Sandberg. Uppgiften i gärdagsbladet att polismästa-
ren Sträle redan i gäår afrest till Carlsudd, rättas
sämedelst, att han först i dag på morgonen med
ängfartyget Aegir afrest dit och till Rindön, för att
derstädes anställa förhör. I går eftermiddag besök-
tes södra korrektionshuset ä Längholmen, hvarest så-
som det berättas en arrestant och f. d. kamrat med
Sandberg uppgifvit namnet på en af de nu ä Rindön
vistande fångar, som lärer varit Sandberg behjelpligmed
det anträffade mordvapneis förfärdigande.
I morgon kommer förhör att hällas med Sandberg.
— Dä i gär målet, angäende nägra badare-elevers
och en tapetseraregesälls vildbaseri på ett traktörställe
vid Hornsgatan, äter företogs, voro tio vittnen upp-
kallade och tillstädes. Hörda på vittnesed, hade dessa
visserligen ganska öfverdädiga yttranden och tilltag
af de tilltalade att berätta; men en mängd omstän-
digheter i kärandernes uppgifter, hvilka gifvit saken
ett högst svårt utseende, kunde dock icke bestyrkas
af vittnena. Sä hade värden på stället, Öberg, upp-
gifvit, att de om lördagen inkommit under utrop:
här skall lefvas röfvare, här skall lefvas vildt. Två
eller re vittnen förklarade dock att de blott hört dem
säga: är det här herrskapet Öberg, som häller sylt-
krog, bor? Om nägot öfverväld mot Öberg eller
hans hustru hade vittnena icke att berätta. Densom
om lördagen skulle visat sig mest tilltagsen hade va-
rit tapetseraregesällen V ennerström; han hade nem-
ligen serverat tvenne inkommande gäster, f. d. skräd-
daremästaren C. G. Holmberg och vaktmästaren Palm-
qvist, ett par supar och tvä stunnor (små glas) öl,
enligt hvad två vittnen berättade, samt sjelf tagit sig
ett glas öl, enligt ett vittnes utsago, hvilket dock af
Wennerström förnekades. Om mändagen hade Heune,
Lindgren och Wennerström innevarit i en tobaksbod
i grannskapet, dervid en af dem skulle fällt yttran-
det: nu ska vi in till Öbergs och släss; vill de nu
släss, så ska de fä; men de andra bäda hade dertill
icke svarat nägot; icke heller hade de begifvit sig
från tobaksboden till traktörstället. Men då de se-
dermera omkring 10-tiden der innevariti sällskap med
Jakobsson, hade enligt tvenne vittnens intyg det vär-
sta uppträdet förefallit. Två af dem hade nemligen
vistats i ett inre rum tillika med Öbergs piga, då
Öberg derifrån utkommit och utropat: nu hälla de
på att väldföra flickan. Då dervid skräddaregesällen
Schönberg inskyndat i rummet, åtföljd af de bäda
vittnena Tingström och Lindqvist, af hvilka det ena
stannat i dörren och det andra gätt in i rummet,
hade pigan legat omkull på soffan, och Heune och
Wennerström hållit fast i henne. Dä Schönberg här-
vid yttrat till dem, att det icke ginge an att så upp-
föra sig, hade Wennerström med en butelj rusat emot
Schönberg och tilldelat honom ett slag, och Heune
hade fattat en ljusstake med brinnande ljus uti, samt
dermed också slagit till Schönberg, hvarvid ljuset
utsläckts. Ett tumult hade dervid uppstätt i mörkret
och slag utdelts, men vittnena kunde icke upplysa
om hvilka de varit, som utdelat slagen. Lindgren
och Jakobsson hade ungefär samtidigt med dessa vitt-
nen ingätt i inre rummet. Sedan oväsendet en stund
varat, hade Jakobsson och Heune rusat ut genom
yitre rummet och vidare ut på gatan, men Lindgren
och Wennerström hade flytt upp i huset, der de af
tillkallad polisbetjening anträffades. Jakobsson för-
klarade det vara ett misstag af vittnet, då det sagt
att han varit inne i det mörka rummet; han hade
qvarstätt i det yttre. För öfrigt upplystes af vittnes-
berättelserna, att Jakobsson synnerligen om lördagen
sökt afböja oskicket och förmå Wennerström till still-
het och att aflägsna sig, samt att han äfven velat
söka reda på Öberg och hans hustru, hvilka gömt
sig, för att öfvertyga dem att de intet behöfde frukta,
då allt egentligen hade varit ämnadt såsom ett gyckel.
— I gär förekom på Rädstufvurättens 5:e afdelning
mälet angäende en bäts öfverseglande af ängfartyget
Kommendörkapten, hvarigenom trädgärdsarrendatorn
Asklunds hustru och dräng omkommo. Tillstädes vorol;
säväl Asklund och hans piga Kirsner, hvilka äfven
befunnit sig i bäten vid olyckshändelsen, som ock
ängfartygets befälhafvare Pettersson. Men dä rätten,
emedan tvenne menniskolif blifvit spillda, aktade nö-
digt att tillkalla actor publicus, så uppsköts saken till
den 22 i denna mänad.
— Pigan Ekstrand har till rädstufvurätten instämt
tunnbindaren Kjellström samt dennes gesäll Hallgren
och lärling Bengtsson, med pästäende om ansvar för
en Ekstrand söndagen den 10 sistlidne Augusti öfver-
gängen misshandling.
Då mälet i gär till handläggning päropades, in-
ställde sig parterna, och berättade Ekstrand, att hon,
som i åtta ärs tid tjenat hos en skomakaremästare
Lindbom, boende i samma egendom som Kjellström,
eller huset N:o 8 vid Lundtmakaregatan, blifvit ge-
nom Kjellströms intriger skiljd från denna sin tjenst,
på så sätt att Kjellström skaftat till hennes efterträ-
derska en sin egen piga, som stode i vägen för ho-
nom att ingä äktenskap, för hvilken ätgärd Ekstrand
nägon dag i sistl. Maj mänad förebrätt Kjellström.
Hon hade sedermera icke träffat Kjellström, förr än
ofvanberörde dag, den 10 Augusti, då Ekstrand in-
gätt i en portgäng midt emot Kjellströms bostad.
Hallgren och Bengtsson hade dä kommit dit in och
med väld fört henne in i Kjellströms port och der-
efter in i hans rum, derunder hon af de tilltalade
fätt flere slag, hvaraf, enligt företedt läkarebetyg,
åtskilliga äkommor följt. Slutligen hade Kjellstrum
skickat efter två poliskonstaplar, som han tillsagt att
häkta Ekstrand, men hvilka endast fört henne hem
till hennes bostad.
Kjellström berättade, att sedan Ekstrand en lägre
tid flere gänger förolämpat bäde honom och hennes
förra husbonde, hade hon ofvannämnde dag från port-
gängen midt emot kastat tvenne! stenar mot Kjell-l:
ströms hus, hvaraf en träffat jalousien till ett öppet
stående fönster en trappa upp, der hans arbetare
bodde. Gesällen Hallgren hade dä på Kjellströms
begäran ledt henne öfver gatan in i portgängen till
Kjellströms bostad, hvarefter nägon af husfolket stängt
dTporten. Hallgren hade sedermera ledt in henne i
Irummen, men ingen de tilltalade hade slagit Ek-
strand. Hallgren och Bengtsson, som vitsordade Kjell-1.
ströms uppgifter, förnekade sig hafva tilldelat Ek-
strand nägot slag, hvarjemte Hallgren försäkrade attl
Ekstrand, dä han införde henne, följt med godvilligt.
Ekstrand förnekade att hafva kastat nägon sten;
och sedan upplyst blifvit, att mälet angående sten-
kastningen varit anhängigt i poliskammaren och ge-
nom beslut den 8:de i denna mänad blifvit till dom-
stol remitteradt, uppsköts det nu instämde mälet tilll
den 25:te i denna mänad, dä Ekstrand borde företel
poliskammarens protokoll öfver hvad der förekommit.
— I gär förevar på rädstufvurättens 3:dje afdel-
ning ett af pigan Örn mot machinisten Svensson in-
stämdt mäl angående bidrag till underhäll och upp-
; fostran af ett af henne den 29 Januari detta är fram-
födt barn, hvartill Svensson skulle vara fadern.
Örn uppgaf, att hon i slutet af April månad för-
q lidet är, under det hon tjenat hos enkefru K. och
, I städat ät Svensson, som vid den tiden hyrt rum hos
slfru K., blifvit af honom häfdad med det barn, för
I) hvilket hon nu fordrade underhåll.
. Svensson medgaf att han på vären förlidet år bott
hos fru K., men påstod sig icke känna igen Örn eller
fveta, om det vore hon som städat ät honom, emedan
han sällan varit hemma om dagarne.
Som vittnen hördes härefter enkefru K. och fru T.,
hvilka berättade:
Enkefru K., att Örn, dä hon flyttat i vittnetstjenst,
l varit en oskyldig och anständig flicka, men att hon,
sedan Svensson der hyrt rym, blifvit alldeles förän-
drad och ofta varit borta om nätterna, hvarjemte
vittnet af sitt husfolk hört berättas, att Örn tidigt
om morgnarne utkommit från Svenssons rum, och
hade, så vidt vittnet märkt, Örn aldrig mottagit be-
alsök af nägon mansperson. Sedan Svensson fyttat,
z I hade Örn för sin matmoder omtalat sin belägenhet
dl äfvensom att hon blifvit lägrad af Svensson; hvarföre
il vittnet besökt den sistnämnde på det fartyg, der han
Ivar anställd, och bedt honom tänka på sin skyldighet
alsom fader. Svensson hade i början nekat att nägot
a I förtroligt umgänge med Örn ägtrum, men slutligen
1. I yttrat: icke kan jag gifta mig med henne, men jag
;r I skall lemna bidrag till barnets underhäll och upp-
MN -er
-
va AA TR PO
ÅR vv I
-— —— 4 —— FA