ögonblick frambröto solens strålar. Man säg man-
nen på klippan fästa linan kring sin hustru och upp-
muntra henne att väga det farliga språnget, äf-
vensom huru hon af räddsla drog sig tillbaka och
icke vägade störta sig ned i de skummande böljorna.
Efter nägra ögonblicks förlopp lyckades han likväl
öfvertala henne. De togo ett varmt afsked af hvar-
andra, och hon gjorde det förfärliga spränget på lif
och död från en höjd af 12 fot. I detsamma pbröto
sig tre ofantliga böljor straxt efter hvarandra och ho-
tade båtarne med undergäng. För ett ögonblick voro
alla bätarne undanskymda för äskädarne, och tusende
röster utropade: Det är förbi! Kort derpå såg man
dem likväl äter på de svallande böljornas toppar, och
återigen genljödo klipporna af glada hurrarop. Med
största försigtighet inhalades linan, och efter tre mi-
nuter blef den stackars qvinnan upptagen i en af bär
tarne; men böljornas slag hade varit väldsammare än!
hennes försvagade krafter förmådde uthärda. Al
möjlig omsorg och hjelp egnades henne; bät-besätt-
ningen aftog sina egna kläder och betäckte henne
dermed; hon andades ännu, men — då bäten kom
in i viken hade lifsgnistan slocknat. Sedan mannen
öfvertalt hustrun att lemna sig, fastgjorde han sig
sjelf vid linan, och blef i alldeles utmattadt tillstånd
upphalad i en af de andra bätarne. — (T. i Sjöv.)
ams RER RADE SITE
AAA