äter fattat vandringsstafven för att täga derifrån
I Uppskrämda genom de af Österrike nu företagna in
trättningarne, svärma de i horder omkring i Österri
Ikes öfriga länder, i afsigt, som de pästå, att äter
tåga till Afrika och Egypten, sitt hemland pästå de
I Med lösdrifvares vana att utan särdeles arbete skaft:
sig sina få lefnadsbehof, hafva de tyckt sig alltfö
noggrannt bevakade af den nya österrikiska polisen
för att kunna stadna qvar längre. De tala om in
Jgenting annat än sitt gamla hemland, der inga grän
sor finnas, inga pass behöfvas, och der framför all
ingen enda gensdarm kan förmärkas. De veta e
huru längt de mäste täga för att hinna fram; mel
väl hafva de hört att de först mäste färdas öfver et
stort haf. De vandra emellertid allt längre ocl
längre, utan penningar, utan pass, blott med pregelr
af sin stams törkastelse på pannan, utan annan väg
visare än Aldebaran (Öxens öga) på den nattlig:
himlen, och utan fruktan för annat än polisen.
— 1 Skånska Posten läses:
RYSKA STENKISTOR.
Sedan många herrans är tillbaka lärer berättelser
om ett större ryskt fartygs strandande vid Yngsjö
ett stycke från Åhus, varit ganska allmän, säväl hä
i staden, som kringliggande orter, och berättelsen ha
under sagoform bibehållit sig intill våra dagar, me
följande biomständigheter. På fartyget skulle hafv:
befunnit sig ej mindre än en rysk furstinna, oc!
skulle fartyget medhaft en ganska rik laddning. Maj
vill minnas, att i Yngsjö hade en längre tid funnit
några mycket rika bondfamiljer, inom hvilka hvarje
handa för bönder ovanliga dyrbarheter förefunnits, ocl
till hvilkas rikedom ingen rätt kunde förklara orsa
ken, om icke deri, att de riktat sig vid nämnde far
tygs strandande. Dessa familjer äro mähända länge:
sedan utdöda, och alltsammans skulle väl också för
längesedan hafva gätt ur sjelfva Sagas minne, om
icke närboende fiskare uppfriskat minnet med ständigt
förnyade päståenden derom, att vraket efter det stran-
dade ryska fartyget vid klart väder och lugn sjö blef
synligt, icke mer än nägra alnar under vattenytan,
och att man dervid tydligen kunde urskilja hvarje-
handa saker, isynnerhet marmorpjeser m, m. Under
nu pågäende hamnarbetet vid Åhus har berättelser
om denna ryska furstinna samt hennes och fartygets
öde änyo upplifvats bland arbetsfolket vid hamnen,
hvilket slutligen förmätt byggmästaren vid hamnen
att passa på lägligt tillfälle för att närmare under-
söka förhällandet. En dag återkommer han frän en
sädan undersökning och berättar, att han verkligen
sett det underbara fartyget och kunnat urskilja hvar-
jehanda saker på detsamma. I sällskap med en del
arbetare begifver han sig derefter dit vid passande
väder och sjö, och med tillbjelp af nödiga instrumen-
talier, som de af hamndirektionen för tillfället fätt
låna, lyckades dessa arbetare att ur sjön och från det
funna fartyget upptaga 2:ne stycken större kistor af
sten, aflänga till formen och bredare i ena ändan.
Om dessa stenkistor ursprungligen inneslutit den ryska
furstinnans skatter och dyrbarheter, läter sig icke af-
göra; nu befunnos de fyllda med sjögräs, sand och
snäckor m. m. Af de ritningar utaf nämnde kistor,
hvilka hitsändts, vill det emellertid synas, som om de
varit ämnade till — Jlikkistor, och att säledes i de nu
upptagna troligen nägra af det kejserliga ryska husets
medlemmar skulle hafva hvilat sina ben. Fartyget
lärer emellertid ännu förete för ögat flera skatter,
hvadan sedan uppmärksamheten derpä blifvit väckt,
man icke lär underlåta att söka om möjligt få upp
alltsammans. Måhända päträffar man slutligen nä-
gonting af mera värde än det hittills erhällna, kan-
ske t. o. m. sjelfva den ryska furstinnan. Skulle så
inträffa, och det kunna bevisas, att likkistorna äro
ämnade för kejserliga ryska huset, så vore det mä-
hända bäst att gifva kejsaren hvad kejsaren tillhö-
rer,. När ytterligare upptäckter och upplysningar i
denna sak förekomma, skola vi söka att derom med-
dela läsaren kännedom.