(Insändt.) Det torrde måhända anses förmätet, att göra nägra anmärkniingar vid hr statsrådet och finansföredraganden Griptenstedts peremtoriska förklaring, införd i N:o 202 af denna tidning i anledning af den erinran som ätskilliga bondeståndets namngifne ledamöter, (i motsats till dem som sedermera häcklande framträdt) vägat framställa rörande den vid nyss afslutade riksdag behandlade skatteförenklingsfrågan; dock som bemälte hr statsråd icke ansett det under sin pet och värdighet, att lika offentligt upplysa hvad an i demna sak anser vara det rätta, sä bör mar ock hos honom förutsätta det rättsinne och den för. dragsamheet, att icke misstyda ett svaromäl, vore de ock mindire undfallande än det som nu lemnas, mer hvartill medvetande af egen ofullkomlighet jemte sak naden af nödiga handlingar och medbröders samver kan lika föranleda. Utan att ingå i nägra specialiteter af ämnet, torde det kunna antagas: att ehuru erinringarnas afgifvare fästat nor ringa vigt å den skillnad som förefanns emellan Congl. Maj:ts proposition och statsutskottets tillstyrkaden i ämnet vid föregående riksdag, denna dock toriwe rättfärdiga yttrandet, att ifrågavarande propositim icke af borgareeller bondeständen, utan endusx al de Z:nc öfriga stånden afslogs: och sä vidt man kar minnas, emot hr statsrädets då yttrade åsigter i frågan. Att en stor hufvudsaklig olikhet förefinnes emellan de antaganden och beslut, som af borgareoclh bondeständen vid förra riksdagen i detta ämne vidltogos och den proposition som Kongl. Maj:t nu sednasst lätit framställa, kan väl icke bestridas; heldst onm man erinrar sig det misslyckade bemödandet att boringa ärendet till förstärkta statsutskottets slutliga aafgörande, presteständets protest och det härigenom fförorsakade förlängandet af riksdagen under flera veckkors tid. Likaledes mätte väl den ledamots afgäng wr konseljen, hvilken mest bidragit till ämnets utredande och framställning, och nu icke ansäg sig böra medverka till afvikelse från förra heslutet, äfvensom hr Wallensteens och Ginthers reservation och förmedlingsförslag till statsrädsprotokollet af den 1 Febr. d. å. tydligen ådagalägga, att skatteförenklingsfrägån icke vid dess sednare behandling erhållit den utsträckning och fulländning, som med den af Kongl. Maj:t vid förra riksdagen afgifna nädiga prosition äsyftades. Det är egentligen denna inskrän fande åttgärd, som de i erinringarnes framställning deltagancde beklagat och befarat leda till fördröjande ch invecckling af denna angelägenhet, hvars stora rigt och inflytelse redan blifvit insedd och behjertad under BDäära 150 års tid, och som med få afbrott varit förmäl för riksdagarnes öfverläggningar, och hvilken, ,enom den behandling den sälunda genomgätt, nu boidt vara så fullständigt utredd att något ytterligare hörande icke varit af nöden. Möjligheten deraf: att följderne af dess sednare behandling kunna för den skattskylviga allmogen blifva förmänligare än erinringarnes afgiifvare förmodat, vill man emedlertid icke bestrida; och då hr statsrådet Gripenstedts förklaringar kunna och böra tagas i enlighet med denna tydning, och säledes man bör hoppas att bondeständests önskningar komma att af verkställigheten motsvaras, derom äfven Kongl. Maj:t i dess sista trontal behagat försäkra, finner insändaren sig för egen del skyldig :förklara: det han skall anse sig vederlagd och afven fullkomligt tillfredsställd i den stund, då en författning angäende skatteförenklingen blifver beslutad och utförd i den anda, den syftning och med den fullständlighet, som hr statsrädet nu behagat angifva.. Medförfattare af Erinringarne.