sta uppmärksamheten derpå att, då konungs och stän-1 ders rättvisa nu tillerkännt qvinnan lika arfsrätt, borde !, hon ej heller i afseende på rationel uppfostran få förblifva så särdeles vanlottad, att hon kunnat anse för nära nog ett missöde att tillhöra de mera bildadeil samhällsklasserna, der man ej sällan så brädstörtadt!! söker låta henne motsvara nutidens anspråk på insig-4 ter och talanger, att man förbiser och motverkar kroppens oundgängliga behof af en naturenlig utbildning. !; För att ett eller annat är få vara en glänsande me-teor på salongslifvets himmel, blifver sälunda den arma qvinnan sedan uti sjukrummets skymning en börda för sig och andra. Säsom nägot korrektiv deremot och ett motgift mot l snörlifsepidemien vågade jag nämna simning. Dennajs äsigt ansågs med bifall, och snart derefter ägde huf-ls vudstaden en dertill tjenlig badinrättning för frun-j timmer, hvilken talrikt begagnas. Likasom simkon-, sten borde från Upsala göras känd och värderad bland ynglingar, så kan den. bäst från Stockholm blifva det! ibland. fruntimmer. f Men, torde nägon betänksamt invända, är väl sim1 ning för dessa sednare förenlig med en tillbörlig ärbarhet och anständighet? Derpå kan tryggt svaras: Ja! — Det är en himmelsvid åtskillnad emellan sann och falsk blygsamhet. En qvinna, utan glödande af-i: sky för ens en fräck tanke, är redan en fallen -ljusens engel; men en konstlad sedighet ger anledning att förmoda ormen under blomman. Hvad klander-1 värdt kan väl finnas deruti att qvinnan, likasom Na-! jaden, i enslighet uppfriskar sig uti böljans sköte? Hvad kan väl ens den strängaste moralist hafva atts: anmärka dervid, att fruntimmer från fönstren härom-: kring med fjerrglas äskäda denna i all mätto välan-: ständiga ärshögtid eller personligen bivista densamma, . eller att de för förvärfvad skicklighet att rädda eget: eller andras lif, emottaga den utmärkelse som de förj tjena? — Heder och tack ät den ädla, hvilken förs tre är sedan gjorde början dermed! Mätte simning!s snart blifva ett undervisningsämne uti hvarje flick-; skola och pension, der lägenhet dertill kan finnas, samt någon färdighet deruti blifva allt mindre säll-. synt hos lärarinnor uti enskilda hus. Oberäkneligt t välgörande skulle detta inverka på menskligheten,q och dä allt, som i nägor mätto härtill kan uppmunji tra, säledes bör sorgfälligt begagnas, skall visserligen hvarje i riket etablerad simskola gerna utdela sed-!: vanliga diplomer och belöningar ät de fruntimmer, hvilka äga uti simning någon skicklighet. IE Sådana utmärkelser har direktionen öfver Abomska !s simskolan tillfredställelsen att i dag läta tilldela fyra !; fruntimmer. Den enda härvid närvarande, demoi-lc selle Nancy Fredrika Augusta Edberg, äger till sinje eklöfskrans den företrädesrättigheten, att hon medelst; dykning till ett betydligt djup har lyckats att rädda! en drunknande menniskas lif. 1 Prosten Grahl öfverlemnade sistl. tisdag,!! jemte deputerade af direktionen, eklöfskransen ! till öfverste Devel, med ett tal, hvari hanl! framhöll öfverstens förtjenst af simkonstens befrämjande och personliga ett halft sekel gamla utmärkta färdighet deri. — Posttidningen i går påminner, i anseende till de många afsägelser, som på sednare tider inträffat afjurymannabefattningen, att detta kall är en samhälspligt, den man alldeles icke är berättigad att efter behag mottaga eller afslåv; hvarefter P. T. kommer till den slutsats, att: samvetsdomstolars tid i vårt land synes på långt när ännu icke vara inne.n Denna påminnelse skulle varai sin ordning, om icke det vid ett och annat mål förekomme säregna omständigheter, hvilka måste göra jurymannakallet ganska odiöst. Om t. ex. i mål, der man blir kallad att dusaa, Man anser lagens stadgande vara orimligt, och således skyldigheten att dömma efter denna lag kommer i strid med åsigten om det moraliskt rätta, då blir domarekallet af den beskaffenhet, att hvar och en,som möjligen kan, gerna undandrager sig detsamma. Helt annat vore förhållandet, om det alltid gällde att dömma öfver handlingar, som verkligen kunna anses för brott, och att der efter samvete afgöra om den anklagade är skyldig eller oskyldig. Då skulle vi helt och hållet instämma i Posttidningens mening att ingen person, som nitälskar för den brottsliges fällande och den oskyldiges frigifvande, borde undandraga sig samvetsdomarens kall; då skulle också sannolikt sådant ganska sällan inträffa. Det anmärkningsvärda vid de afsägelser som sednast inträffat är nemligen, att det är de personer, som afaktor och af domstolen blifvit nämnda till jurymän, som afsagt sig förtroendet, under det alla svarandens åtagit sig detsamma 5). Detta förhållande synes tydligt bevisa att orsaken är den vi nyss nämnt, hvadan alltså ingalunda den slutsats bör deraf kunna dragas, att jurydomstolar vore hos oss för tidiga. Detta sednare bör så mycket mindre kunna antagas, som jurymannainrättningen är alls ingen ny id, utan grundad i det urgamla germaniska statsskicket och hos oss ännu har en svag qvarlefva i häradsnämnderna. VR ) Besynnerligt förefaller.det äfven, såsom Posttidningen också antydersmatt) rätten isdet sista tryckfrihetsmålet godkänt alla de gjorda afsägelserna, under det den i ett föregående ålade de utsedde jurymännen, att ätaga sig uppdraget. Dettasednare förhällande ägde rum, då hr Franz Sjöberg utsäg fyra af Aftonbladets redaktionsledamöter till sina jurymän och de ansägo sig böra afsäga sig förtroendet. ; mm OA ) — Med någon förvåning hafva vi förnummit, huru ett par tre af landsortens tidningar begagnat underrättelsen om Aftonbladets fram-c tida öfvergång i annan mans hand såsom till! fälle til åtskilliga ovänliga. understundom rent !!