Det andra ynnestbeviset är icke mindre
dyrbart . . . .
Ett ögonblick bestört, skyndade madame:
Bergeval att säga: ;
Ni kan anmäla er som kandidat till den!
lediga fatöljen i akademien. Monsieur Marcel
har lofvat använda sin kredit, för att få er
vald,
Ehuru sönderslitande mr Bergevals tortyr;
var, hade han dock nog energi för att ut-
härda den och svarade:
Jag är högst lycklig att igenom cr erfara
en så smickrande nyhet.n
Det var en högst mattande komedi; hans
krafter voro uttömda och han var nödsakad
att sätta sig.
Huru är det, min far?. ropade Esteöve,
skyndande till honom.
Bra, mycket bra, mitt barn... det är in-
genting, stammade han och lade handen på
pannan; en natt utan sömn, glädjen öfver den
ära som väntar mig... se det är allt....,
Mär ni illa? frågade madame Bergeval,
närmande sig,
Med en stilla gest hejdade han henne och
svarade med ett eget uttryck:
Oroa er icke, det är ingenting. Men ni
sjelf, Suzanne, att döma efter mig, bör ni
vara trött efter dans och promenad. Hvila
torde för er vara nödvändig... jag vill icke
qvarhålla er... tack ännu en gång för allt
hvad ni gjort för mig... tack ...
Han gaf tecken åt Estöve att ringa.
Madame Bergevals kammarjungfru inträdde.
Skall jag lemna er i detta tillstånd? in-
vände Suzanne, -
Detta sades med en min af intresse, igenom
hvilken framlyste den kallaste likgiltighet.
Oh! det skulle alltför mycket besvära cr . .
var lugn, ...