bladets förläggare, efter en mer än 20:årig,i
nära nog oafbruten verksamhet med en tid-
ning, som fyradubblats till omfång (under dei
priset stigit ifrån 10 rdr till 11 rdr 16 sk.),
u skulle önskat blifva qvitt åtminstone de,
dagliga, mest efterhängande bestyreu, somj
åtfölja en sådan tidnings utgifvande, så borde
icke detta precist behöfva uttydas såsom t. ex.
fruktan för den förhöjda stämpelafgiften.
— I Dagbladet förekommer 1 dag en arti-
kel, synbart ämnad att inverka på det beslut,
som öfverstyrelsen af Stockholms stads brand-
stodsbolag till försäkring af lösören vid en till
i morgon thorsdag kl. !,1 på middagen ut-
satt sammankomst bör fatta, angående tillämp-
ning af den utaf Kongl. Maj:t under den 20
sistl. Juni stadfästade 2 af bolagets regle-
mente. I artikeln yttras följande:
Föremålet för denna sammankomst är mera vig-
tigt, än hvad som af annonsen kan inhemtas, enär
det rörer en så vigtig princip, att brandstodsbolagets
framtid torde i väsendtlig mohn bero af det mer
eller mindre lagbundna sätt, hvarpå den ifrågavaran-
de principen kommer att tillämpas. Saken angär
här, huruvida bolagets af K. M. stadfästade beslut
derom, att varor, räämnen, maschinerier, redskaj
och öfriga lösören, af hvad namn och beskaffenhe:
de vara må, hvilka förvaras i samma byggnad, der
bomullsspinneri, oljeslageri, sockerbrok, teaterin-
rättning, gasberedningsanstalt, eller andra med dessa,
i anseende till eldfarligheten, jemförliga verk ock
inrättningar äro befintliga,, hädanefter och för
framtiden icke anå i bolaget vinna försäkringsrätt,
skall tillämpas äfven på de varor af ofvanberörde be-
skaffenhet, för hvilka försäkringsrätt redan blifvit lem-
nad och i afseende hvarå det nu endast önskas att
få erlägga de bestämda ärliga försäkringsafgifterna.
Att sädant lärer vara Bolagsdirektionens äsigt inhem-
tas af annonsen, men mycket förvänande vore det,
om en sädan äsigt kunde godkännas af öfver-sty-
relsen.
Ty för det första strider det mot tillämpningen
af alla författningar och reglementen, att de kunna
ega retroaktiv tillämpning när denna förnärmar nå-
gons rätt, sävida han icke sjelfmant medger e
slik tillämpning; för det andra stadgar uttryckli
gen den ännu gällande 2 i bolagets reglemente
att försäkringstagare, som i bolaget vunnit inträde,
anses, om han ej annorledes sig anmält, såsom allt
jemt qvarstående, med åtnjutande af de rättigheter
och åliggande af de skyldigheter reglementet stadgar
hvaraf tydligen följer, att han icke utan eget förväl
lande eller försummelse kan förlora den försäkrings
rätt han en gäng, i öfverensstämmelse med då gäl-
lande reglemente, vunnit.
Tillämpningen af en annan princip skulle äfver
vara högst vädlig, emedan det dä skulle bero af di-
rektionen och öfverstyrelsen att fullkomligt godtyck
ligt och genom framtida reglementsförändringar frä
bolaget utesluta hvem de behagade och förfara hw
som helst, hvilket naturligtvis skulle i sin ordning
fräntaga bolaget allt förtroende. Också sätta viickt
ens i fråga att deputerade skulle anse sig ens egsa
rättighet att med laga verkan och påföljd förklarc
en förändring i reglementet böra ega retroaktiv till
lämpning, enär det finnes en myndighet högre är
deputerade, nemligen Sveriges domstolar, till hvilka
i sädant fall. de sälunda uteslutne delegarne, den
man förvägrat sin rätt, icke torde underlåta att vän-
da sig, och som icke i en dylik fråga lära kunna
anse sig bundna af något beslut från en bolagssty-
relse, den mä vara huru manstark som helst.
Denna åsigt af saken synes vara alldeles
förhastad. Artikelförfattaren har atgått ifrån
en grundsats, som icke kan tillämpas i dylika
frågor som denna nemligen, att en förändring
i bolagsreglor eller reglementen icke skull
kunna inverka på deras rätt som förut i bo-
laget ingått. . I detta afseende gälla otvifvel-
aktigt de beslut; som majoriteten eller den myn-
dighet bolaget anförtrott beslutanderätten fatta.
Bolagsbeslutet angående förändring af 2 g:
reglementet är enligt gällande stadgande fat-
tadt; Kongl. Maj:t har gillat beslutet. Detta
skulle vara snart sagdt utan allbetydelse, om
man skulle anse förändringen icke blifva gäl-
lande för deltagare, som fortfarande skullc
hafva varor, m. m. der ofvannämnde eldfar-
liga inrättningar äro befintliga.
I detta afseende synes dessutom, som för-
säkringsrätten kan genom bolagsbeslut och till
och med genom direktionsbeslut upphöra, så
snart den tid förgått för hvilken årsafgift blif-
vit erlagd — ty 12 i. reglementet antyder.
att det är inträdesafgiften, som årligen förnyas.
och att brandstodsåret räknas för viss tid el-
ler från den 1 Oktober till den 30 September.
Deraf visar sig, att. hela brandstodsinrättningen
hvilar på principen, att man å såväl bolaget:
som deltagarnes sida endast är ömsesidigt för-
bunden för försäkringsåret; hvilket ock af an-
dra stadganden i gällande reglemente kan slu-
tas. Följden af en sådan dom, som den
hvarmed Dagblads-artikeln hotar, blef ju en-
dast, att de som ej vilja vara med i bolaget,
om ej den stora risken för varor i eldfarlig
lokal kan undvikas, bilda ett nytt bolag, och
de som vilja löpa risken bilda ett för sig.
Ingen domstol lärer emellertid i denna sak be-
sluta emot det sanktionerade reglementet.
— I Najaden läsas följande reflexioner
öfver
,Regeringens vägran att låta Bondeståndet sjelf
tillsätta sin sekreterare.
Denna vägran har icke kunnat undgå att väcka ett