bilaller betetankandet. (PF OLS.) hes ——— Om jerrrnvägen mellan Fablun och Gefe. Såsom n ett litet bidrag till innevarande riksdags histctoria och såsom ett motstycke till det sätt, hvaarpå det af trenne riksständ adopterade försslaget till en jernvägsanläggning emellan Örebbro och Köping blifvit uppgjordt och behandlaidt, torde det ej sakna sitt intresse, att kastar en blick på ett annat vid denna riksdag framnlagdt förslag, som blifvit förkastadt. Detta sedlnare är förslaget till en jernväg emellan Fahllun ech Gefle, framställdt i underdånig skriffvelse till Kongl. Maj:t och af Kongl. secedermera öfverlemnadt till rikets stänhvanars statsutskott icke ansåg sig kunna tilistyrkaa bifall till detsamma, hvarföre det ock slutligen a förföll. Orsakeen till de båda förslagens olika öde kan utann tvifvel till stor del sökas uti det olika sätitt, hvarpå de blifvit af sina anhängare uniderstödda och bedrifna. Under det att det ssist framkomna förslagets anhängare satt allar möjliga krafter i rörelse, för att vinna sitt ändamål, hafva det andra förslagets vänner endiast sökt verka inom konstitutionalitetens oci den strängaste grannlagenhets gränser, utan alllt personligt dagtingande , utan alla uppoffrinngar af sin öfvertygelse i andra frågor. Doenna grannlagenhet har gått så långt, att t. exx. en af de personer, som förut användt dden största möda och de största utgifter för f förslagets uppgörande, ansåg sig jäfvig att uti statsutskottet förorda sitt förslag. Denne rman var brukspatron Thore Petre, och skall detta drag, om det ock länder honom till förelbråelse inför personer, som ej kunna sentera en sådan grannlagenhet, dock inför en kommande tid blifva ännu ett exempel på den oegennytta och storsinthet, som utmärker hr Petrås hela politiska bana. Men det är icke sådane dygder, som kunna utverka någonting af våra statsmakter. Förslaget erhöllicke ens något förord af regeringen — vi vilja i det längsta undvika att tro, dethr Petrås ställning till första hufvudtiteln verkat denna kallsinnighet, — och blef af den andra statsmakten föga understödt. Hurnvida det detta oaktadt: kan komma till stånd, torde vara högst ovisst, ehuru vi äro öfvertygade om att stora ansträngningar skola göras , för att få detsamma genomfördt, utan all hjelp af staten. För att emellertid visa huru högt denna kommunikätion varit af behofvet påkallad, och hvilken nytta den kunnat medföra åt cen bygd, som med en omätlig rikedom på naturalster, endast i följd af bristande afsiättningsmöjlighet, måste stundligen kämpa mot nöden, meddela vi här ett utdrag och en sammanfattning ur den ofvannämnde, särdeles väl skrifna underdåniga ansökningen till Kongl. Maj:t. Stora Kopparbergs höfdingedöme är genom sin aflägsenheet från hafvet, sitt härda klimat och ringa odling, ettt af Sveriges mest vanlottade landskap. Dalamnes innebyggare har det oaktadt från fordna tider haft rykte för arbetsamhet, duglighet, laglydnad och en stilla förnöjsamhet. Under ärhundraden lärde han sig kämpa mot den ofta äterkommande hungerssnöden. Under otrolig brist och ansträngning ha generationerna genomgätt de mänga och härda profven,, länge, och ännu temligen allmänt bibehållande svin manliga kraft. Men under vandringar till sydligarre landskap, under sökande efter det torftiga bröd, scom en njugg natur så ofta nekade honom på den egma tegen — undgick slutligen Dalkarlen, lika litet som nägon annan, i dylik belägenhet, det förderffiga giftet af vekligare grannars laster. I denna dubbla strid, mot den gamla nöden och den nya fienden, c(ukade han allt oftare under. Missväxternas eländer i hans egna trakter hafva sedan städse gjort Konun; och Ständer djupa bekymmer och högt påkallat allmän, ej mindre än enskild hjelp och välgörenhet. Beklagligen och, enligt hvad af landshöfdingens sednaste femärs-berättelse inhemtas, ehuru, i den mon åkerbruket genom odlingar utvidgats, spanmälsafkastningen ökats,, lärer likväl denna, ätminstone hvad de öfre länsdelarne beträffar, nu icke mera än tillförene närma sig till motsvarighet af behofvet, hyarföre landshöfdingen äfven yttrar, att efter svagare skördar eller missväxt behofvet af span mål freån andra orter fortfarande är så stort, att statens unndsättning är oundviklign. Fahblu län är till storleken det 4:de i riket, eller, enligt Forssells Statistik, omkring 278 qvadratmil, af hvilka. 228 äro skog, utmark och berg, sä att länet äfven i afseende på skogsvidden är det största näst Norroch Westerbottens samt Jemtlands. Om !,:del afdrages för den del af Dalarne, som utgöres af berg eller ligger på mer än 2,000 fots höjd öfver hafvet, äterstå dock 200 qvadratmil skogbärande mark. Folkmängden var är 1844 omkring 500 per qvadratmil och endast 4 län voro glesare bebyggda, nemligen Norroch Westerbottens, Wester-Norrlands och Jemtlands, af hvilka det förstnämnda endast hade 63 mennÄSkor på qvadratmilen. År 1848 hade folkmängcden i Dalarne ökats till 524 på qvadratmilen. Mäångza delar af länet kunna med förmån odlas; men sädantt har hittills blott i obetydlig män kunnat verkställass, i anseende till folkets fattigdom och ovana vid myya företag. Genom agronomerna Stephens och Johnson äro betydliga odlingstillfällen anvisade, och har, enligt förberörde femärs-berättelse, nägon del deraf blifvit odlad med den framgång, att lofvande skördar funnits växa ä den mark, man förut med möds kunnat öfvervada; men sedan de för utdikningar n. m. anvisade statsmedel blifvit medtagna, kan numea den medellösa befolkningen ej fortsätta de påböjade arbetena, så mycket beklagligare, som vidsträcta myrodlingstillfällen förefinnas säväl i Näs och Jern: socknar af Vestersom i Mora socken af ÖsterDalane, samt i Stora Schedvi och Vika — oberäknadt vigtiga sjösänknings-arbeten i Sundborn och Svärdsjö. Om derföre jordbruket är alldeles för otillräckligt för en så stor och starkt tilltagande befolkning, sä gäller sädant nästan i ännu högre grad i afseende på bergsbruket, som visserligen redan är stort, jemfördt med det i rikets öfriga län, säsom producerande i medeltal under ären 1843—1847 ärligen bergverkseftekter för ett värde af ej mindre än 2,294,000 rdr banko; men hvilket dock är ringa i förhållande till ae stora skogstillgängarne och de tillgängliga minea ad TNE RT AR RR RR NN REAR RA TR RE än ND NA RS