beskyddade mot alla följder deraf genom Oster-
rikes och Preussens mäktiga krigshärar. Utan
tvist har man följaktligen i Frankfurt fattat
det vigtiga beslutet att inrätta en Förbunds-
Polis-kommission,, som kommer att slå upp
sin verkstad i Leipzig och hvars blotta namn
redan väcker ingen ringa fasa; emedan man
i den anar en ny upplaga af den framlidna
Central-undersöknings-kommissionen i Mainz,
d. v. s. en ny statsinqvisition. Underrättelsen
om detta första vigtiga beslut af den reaktio-
nära Tyyska Förbundsdagen, beledsagades af
en annam, i fullkomlig harmoni dermed. De
det Tysska folkets grundrättigheter,, som na-
tionalförssamlingen i Frankfurt kungjorde så-
som allmänt gillade och gällande, och många
stater högtidligt läto återförkunna: dessa rät-
tigheter har Tyska Förbundsdagen lika hög-
tidligt förkunnat vara af noll och intet värde
inför Förbundsdagen, och uppmanat de särskilda
staternas styrelser att frisäga sig derifrån, un-
der försäkran dervid om ett nödigt bistånd
af Förbundet. Förbundet vill likväl ej vidare
nyttja någon exekutionshär för att i någon tysk
stat utföra hvad Landsherrno finner för godt
att göra i sitt land; de förfärliga rönen i Hes-
sen, Hamburg, o. s. v. hafva väckt sådan
skräck, att upprepandet deraf kan besparas:
hvar stor eller liten furste i Tyskland kan
hädanefter bjuda och göra hvad han tycker —
undersåtsarne skola utan motstånd underkasta
sig det. Tyska folket är oförmöget till någor
rörelse, dess förlamning är allmän. Blott ev
enda kejserlig handbiljett förslog att fullstän-
digt jordfästa den österrikiska statsförfattnin-
gen, hvilken dock onekligen var långt förut ett
lik. I Wirtemberg är en enkel dagorder till-
räcklig att lösa krigshären från den ed den
:svurit Grundlagen. I Bäjern frågar man ieke
efter någon grundlag alls; ministrarne styra
och ställa der ostördt efter eget godtfinnande,
och detsamma är händelsen i Sachsen, i Preus-
sen och öfverallt der en namnrepresentationv
ännu stär qvar, sedan innehållet förkommit.
Det beror helt och hållet på Förbundsda-
gens tyclke om några konstitu tionella bulvane?
ännu skola lemnas qvar, eller rödjas undan:
men så mycket är visst, att om den behaga
skaffa bcort alltsammans och utan omsvep in-
sätta det förderfliga enväldet i uppenbarad
form, såå kommer tyska folket att böja nacken
neder detta ok med samma stumma under-
gifvenhet, som för hvarje annat ok det lärt
sig fördraga. Bättre vore i alla fall, att et:
enda öppet dråpslag slutade det vidriga och
hyeklande hån, hvarmed enväldet nu långsamt
marterar de. 7 tyska frihetskänslan och den ty-
ska rättskäns tan till döds på samma gång;
bättre vore om våldet, det må nu vara öster-
rikiskt, ryskt elle turkiskt, ville visa sig utar
smink, sådant som det är, än att det skryte
vidare med frihet, ordning, lugn, och hvad
de ljugande fraserna a It heta, medan alla bål-
verk för dessa himlens älsignelser undergräf-
vas och störta, det ena et det andra. s
Hvad tillståndet i Preusse,t beträffar, så fin-
nes väl Ihos oss ej vidare nsgot belägrings-
tillstånd ;; här hvarken arkebyse.as elier hän:
ges, somm i Lombardiet och Neap. J helle:
straffas Ihär alla öfverträdelser med arbetsfän-
gelse, bojor och prygel, som i Wien; mer
skilnaden ligger hufvudsakligen i folkets olika
bildningsgrad, som hos oss gjort dylika me-
del onödiga till vinnande af samma mål, som
hos andra folk endast genom dylikt kan upp:
nås. I Preussen nöjer man sig med förvis-
ningar, förbud, polisåtgärder, som här förslö
att injaga den önskade förskräckelsen. Man
åberopar här lag, men låter tolka den god-
tyckligt och befinner sig dermed i stånd att
beröfva bokhandlare, boktryckare och slöjd-
idkare, som ådraga sig politiskt misshag, sit!
näringsfång; man har till och med förbjudit
en läkare att praktisera, derföre att han blif-
vit indragen i en politisk rättegång. Med hk:
lätthet öfverhoppar man all slags lag, den mi
för öfrigt vara huru klar som helst. Den ny:
tryckfrihetslagen säger bestämdt att postför-
bud emot särskilda tidningar icke må äga rum
nen dett oaktadt ges det många tidningar, son
posten icke fortskaffar, derföre att inrikesmi
nistern så finner för godt. Regeringen stifta
lag medl Kamrarnes biträde, men låter ti!
af dem blott hvad hon behagar eller fune
lämpligt: för sitt systemw. Församlings- oct
sföreningsrätten är fullständigt qväfd; den lag
enliga trosfriheten är ett tomt ord. De fri
församlingarnes kyrkor stängas öfverallt genon
polisen; deras predikanter och ledamöter för
följas och anklagas; i kyrkliga förhållandet
hafva vi återkommit alldeles till det gaml
tillståndet, och kunna vänta samma dystra följ
der deraf nu, som då.
I allmänhet kan man ej annat än på de
djupaste beklaga den förföljelsesjuka, son
hemsöker regeringen. I stället att förson:
genom mildhet, skådar den alltjemt tillbak:
på åren 1848 och 1849 och hopar åtal fö
händelser, dem hon borde finna angelägnas
för sig sjelf att hölja med förgätenhetens slöja
Meöensden långa raden af anklagelser för ma
jestätsförnärmanden och olydnad mot öfver
hetens bud och befallningar vill ännu ick
taga slut. Der minsta utsigt yppas att åt
komma en misshaglig person, der tillställe
genast ett åtal, och denna förföljelsemani ä
just ett egendomligt drag hos nuvarande sty
relse, som sjelfva Österrike icke röjer i lik:
hög grad. Hvad som en gång skett, det för
låtes och glömmes i Wien, på vilkor att de
nu eller framdeles icke upprepas; i Berlin åte:
letar man fram allt gammalt som kan öfver-
kommas, man förlåter och förgäter ingenting:
man shämnas på barn och barnabarn, i tredje
och fjerde led.
Att man under dessa hämdlystnadens spa-
ningar i det förflutna hittar verkliga ski til