EN DRAM FRÅN GÅRDAGEN:)
AF
EUGENE SUE,
Min aerre! ropade madame Bergeval häf-
tigt; mer mannens vibrerande stämma öfver-
röstade 2ennes.
Tjugo gånger,, upprepade han, tjugo gån-
ger, då ni visade er strålande af helsa, prydd
med de mest förledande behag, jemte mig,
den arme och förfallne, som ni förolämpade
igenom ert förakt, öppnade sig min mun, för
att uttala ett ord, som skulle krossat er; tjugo
gånger, då en hop smickrare upphöjde edra
talanger och deremot, efter ert exempel, blott
medlidsamt betraktade mig, som var ett intet
jemte er, blott skuggan af en man, ett fantom
af make, var jag nära att, med den styrka
vreden gifver, ropa: Denna qvinna, som ni
förgudar, har intet hjerta: som ung flicka har
hon varärat sin familj: som maka har hon
förrådt, skymfat sin man: som mor har hon
förnekat naturen... Hon : har intet: hjerta,
säger jag er, hon har förskjutit sitt barn!,
Sitt barn, sitt barn; hvad vill ni säga? O,
tala!s ropade madame Bergeval, hvars drag
uttryckte fasa och vrede.
Deva hade jag kunnat säga, tillade må-
laren i dyster ton, vty jag kunde bevisa det;
jag känner et lifs hemlighet; fåfängt har ni
sökt bedraga Dis, fåfängt har ni: ljugit; jag
vet — allt — dev ir min hämnd.s
) Se A. B. n:o 210, oci 212215.