mig till filosof i stället för millionär. Hvad mig sjel angår, satte jag för egen räkning mindre värde på hen nes millioner — ty med ett par kreuzer om dagen kund jag med förnöjdlt sinne lefva — men det skulle hafva var ett nöje för mig: att dermed kunna på ett välgörande sä verka för andra. Den åttiårige pater Vitalis, som reda uppnått kraftlöshetens ålder, kunde visserligen med fil sofiskt lugn, endast som en aflägsen åskådare, betrak det menskliga lifvet, denna tummelplats för så mång både ädla och oädl!a passioner, men jag var ännu u blomman af min ålder och kände ett behof att gagri och vara verksam, som jag förgäfves sökte att få til fredsställa. Ingen vill väl vara skapad här i verlden al deles förgäfves, och sådan stod jag nu der. Sjelf v jag utan medel att kunna verka något godt, och då jag detta afseende öfverallt utbjöd min skicklighet och mir kunskaper, ville ingen betjena sig deraf. För allting i verlden finnes likväl tröst; min besto uti medvetandet. att hafva bjudit till, så mycket i mi förmåga stått. .Den allrådande Försynen ledes säkert de visaste skäl, då Den till en högre verkningskrets, emc förmodan, upphöjer mindre värdiga, dertil oskicklig personer, under det Den låter en ädel och snillrik ma vanmäktigt kämpa emot ett fiendtligt öde, för att hö sig ur den löfre verkningskrets, der detta öde stäl honom. Jag skakade derföre stoftet af mina fötter och ler nade kejsarstaden, obekymrad hvart det bar. Jag valde är den ena, än den andra vägen, allt 80 jag fann den antingen beqvämare eller mera romantis eller också mera besökt af vandrare, med hvilka j ville ingå i samtal. Det kringvandrande lefnadssättet är mycket beha, ligt, genom de vexlande bilder och tilldragelser, so uti brokig månsgfald framställa sig för vandraren, m all makt sysselsätta honom för ögonblicket, och glör mas så snart de försvunnit, utan att qvarlemna någ intryck. Men det är också upplyftande och styrkan för sinnet. Menniskan tillhör då ingen annan än s sjelf; stöder sig alltid blott på sin egen kraft; har ing vän, utan den store, osynlige Anden, som öfverallt m