göra sekreterare tjenst, föreläsa böner, kopiera stamträd och vapenbödker och betjena hennes lilla familj. Detta uppdrag var icke det lättaste, ty den lilla familjen bestod af emellan tjugu och trettio foglar af allahanda slag. hvilka voro placerade uti alla rum i huset, samt dessutom en sex å sju kattor, för hvilka tiliträde till rummen var förbjudet, med undantag af spiskammaren och hennes nås sängkammare. At alla dessa hulda varelser skulle der sorgfälligaste skötsel egnas. För att bibehålla min tants gunst, hvars lynne var något ojemnt, skötte jag med största ifver mina särskilda befattningar och kunde slutligen med skäl säga att jag förtjente mitt bröd. Baronessan blef äfven genom mitt biträde i tillfälle att undvara en betjent, hvilken dessutom var en storätare, någonting som hon ansåg utmärka en rå sinlighet och aldeles icke tyckte om. Stundom tyckte jag väl att mina sysselsättningar voro för mig mindre passande och till och med ovärdige, men en tanke på det stora arfvet lugnade mig åter. Jag tröstade mig med den tanken att mången rättskaffens mar måst sysselsätta sig med ännu större bagateller för att få sig ett stycke band uti knapphålet eller en ordensstjerns pås rocken, Dessutom syntes förlossningens stund närm sig; ty den fromma baronessan som länge varit kraslig bleef slutligen så svag, att hon icke en gång kunde gå kyrkan. Hon talte med mig ofta om att dö, men endas för att få höra mig försäkra henne om motsatsen, ty dö den var henne än in i sista stund en högst ovälkommer gist. Oaktadt hon ofta kallade verlden en jemmerda och med mycken uppbyggelse talade om den himmelske sdighetens ljufva glädje, ville hon likväl högst ogerne siiljas från denna med så sköna fåglar och kattor begåf vide jemmerdal, Det var med verklig förskräckelse jag en gån gaf henne e:höll uppdrag att tillkalla en notarie, med hvilken hon hade åtskilliga ganska vigtiga och allvarsamma saker att afgöra ;Men, min nådiga tant, sade jag, ni ser ju alldele icke sjuk ut. Ilvarföre då tänka på något testamente Dermed har ni ju god tid. Ni bör söka att förströ er. Te-sta-men-te?, stammade hon i högsta öfverrask ming, helt långsamt, likasom det fatala ordet icke vill