O himmel!s ropade den unga enkan vid
detta yttrande.
Han har verkligen sagt så, fortfor Gae-
tano.. Och han sade vidare: Jag vill bli af
med karlen, och du skall hjelpa mig. Kän-
ner du en viss de S:t Ange? Jag svarade,
fortsatte Gaetano, ratt jag kände honom. Herr
Mauclair underrättade mig om hvar de S:t
Ange bodde; derpå förde han mig till sin
gäng och framtog den under hufvudgärden
liggande d:olken, som han räckte mig; tillika
visade ham mig en lång börs, fylld medlouis-
dorer; han nödgade mig att taga den i hand
för att känna huru tung den var, hvarefter
den lades under kudden, der dolken legat
förut, I :fton, när spektaklet är slut och S:t
Ange går hem, ger du honom dödsknäppen...
Det går lätt, han anar ingenting, gatan är
enslig ... du ger mig tillbaka dolken och fär
dina penningar!
Mauclaiir märkte att jag icke hade lust för
saken. Jaag börjar bli gammal, hvar sak har
sin tid.... Jag har redan omtalat att jag för
femton år sedan utförde ett streck för hans
räkning .. . han såg nu på mig med en blick,
som lät mig förstå att han hade mig i sina
klor, att han kunde göra mig olycklig...
och jag tog mig uppdraget! — Här är två
nycklar, ade han, den ena till huset och den
andra tilldenna kammare. Omkring midnatt
gör du eter öfverenskommelse; två timma
sednare, iär hela huset sofver, kommer dv
hit... Med tillhjelp af nycklarne bör det kunn:
ske utan att någon märker det.