En ttystnad uppstod, som mr Bergeval ändtligen aafbröt. Din1 mor har allt hvad som fordras för att vinna : monsieur Marcels bistånd... hon äl skön . .. . O, mycket skön!, suckade Esteve. vÄlskvärd, snillrik, kokett, det sednare kanhända något för mycket; men hvilken qvinna är det ieke? Koketteriet tillhör qvinnans behag, isynnerhet vid din mors ålder. Hvad som vore oförlåtligt hos en ung flicka, är hos henne på sin plats... och dessutom känner man henne som sådan och älskar henne; ty, oaktadt allt hvad den smiidande afunden hyviskar, är madame Bergeval en ädel qvinna, som allt hederligt folk högaktar, som Jag älskar, och hvars uppriktiga tillgifvenhet jag känner . . . kortligen.... Hami slutade — rösten förtogs honom. Estedve stod stum, häpen. Aldrig hade han hört sisin far så tala. Som en man af stränga principper, hade han väl ofta affekterat en tro, som håan icke egde om sin hustrus dygd; men vywid intet tillfälle hade han, för att urskuldaa hennes lättsinniga uppförande, användt detta språk, igenom hvilket framstack ett såfadt hjertas bitterhet. Far och son fortforo att vandra emot hotellet. Två personer gingo icke långt framföre dem och inträdde der. Monsieur Bergeval och Esteve utbytte en hastig blick, De hade igenkönnt direktörn och den poetiska. qvinnan. Estteve kände fadrens hjerta slå under sin arm. Haan bedrager migs, tänkte han. Klowockan var fyra på morgonen. Balen närmade e sig sitt slut; vaxljusen bleknade för