bladets förläggare, efter en mer än 20:årig,i nära nog oafbruten verksamhet med en tidning, som fyradubblats till omfång (under dei priset stigit ifrån 10 rdr till 11 rdr 16 sk.), u skulle önskat blifva qvitt åtminstone de, dagliga, mest efterhängande bestyreu, somj åtfölja en sådan tidnings utgifvande, så borde icke detta precist behöfva uttydas såsom t. ex. fruktan för den förhöjda stämpelafgiften. — I Dagbladet förekommer 1 dag en artikel, synbart ämnad att inverka på det beslut, som öfverstyrelsen af Stockholms stads brandstodsbolag till försäkring af lösören vid en till i morgon thorsdag kl. !,1 på middagen utsatt sammankomst bör fatta, angående tillämpning af den utaf Kongl. Maj:t under den 20 sistl. Juni stadfästade 2 af bolagets reglemente. I artikeln yttras följande: Föremålet för denna sammankomst är mera vigtigt, än hvad som af annonsen kan inhemtas, enär det rörer en så vigtig princip, att brandstodsbolagets framtid torde i väsendtlig mohn bero af det mer eller mindre lagbundna sätt, hvarpå den ifrågavarande principen kommer att tillämpas. Saken angär här, huruvida bolagets af K. M. stadfästade beslut derom, att varor, räämnen, maschinerier, redskaj och öfriga lösören, af hvad namn och beskaffenhe: de vara må, hvilka förvaras i samma byggnad, der bomullsspinneri, oljeslageri, sockerbrok, teaterinrättning, gasberedningsanstalt, eller andra med dessa, i anseende till eldfarligheten, jemförliga verk ock inrättningar äro befintliga,, hädanefter och för framtiden icke anå i bolaget vinna försäkringsrätt, skall tillämpas äfven på de varor af ofvanberörde beskaffenhet, för hvilka försäkringsrätt redan blifvit lemnad och i afseende hvarå det nu endast önskas att få erlägga de bestämda ärliga försäkringsafgifterna. Att sädant lärer vara Bolagsdirektionens äsigt inhemtas af annonsen, men mycket förvänande vore det, om en sädan äsigt kunde godkännas af öfver-styrelsen. Ty för det första strider det mot tillämpningen af alla författningar och reglementen, att de kunna ega retroaktiv tillämpning när denna förnärmar någons rätt, sävida han icke sjelfmant medger e slik tillämpning; för det andra stadgar uttryckli gen den ännu gällande 2 i bolagets reglemente att försäkringstagare, som i bolaget vunnit inträde, anses, om han ej annorledes sig anmält, såsom allt jemt qvarstående, med åtnjutande af de rättigheter och åliggande af de skyldigheter reglementet stadgar hvaraf tydligen följer, att han icke utan eget förväl lande eller försummelse kan förlora den försäkrings rätt han en gäng, i öfverensstämmelse med då gällande reglemente, vunnit. Tillämpningen af en annan princip skulle äfver vara högst vädlig, emedan det dä skulle bero af direktionen och öfverstyrelsen att fullkomligt godtyck ligt och genom framtida reglementsförändringar frä bolaget utesluta hvem de behagade och förfara hw som helst, hvilket naturligtvis skulle i sin ordning fräntaga bolaget allt förtroende. Också sätta viickt ens i fråga att deputerade skulle anse sig ens egsa rättighet att med laga verkan och påföljd förklarc en förändring i reglementet böra ega retroaktiv till lämpning, enär det finnes en myndighet högre är deputerade, nemligen Sveriges domstolar, till hvilka i sädant fall. de sälunda uteslutne delegarne, den man förvägrat sin rätt, icke torde underlåta att vända sig, och som icke i en dylik fråga lära kunna anse sig bundna af något beslut från en bolagsstyrelse, den mä vara huru manstark som helst. Denna åsigt af saken synes vara alldeles förhastad. Artikelförfattaren har atgått ifrån en grundsats, som icke kan tillämpas i dylika frågor som denna nemligen, att en förändring i bolagsreglor eller reglementen icke skull kunna inverka på deras rätt som förut i bolaget ingått. . I detta afseende gälla otvifvelaktigt de beslut; som majoriteten eller den myndighet bolaget anförtrott beslutanderätten fatta. Bolagsbeslutet angående förändring af 2 g: reglementet är enligt gällande stadgande fattadt; Kongl. Maj:t har gillat beslutet. Detta skulle vara snart sagdt utan allbetydelse, om man skulle anse förändringen icke blifva gällande för deltagare, som fortfarande skullc hafva varor, m. m. der ofvannämnde eldfarliga inrättningar äro befintliga. I detta afseende synes dessutom, som försäkringsrätten kan genom bolagsbeslut och till och med genom direktionsbeslut upphöra, så snart den tid förgått för hvilken årsafgift blifvit erlagd — ty 12 i. reglementet antyder. att det är inträdesafgiften, som årligen förnyas. och att brandstodsåret räknas för viss tid eller från den 1 Oktober till den 30 September. Deraf visar sig, att. hela brandstodsinrättningen hvilar på principen, att man å såväl bolaget: som deltagarnes sida endast är ömsesidigt förbunden för försäkringsåret; hvilket ock af andra stadganden i gällande reglemente kan slutas. Följden af en sådan dom, som den hvarmed Dagblads-artikeln hotar, blef ju endast, att de som ej vilja vara med i bolaget, om ej den stora risken för varor i eldfarlig lokal kan undvikas, bilda ett nytt bolag, och de som vilja löpa risken bilda ett för sig. Ingen domstol lärer emellertid i denna sak besluta emot det sanktionerade reglementet. — I Najaden läsas följande reflexioner öfver ,Regeringens vägran att låta Bondeståndet sjelf tillsätta sin sekreterare. Denna vägran har icke kunnat undgå att väcka ett