(Insändt.)
Det torrde måhända anses förmätet, att göra nägra
anmärkniingar vid hr statsrådet och finansföredragan-
den Griptenstedts peremtoriska förklaring, införd i N:o
202 af denna tidning i anledning af den erinran
som ätskilliga bondeståndets namngifne ledamöter,
(i motsats till dem som sedermera häcklande fram-
trädt) vägat framställa rörande den vid nyss afsluta-
de riksdag behandlade skatteförenklingsfrågan; dock
som bemälte hr statsråd icke ansett det under sin
pet och värdighet, att lika offentligt upplysa hvad
an i demna sak anser vara det rätta, sä bör mar
ock hos honom förutsätta det rättsinne och den för.
dragsamheet, att icke misstyda ett svaromäl, vore de
ock mindire undfallande än det som nu lemnas, mer
hvartill medvetande af egen ofullkomlighet jemte sak
naden af nödiga handlingar och medbröders samver
kan lika föranleda.
Utan att ingå i nägra specialiteter af ämnet, torde
det kunna antagas: att ehuru erinringarnas afgifvare
fästat nor ringa vigt å den skillnad som förefanns
emellan Congl. Maj:ts proposition och statsutskottets
tillstyrkaden i ämnet vid föregående riksdag, denna
dock toriwe rättfärdiga yttrandet, att ifrågavarande
propositim icke af borgare- eller bondeständen, utan
endusx al de Z:nc öfriga stånden afslogs: och sä vidt
man kar minnas, emot hr statsrädets då yttrade åsig-
ter i frågan. Att en stor hufvudsaklig olikhet förefin-
nes emellan de antaganden och beslut, som af bor-
gare- oclh bondeständen vid förra riksdagen i detta
ämne vidltogos och den proposition som Kongl. Maj:t
nu sednasst lätit framställa, kan väl icke bestridas;
heldst onm man erinrar sig det misslyckade bemödan-
det att boringa ärendet till förstärkta statsutskottets
slutliga aafgörande, presteständets protest och det här-
igenom fförorsakade förlängandet af riksdagen under
flera veckkors tid. Likaledes mätte väl den ledamots
afgäng wr konseljen, hvilken mest bidragit till äm-
nets utredande och framställning, och nu icke ansäg
sig böra medverka till afvikelse från förra heslutet,
äfvensom hr Wallensteens och Ginthers reservation
och förmedlingsförslag till statsrädsprotokollet af den
1 Febr. d. å. tydligen ådagalägga, att skatteförenk-
lingsfrägån icke vid dess sednare behandling erhållit
den utsträckning och fulländning, som med den af
Kongl. Maj:t vid förra riksdagen afgifna nädiga pro-
sition äsyftades. Det är egentligen denna inskrän
fande åttgärd, som de i erinringarnes framställning
deltagancde beklagat och befarat leda till fördröjande
ch invecckling af denna angelägenhet, hvars stora
rigt och inflytelse redan blifvit insedd och behjertad
under BDäära 150 års tid, och som med få afbrott va-
rit förmäl för riksdagarnes öfverläggningar, och
hvilken, ,enom den behandling den sälunda genom-
gätt, nu boidt vara så fullständigt utredd att något
ytterligare hörande icke varit af nöden. Möjligheten
deraf: att följderne af dess sednare behandling kunna
för den skattskylviga allmogen blifva förmänligare
än erinringarnes afgiifvare förmodat, vill man emed-
lertid icke bestrida; och då hr statsrådet Gripenstedts
förklaringar kunna och böra tagas i enlighet med
denna tydning, och säledes man bör hoppas att bon-
deständests önskningar komma att af verkställigheten
motsvaras, derom äfven Kongl. Maj:t i dess sista trontal
behagat försäkra, finner insändaren sig för egen del
skyldig :förklara: det han skall anse sig vederlagd och
afven fullkomligt tillfredsställd i den stund, då en
författning angäende skatteförenklingen blifver beslu-
tad och utförd i den anda, den syftning och med den
fullständlighet, som hr statsrädet nu behagat angifva..
Medförfattare af Erinringarne.