INFÖR ASSISDOMSTOLEN,
I
Några mänader efter Bourbonernas första
återkomst, på en tid, då hela Frankrike befann
sig i ett slags öfverretningstillstånd, tilldrog
sig i staden Aix en sorglig händelse, som
under andra omständigheter skulle på det lif-
ligaste hafva sysselsatt allmänheten, men som
då, när allvarsammare och allmänna angelä-
genheter upptogo sinnena, knappt omtalades
utom den lilla stadens område och i de när-
maste provinsbladen.
Vid en af de gator, som ligga nära rådhu-
set och icke långt ifrån de varma bad, hvilka
erinra om stadens grundläggare, Cnejus Sex-
tius, bodde den tiden herr Renaut. Han var
enkling och far till en flicka om nitton år,
en af stadens mest berömda skönheter. 1
huset midt emot Renauts bodde en ung ad-
vokat., des Essarts, som oaktadt sin ungdom
hade genom sin talang och några lyckligt ut-
förda processer förvärfvat ett välförtjent rykte.
Herr des Essarts såg Renauts dotter och i
trots af sina många och allvarsamma göro-
mål fförälskade han sig i henne. Värdigheten
af hans kall gjorde till: en pligt för honom
att vända sig först till fadren. Han hade skäl
att hoppas framgång, ty han var rik och väl
växt, två förmåner af hvilka den förra borde
vinna fadren och den sednare dottern. I öf-
rigt lt han på sin vältalighet; hvem skulle
bättre än den öfvade advokaten kunna tala
för en sak, som rörde honom sjelf så nära!
Utan föräldrar i lifvet var han också nödsa-
kad att sjelf framföra sin önskan. Han be-
sökte således en vacker morgon herr Renaut,
och amdrog sitt ärende. Renaut var en flärd-
fri och öppenhjertig, ehuru något blyg man.
Vid advokatens första ord slog han ned ögo-
nen, men efter något betänkande svarade han:
Er begäran, herr des Essarts, är ganska
hedrande såväl för mig som för min dotter;
men ee?
Huru? Men!p inföll advokaten under vän-