mig till filosof i stället för millionär. Hvad mig sjel
angår, satte jag för egen räkning mindre värde på hen
nes millioner — ty med ett par kreuzer om dagen kund
jag med förnöjdlt sinne lefva — men det skulle hafva var
ett nöje för mig: att dermed kunna på ett välgörande sä
verka för andra. Den åttiårige pater Vitalis, som reda
uppnått kraftlöshetens ålder, kunde visserligen med fil
sofiskt lugn, endast som en aflägsen åskådare, betrak
det menskliga lifvet, denna tummelplats för så mång
både ädla och oädl!a passioner, men jag var ännu u
blomman af min ålder och kände ett behof att gagri
och vara verksam, som jag förgäfves sökte att få til
fredsställa. Ingen vill väl vara skapad här i verlden al
deles förgäfves, och sådan stod jag nu der. Sjelf v
jag utan medel att kunna verka något godt, och då jag
detta afseende öfverallt utbjöd min skicklighet och mir
kunskaper, ville ingen betjena sig deraf.
För allting i verlden finnes likväl tröst; min besto
uti medvetandet. att hafva bjudit till, så mycket i mi
förmåga stått. .Den allrådande Försynen ledes säkert
de visaste skäl, då Den till en högre verkningskrets, emc
förmodan, upphöjer mindre värdiga, dertil oskicklig
personer, under det Den låter en ädel och snillrik ma
vanmäktigt kämpa emot ett fiendtligt öde, för att hö
sig ur den löfre verkningskrets, der detta öde stäl
honom.
Jag skakade derföre stoftet af mina fötter och ler
nade kejsarstaden, obekymrad hvart det bar.
Jag valde är den ena, än den andra vägen, allt 80
jag fann den antingen beqvämare eller mera romantis
eller också mera besökt af vandrare, med hvilka j
ville ingå i samtal.
Det kringvandrande lefnadssättet är mycket beha,
ligt, genom de vexlande bilder och tilldragelser, so
uti brokig månsgfald framställa sig för vandraren, m
all makt sysselsätta honom för ögonblicket, och glör
mas så snart de försvunnit, utan att qvarlemna någ
intryck. Men det är också upplyftande och styrkan
för sinnet. Menniskan tillhör då ingen annan än s
sjelf; stöder sig alltid blott på sin egen kraft; har ing
vän, utan den store, osynlige Anden, som öfverallt m