EN DRAM FRÅN GÅRDAGEN:) AF EUGENE SUE, Min aerre! ropade madame Bergeval häftigt; mer mannens vibrerande stämma öfverröstade 2ennes. Tjugo gånger,, upprepade han, tjugo gånger, då ni visade er strålande af helsa, prydd med de mest förledande behag, jemte mig, den arme och förfallne, som ni förolämpade igenom ert förakt, öppnade sig min mun, för att uttala ett ord, som skulle krossat er; tjugo gånger, då en hop smickrare upphöjde edra talanger och deremot, efter ert exempel, blott medlidsamt betraktade mig, som var ett intet jemte er, blott skuggan af en man, ett fantom af make, var jag nära att, med den styrka vreden gifver, ropa: Denna qvinna, som ni förgudar, har intet hjerta: som ung flicka har hon varärat sin familj: som maka har hon förrådt, skymfat sin man: som mor har hon förnekat naturen... Hon : har intet: hjerta, säger jag er, hon har förskjutit sitt barn!, Sitt barn, sitt barn; hvad vill ni säga? O, tala!s ropade madame Bergeval, hvars drag uttryckte fasa och vrede. Deva hade jag kunnat säga, tillade målaren i dyster ton, vty jag kunde bevisa det; jag känner et lifs hemlighet; fåfängt har ni sökt bedraga Dis, fåfängt har ni: ljugit; jag vet — allt — dev ir min hämnd.s ) Se A. B. n:o 210, oci 212215.