En ttystnad uppstod, som mr Bergeval ändt-
ligen aafbröt.
Din1 mor har allt hvad som fordras för att
vinna : monsieur Marcels bistånd... hon äl
skön . .. .
O, mycket skön!, suckade Esteve.
vÄlskvärd, snillrik, kokett, det sednare kan-
hända något för mycket; men hvilken qvinna
är det ieke? Koketteriet tillhör qvinnans be-
hag, isynnerhet vid din mors ålder. Hvad
som vore oförlåtligt hos en ung flicka, är hos
henne på sin plats... och dessutom känner
man henne som sådan och älskar henne; ty,
oaktadt allt hvad den smiidande afunden hyvi-
skar, är madame Bergeval en ädel qvinna,
som allt hederligt folk högaktar, som Jag äl-
skar, och hvars uppriktiga tillgifvenhet jag
känner . . . kortligen....
Hami slutade — rösten förtogs honom.
Estedve stod stum, häpen. Aldrig hade han
hört sisin far så tala. Som en man af stränga
principper, hade han väl ofta affekterat en tro,
som håan icke egde om sin hustrus dygd;
men vywid intet tillfälle hade han, för att ur-
skuldaa hennes lättsinniga uppförande, användt
detta språk, igenom hvilket framstack ett så-
fadt hjertas bitterhet.
Far och son fortforo att vandra emot ho-
tellet.
Två personer gingo icke långt framföre dem
och inträdde der.
Monsieur Bergeval och Esteve utbytte en
hastig blick,
De hade igenkönnt direktörn och den po-
etiska. qvinnan.
Estteve kände fadrens hjerta slå under sin
arm.
Haan bedrager migs, tänkte han.
Klowockan var fyra på morgonen. Balen när-
made e sig sitt slut; vaxljusen bleknade för