efter en läkare, förblef han allena med den unge, sårade mannen. Madane Bergeval väntade sin man i trappan, bäfvande. Nåväl! frågade hon med en röst, som förrådde hela hennes själs fasa och ångest. EPbHvilken olycka! O, min Gud! ...n