känsla detaaf, att han verkade under den store må starens ögaa. i Det särstskilda och fortvarande. resultatet af detts tänkande owch hängifna lif kan läsas i drag, tydlig för alla förjräldrar, icke blott i deras barns blomstrand: anleten, utztan äfven deri, att dessa föremäl för dera kärlek i talallösa fall skyddas frän de mänga slags li danden, soom fordom bringade sorg i nästan hvarj familj. Likväl hhar något monument, värdigt denne stor man, ännuu icke blitvit upprest. Bland de statyer sem äro uppställda i Englands hufvudstads helgad hus och vetenskapliga salar, bland alla de stoder fö olika förtjtenster, resta i denna stora stad, finna v intet minne at honom, till hvilken, näst Gud, hvarj nu lefvande man, qvinna och barn stär i eförnekelij skuld af förbindelse och tacksamhet. Det är väl sannt, att frånvaron af denna synlig: tribut ingalunda förringar minnet af den stora hädan gångna. Men sädana symboler af en skuld, hvilke? inga hedersbevisningar någonsin kunde eller kunn; återbetala,, höfvas icke destomindre de bortgångna hedfa icke2 destomindre de lefvande, i hvars hjertai de gifva ffortfarande lif och uttryck åt känslor, son aldrig börga dö; hvarjemte de ikommande åldrar upp muntra dekt godas och storas efterföljare, att efterlikn de dygder,r, hvilka sälunda i häfden tecknas af tack samma meiedmenniskor. Jemte ddet kommitteen med tillförsigt hoppas er hälla undierstöd af lärda yrken, korporationer, oc andra infbytelserika institutioner hemma och i koloni erna, af Iuropas olika styrelser, och äfven af sjelfv: konungsligheten, hvilken Jenners arbeten lyckliger värnat frän faror, som icke mera skonade palatset är kojan; är kommitteen knappt mindre angelägen, at de erforderliga medlen i betydlig män skola inflytc från perscner af hvarje samhällsställning, och skal derföre skatta sig lycklig att emottaga säväl de rin gaste som de största gäfvor. London 1851, Juli. Ordförande, J. Conolly. M. D. Hedersskattmästare, Peter Cunningham. Esq. Hederssekreterare, G. Vere Irving. Esq.