beskyddade mot alla följder deraf genom Osterrikes och Preussens mäktiga krigshärar. Utan tvist har man följaktligen i Frankfurt fattat det vigtiga beslutet att inrätta en FörbundsPolis-kommission,, som kommer att slå upp sin verkstad i Leipzig och hvars blotta namn redan väcker ingen ringa fasa; emedan man i den anar en ny upplaga af den framlidna Central-undersöknings-kommissionen i Mainz, d. v. s. en ny statsinqvisition. Underrättelsen om detta första vigtiga beslut af den reaktionära Tyyska Förbundsdagen, beledsagades af en annam, i fullkomlig harmoni dermed. De det Tysska folkets grundrättigheter,, som nationalförssamlingen i Frankfurt kungjorde såsom allmänt gillade och gällande, och många stater högtidligt läto återförkunna: dessa rättigheter har Tyska Förbundsdagen lika högtidligt förkunnat vara af noll och intet värde inför Förbundsdagen, och uppmanat de särskilda staternas styrelser att frisäga sig derifrån, under försäkran dervid om ett nödigt bistånd af Förbundet. Förbundet vill likväl ej vidare nyttja någon exekutionshär för att i någon tysk stat utföra hvad Landsherrno finner för godt att göra i sitt land; de förfärliga rönen i Hessen, Hamburg, o. s. v. hafva väckt sådan skräck, att upprepandet deraf kan besparas: hvar stor eller liten furste i Tyskland kan hädanefter bjuda och göra hvad han tycker — undersåtsarne skola utan motstånd underkasta sig det. Tyska folket är oförmöget till någor rörelse, dess förlamning är allmän. Blott ev enda kejserlig handbiljett förslog att fullständigt jordfästa den österrikiska statsförfattningen, hvilken dock onekligen var långt förut ett lik. I Wirtemberg är en enkel dagorder tillräcklig att lösa krigshären från den ed den :svurit Grundlagen. I Bäjern frågar man ieke efter någon grundlag alls; ministrarne styra och ställa der ostördt efter eget godtfinnande, och detsamma är händelsen i Sachsen, i Preussen och öfverallt der en namnrepresentationv ännu stär qvar, sedan innehållet förkommit. Det beror helt och hållet på Förbundsdagens tyclke om några konstitu tionella bulvane? ännu skola lemnas qvar, eller rödjas undan: men så mycket är visst, att om den behaga skaffa bcort alltsammans och utan omsvep insätta det förderfliga enväldet i uppenbarad form, såå kommer tyska folket att böja nacken neder detta ok med samma stumma undergifvenhet, som för hvarje annat ok det lärt sig fördraga. Bättre vore i alla fall, att et: enda öppet dråpslag slutade det vidriga och hyeklande hån, hvarmed enväldet nu långsamt marterar de. 7 tyska frihetskänslan och den tyska rättskäns tan till döds på samma gång; bättre vore om våldet, det må nu vara österrikiskt, ryskt elle turkiskt, ville visa sig utar smink, sådant som det är, än att det skryte vidare med frihet, ordning, lugn, och hvad de ljugande fraserna a It heta, medan alla bålverk för dessa himlens älsignelser undergräfvas och störta, det ena et det andra. s Hvad tillståndet i Preusse,t beträffar, så finnes väl Ihos oss ej vidare nsgot belägringstillstånd ;; här hvarken arkebyse.as elier hän: ges, somm i Lombardiet och Neap. J helle: straffas Ihär alla öfverträdelser med arbetsfängelse, bojor och prygel, som i Wien; mer skilnaden ligger hufvudsakligen i folkets olika bildningsgrad, som hos oss gjort dylika medel onödiga till vinnande af samma mål, som hos andra folk endast genom dylikt kan upp: nås. I Preussen nöjer man sig med förvisningar, förbud, polisåtgärder, som här förslö att injaga den önskade förskräckelsen. Man åberopar här lag, men låter tolka den godtyckligt och befinner sig dermed i stånd att beröfva bokhandlare, boktryckare och slöjdidkare, som ådraga sig politiskt misshag, sit! näringsfång; man har till och med förbjudit en läkare att praktisera, derföre att han blifvit indragen i en politisk rättegång. Med hk: lätthet öfverhoppar man all slags lag, den mi för öfrigt vara huru klar som helst. Den ny: tryckfrihetslagen säger bestämdt att postförbud emot särskilda tidningar icke må äga rum nen dett oaktadt ges det många tidningar, son posten icke fortskaffar, derföre att inrikesmi nistern så finner för godt. Regeringen stifta lag medl Kamrarnes biträde, men låter ti! af dem blott hvad hon behagar eller fune lämpligt: för sitt systemw. Församlingsoct sföreningsrätten är fullständigt qväfd; den lag enliga trosfriheten är ett tomt ord. De fri församlingarnes kyrkor stängas öfverallt genon polisen; deras predikanter och ledamöter för följas och anklagas; i kyrkliga förhållandet hafva vi återkommit alldeles till det gaml tillståndet, och kunna vänta samma dystra följ der deraf nu, som då. I allmänhet kan man ej annat än på de djupaste beklaga den förföljelsesjuka, son hemsöker regeringen. I stället att förson: genom mildhet, skådar den alltjemt tillbak: på åren 1848 och 1849 och hopar åtal fö händelser, dem hon borde finna angelägnas för sig sjelf att hölja med förgätenhetens slöja Meöensden långa raden af anklagelser för ma jestätsförnärmanden och olydnad mot öfver hetens bud och befallningar vill ännu ick taga slut. Der minsta utsigt yppas att åt komma en misshaglig person, der tillställe genast ett åtal, och denna förföljelsemani ä just ett egendomligt drag hos nuvarande sty relse, som sjelfva Österrike icke röjer i lik: hög grad. Hvad som en gång skett, det för låtes och glömmes i Wien, på vilkor att de nu eller framdeles icke upprepas; i Berlin åte: letar man fram allt gammalt som kan öfverkommas, man förlåter och förgäter ingenting: man shämnas på barn och barnabarn, i tredje och fjerde led. Att man under dessa hämdlystnadens spaningar i det förflutna hittar verkliga ski til