etterkommarnde qvarstannat 2 SPEtSsctt vi MEN eepublikanskka styrelsen, så skulle en stor slapphet i sederrna hafva inträdt.. LITTERATUR. EFNADSITECKNINGAR ÖFVER SVERGES MEST UTMÄRKTE BÖNDER, samlade och utgjifne af Pehr Thomasson. Första häftet; Clhristianstad 1851. Få eller ingen gren af litteraturen kan förena så stort intresse med så mycken praktisk nytta, som lefnadsteckningen, då den är affattad öfver värdiga föremål och väl framställd. Inbillningen kan dikta ädla karakterer och göra dem till mönster af fullkomlighet; likväl kunna dessa aldrig så tillvinna sig vårt deltagande eller så mana till efterföljd, som den enkla, flärdlösa teeckningen af en ädel person, som verkligen exiisterat. Den faktiska sanningen at en berittelsse har nemligen en kraft, som dikten aldrig vuppnår. Är detta sanning?frågar barnet, frågar naturmenniskan, om en berättelse, till hvilken de lyssnat med begärlighet, och sucka liksom öfver en förlorad illusion, ifall det upplyses att allt är dikt; intresset för berättelsen är efter en sådan upplysning till stor del försvunnet. Att framställa sanna händelser och sanna personligheter skulle derföre vara ett både rikt och tacksamt fält för skriftställarens verksamhet. Il stället för att uppdrifva sin inbillningskrafit till förmåggsa att skapa oupphörligt nya föremål, att dilkta en tingens ordning, som slutligen lätt ösfvergär till onaturlighet, skulle ett studium aff verkligheten och bemödandet att återgifva densamma sitta en författare på mera rent mensklig grund och slutligen göra honom hemmastadd med en mängd förhållanden i den s. k. rosaiska verkligheten, som äro rika på den poei, hvilken man nu tror sig ensamt finna i diken. Det finnes nemligen knappt någon memiskas lif, som icke eger sina romantiska eler dramatiska elementer, af glädje och sorg, strid, försoning eller undergång. Isynnerhet är detta fallet med personer af högre själsförmögenheter, vare sig att de mer eller mindre framträdt i det offentliga. Ju djupare en karakter är, ju större äro dess inre strider innan den hinner till en seger öfver sig sjelf och de yttre händelserna, eller — innan den går under. Det är egentligen blott de förra, som blifva föremål för lefnadsteckningar och kallas store män; dock erhålla de sednare — de som gått under — äfven någongång dessa äreminnen, ehuru de (ofta affattade på vers, och kallade: sVisa om den olycklige N. N.; ett varnande exempel för hvarje yngling., c.) läsas af en helt annan allmänhet. Det är liksom om massan af folket vore mindre främmande för alla sådana olyckans biarn än för de i verldsligt afseende lyckligare, store, männen. Historien, som hufvudsakligen är en framställning af händelser och af de menskliga individerna endast i den mån de synbart inverkat på oct deltagit i tilldragelserna, täljer endast deras namn, deras förtjenster celler fel, som mötaunder berättelsen om händelserna. Då och å tecknar hon i några korta drag dessas kankterer och öden, men den närmare utveckling af detta enskilda tillhör lefnadsteckningen, biografien. Det inses dock lätt. att denna är på det innerligaste förbunder med historien, emedan man merendels i er persons emskilda lefnadsförhållanden och öder finner en myckel till hans offentliga verksam het, och ofta en orsak till stora verldshändel ser. Så berättas ett åskslag, som dödade han följeslagare, hafva drifvit Luther i kloster så lades fröet till Ricnzis politiska roll i et vådadråp på hans broder; andra exempel at förtiga. Det enskilda och det allmänna stå oupphörlig vexelverkan; individen bestämme händelserna och de bestämma honom. I verlds dramats trogna framställning böra säledes hvar ken händelserna eller karaktererna saknas ehuru man -ännu ej förmått ställa historien p denna grumd. Men lefinadstecknaren har icke blott att fram ställa de egentligen s. k. store männens let nadsöden, utvecklingen af deras karakter oc de förhållanden, af hvilka den blifvit bestämc samt det iinflytande de i sin ordning haft I samtid och etterverld; han har äfven rika oc värdiga föremål för sin uppmärksamhet oc sin teckning uti många i yttre måtto ob tydligare personer, hvilkas obemärkta verl samhet mången gång ingjutit mera andligt : uti ett tikhvarf, hvilka varit sannare uttryc af sin tid och sitt land, än de framståenc personligheterna. Uti Sverges historia, likasom i de flesta Ii ders, känner man hufvudsakligen endast kv nungarnes, hjeltarnes, de förnäme männen SEEDERS SBI SATIR TERS IFE SKL RONNE SEE Mm. mM U Cr DM AA PY, 2 TT AA pr Ås AA ARN fe As a Id harar tå lil cAm AM