sta uppmärksamheten derpå att, då konungs och stän-1
ders rättvisa nu tillerkännt qvinnan lika arfsrätt, borde !,
hon ej heller i afseende på rationel uppfostran få för-
blifva så särdeles vanlottad, att hon kunnat anse för
nära nog ett missöde att tillhöra de mera bildadeil
samhällsklasserna, der man ej sällan så brädstörtadt!!
söker låta henne motsvara nutidens anspråk på insig-4
ter och talanger, att man förbiser och motverkar krop-
pens oundgängliga behof af en naturenlig utbildning. !;
För att ett eller annat är få vara en glänsande me--
teor på salongslifvets himmel, blifver sälunda den
arma qvinnan sedan uti sjukrummets skymning en
börda för sig och andra.
Säsom nägot korrektiv deremot och ett motgift mot l
snörlifsepidemien vågade jag nämna simning. Dennajs
äsigt ansågs med bifall, och snart derefter ägde huf-ls
vudstaden en dertill tjenlig badinrättning för frun-j
timmer, hvilken talrikt begagnas. Likasom simkon-,
sten borde från Upsala göras känd och värderad bland
ynglingar, så kan den. bäst från Stockholm blifva det!
ibland. fruntimmer. f
Men, torde nägon betänksamt invända, är väl sim- 1
ning för dessa sednare förenlig med en tillbörlig är-
barhet och anständighet? Derpå kan tryggt svaras:
Ja! — Det är en himmelsvid åtskillnad emellan sann
och falsk blygsamhet. En qvinna, utan glödande af-i:
sky för ens en fräck tanke, är redan en fallen -lju-
sens engel; men en konstlad sedighet ger anledning
att förmoda ormen under blomman. Hvad klander-1
värdt kan väl finnas deruti att qvinnan, likasom Na-!
jaden, i enslighet uppfriskar sig uti böljans sköte?
Hvad kan väl ens den strängaste moralist hafva atts:
anmärka dervid, att fruntimmer från fönstren härom-:
kring med fjerrglas äskäda denna i all mätto välan-:
ständiga ärshögtid eller personligen bivista densamma, .
eller att de för förvärfvad skicklighet att rädda eget:
eller andras lif, emottaga den utmärkelse som de för- j
tjena? — Heder och tack ät den ädla, hvilken förs
tre är sedan gjorde början dermed! Mätte simning!s
snart blifva ett undervisningsämne uti hvarje flick-;
skola och pension, der lägenhet dertill kan finnas,
samt någon färdighet deruti blifva allt mindre säll-.
synt hos lärarinnor uti enskilda hus. Oberäkneligt t
välgörande skulle detta inverka på menskligheten,q
och dä allt, som i nägor mätto härtill kan uppmun- ji
tra, säledes bör sorgfälligt begagnas, skall visserligen
hvarje i riket etablerad simskola gerna utdela sed-!:
vanliga diplomer och belöningar ät de fruntimmer,
hvilka äga uti simning någon skicklighet. IE
Sådana utmärkelser har direktionen öfver Abomska !s
simskolan tillfredställelsen att i dag läta tilldela fyra !;
fruntimmer. Den enda härvid närvarande, demoi-lc
selle Nancy Fredrika Augusta Edberg, äger till sinje
eklöfskrans den företrädesrättigheten, att hon medelst;
dykning till ett betydligt djup har lyckats att rädda!
en drunknande menniskas lif. 1
Prosten Grahl öfverlemnade sistl. tisdag,!!
jemte deputerade af direktionen, eklöfskransen !
till öfverste Devel, med ett tal, hvari hanl!
framhöll öfverstens förtjenst af simkonstens
befrämjande och personliga ett halft sekel gamla
utmärkta färdighet deri.
— Posttidningen i går påminner, i anseende
till de många afsägelser, som på sednare tider
inträffat afjurymannabefattningen, att detta kall
är en samhälspligt, den man alldeles icke
är berättigad att efter behag mottaga eller af-
slåv; hvarefter P. T. kommer till den slutsats,
att: samvetsdomstolars tid i vårt land synes
på långt när ännu icke vara inne.n
Denna påminnelse skulle varai sin ordning,
om icke det vid ett och annat mål förekom-
me säregna omständigheter, hvilka måste göra
jurymannakallet ganska odiöst. Om t. ex.
i mål, der man blir kallad att dusaa, Man
anser lagens stadgande vara orimligt, och så-
ledes skyldigheten att dömma efter denna lag
kommer i strid med åsigten om det moraliskt
rätta, då blir domarekallet af den beskaffen-
het, att hvar och en,som möjligen kan, gerna
undandrager sig detsamma. Helt annat vore
förhållandet, om det alltid gällde att dömma öf-
ver handlingar, som verkligen kunna anses för
brott, och att der efter samvete afgöra om den
anklagade är skyldig eller oskyldig. Då skulle
vi helt och hållet instämma i Posttidningens
mening att ingen person, som nitälskar för
den brottsliges fällande och den oskyldiges
frigifvande, borde undandraga sig samvetsdo-
marens kall; då skulle också sannolikt sådant
ganska sällan inträffa. Det anmärkningsvärda
vid de afsägelser som sednast inträffat är nem-
ligen, att det är de personer, som afaktor och
af domstolen blifvit nämnda till jurymän, som
afsagt sig förtroendet, under det alla svaran-
dens åtagit sig detsamma 5). Detta förhållande
synes tydligt bevisa att orsaken är den vi nyss
nämnt, hvadan alltså ingalunda den slutsats
bör deraf kunna dragas, att jurydomstolar vore
hos oss för tidiga. Detta sednare bör så myc-
ket mindre kunna antagas, som jurymanna-
inrättningen är alls ingen ny id, utan grun-
dad i det urgamla germaniska statsskicket och
hos oss ännu har en svag qvarlefva i hä-
radsnämnderna. VR
) Besynnerligt förefaller.det äfven, såsom Posttidnin-
gen också antydersmatt) rätten isdet sista tryckfri-
hetsmålet godkänt alla de gjorda afsägelserna, un-
der det den i ett föregående ålade de utsedde ju-
rymännen, att ätaga sig uppdraget. Dettasednare
förhällande ägde rum, då hr Franz Sjöberg utsäg
fyra af Aftonbladets redaktionsledamöter till sina
jurymän och de ansägo sig böra afsäga sig förtroendet. ;
mm OA
)
— Med någon förvåning hafva vi förnum-
mit, huru ett par tre af landsortens tidningar
begagnat underrättelsen om Aftonbladets fram-c
tida öfvergång i annan mans hand såsom till- !
fälle til åtskilliga ovänliga. understundom rent !!