O himmel!s ropade den unga enkan vid detta yttrande. Han har verkligen sagt så, fortfor Gaetano.. Och han sade vidare: Jag vill bli af med karlen, och du skall hjelpa mig. Känner du en viss de S:t Ange? Jag svarade, fortsatte Gaetano, ratt jag kände honom. Herr Mauclair underrättade mig om hvar de S:t Ange bodde; derpå förde han mig till sin gäng och framtog den under hufvudgärden liggande d:olken, som han räckte mig; tillika visade ham mig en lång börs, fylld medlouisdorer; han nödgade mig att taga den i hand för att känna huru tung den var, hvarefter den lades under kudden, der dolken legat förut, I :fton, när spektaklet är slut och S:t Ange går hem, ger du honom dödsknäppen... Det går lätt, han anar ingenting, gatan är enslig ... du ger mig tillbaka dolken och fär dina penningar! Mauclaiir märkte att jag icke hade lust för saken. Jaag börjar bli gammal, hvar sak har sin tid.... Jag har redan omtalat att jag för femton år sedan utförde ett streck för hans räkning .. . han såg nu på mig med en blick, som lät mig förstå att han hade mig i sina klor, att han kunde göra mig olycklig... och jag tog mig uppdraget! — Här är två nycklar, ade han, den ena till huset och den andra tilldenna kammare. Omkring midnatt gör du eter öfverenskommelse; två timma sednare, iär hela huset sofver, kommer dv hit... Med tillhjelp af nycklarne bör det kunn: ske utan att någon märker det.