mm fr
mar — skkulle ni ega styrka att förskjuta ho-
nom ...
I detta ögonblick hördes en vagn stanna
framföre huset, buller af röster hördes, man
kom uppföre trappan.
,Monsieur, kom genast! ropade madame
Bergevals kammarjungfru, instörtande. j
pHvad är det? frågade målaren, med en
viss aning.
Monsieur Esteve ...
Tala, olyckliga! ropade madame Bergeval.
Man har hitfört honom . . .
Död ?,
Nej, nej, sårad; han frågar efter er, mon-
sieur.v
O, gå, för himmelens skull! suckade ma-
dame Bergeval, som dolde sitt ansigte i sina
händer. 7
Målarem uppsteg hastigt och skyndade emot
dörren, liksom lydande en oemotståndlig kraft.
Men hasttigt stannande, sade han, vänd till
sin hustrvu:
Gå, grå ni, madame, det bör vara er han
väntar.,
Jag vågar icke... jag kan icke...
Han hörde icke mera. Gifvande vika för
en stark:re impuls, än sin vilja, skyndade
han till Zsteves rum.
Undei det man sände efter en läkare, för-
blef han allena med den unge, sårade mannen.
Madane Bergeval väntade sin man i trap-
pan, bäfvande.
Nåväl! frågade hon med en röst, som för-
rådde hela hennes själs fasa och ångest.
EPbHvilken olycka! O, min Gud! ...n