bilaller betetankandet. (PF OLS.)
hes ———
Om jerrrnvägen mellan Fablun och Gefe.
Såsom n ett litet bidrag till innevarande riks-
dags histctoria och såsom ett motstycke till det
sätt, hvaarpå det af trenne riksständ adopte-
rade försslaget till en jernvägsanläggning emel-
lan Örebbro och Köping blifvit uppgjordt och
behandlaidt, torde det ej sakna sitt intresse,
att kastar en blick på ett annat vid denna riks-
dag framnlagdt förslag, som blifvit förkastadt.
Detta sedlnare är förslaget till en jernväg emel-
lan Fahllun ech Gefle, framställdt i underdå-
nig skriffvelse till Kongl. Maj:t och af Kongl.
secedermera öfverlemnadt till rikets stän-
hvanars statsutskott icke ansåg sig kunna
tilistyrkaa bifall till detsamma, hvarföre det ock
slutligen a förföll.
Orsakeen till de båda förslagens olika öde
kan utann tvifvel till stor del sökas uti det
olika sätitt, hvarpå de blifvit af sina anhän-
gare uniderstödda och bedrifna. Under det
att det ssist framkomna förslagets anhängare
satt allar möjliga krafter i rörelse, för att vinna
sitt ändamål, hafva det andra förslagets vän-
ner endiast sökt verka inom konstitutionalite-
tens oci den strängaste grannlagenhets gränser,
utan alllt personligt dagtingande , utan alla
uppoffrinngar af sin öfvertygelse i andra frå-
gor. Doenna grannlagenhet har gått så långt,
att t. exx. en af de personer, som förut an-
vändt dden största möda och de största utgif-
ter för f förslagets uppgörande, ansåg sig jäf-
vig att uti statsutskottet förorda sitt förslag.
Denne rman var brukspatron Thore Petre, och
skall detta drag, om det ock länder honom
till förelbråelse inför personer, som ej kunna
sentera en sådan grannlagenhet, dock inför en
kommande tid blifva ännu ett exempel på den
oegennytta och storsinthet, som utmärker hr
Petrås hela politiska bana. Men det är icke
sådane dygder, som kunna utverka någonting
af våra statsmakter. Förslaget erhöllicke ens
något förord af regeringen — vi vilja i det
längsta undvika att tro, dethr Petrås ställning
till första hufvudtiteln verkat denna kallsin-
nighet, — och blef af den andra statsmak-
ten föga understödt. Hurnvida det detta
oaktadt: kan komma till stånd, torde vara
högst ovisst, ehuru vi äro öfvertygade om
att stora ansträngningar skola göras , för
att få detsamma genomfördt, utan all hjelp af
staten.
För att emellertid visa huru högt denna
kommunikätion varit af behofvet påkallad,
och hvilken nytta den kunnat medföra åt cen
bygd, som med en omätlig rikedom på na-
turalster, endast i följd af bristande afsiätt-
ningsmöjlighet, måste stundligen kämpa mot
nöden, meddela vi här ett utdrag och en sam-
manfattning ur den ofvannämnde, särdeles väl
skrifna underdåniga ansökningen till Kongl.
Maj:t.
Stora Kopparbergs höfdingedöme är genom sin af-
lägsenheet från hafvet, sitt härda klimat och ringa od-
ling, ettt af Sveriges mest vanlottade landskap.
Dalamnes innebyggare har det oaktadt från fordna
tider haft rykte för arbetsamhet, duglighet, laglyd-
nad och en stilla förnöjsamhet. Under ärhundraden
lärde han sig kämpa mot den ofta äterkommande
hungerssnöden. Under otrolig brist och ansträngning
ha generationerna genomgätt de mänga och härda
profven,, länge, och ännu temligen allmänt bibehål-
lande svin manliga kraft. Men under vandringar till
sydligarre landskap, under sökande efter det torftiga
bröd, scom en njugg natur så ofta nekade honom på
den egma tegen — undgick slutligen Dalkarlen, lika
litet som nägon annan, i dylik belägenhet, det för-
derffiga giftet af vekligare grannars laster. I denna
dubbla strid, mot den gamla nöden och den nya fien-
den, c(ukade han allt oftare under. Missväxternas
eländer i hans egna trakter hafva sedan städse gjort
Konun; och Ständer djupa bekymmer och högt på-
kallat allmän, ej mindre än enskild hjelp och välgö-
renhet. Beklagligen och, enligt hvad af landshöfdin-
gens sednaste femärs-berättelse inhemtas, ehuru, i
den mon åkerbruket genom odlingar utvidgats, span-
mälsafkastningen ökats,, lärer likväl denna, ätmin-
stone hvad de öfre länsdelarne beträffar, nu icke
mera än tillförene närma sig till motsvarighet af be-
hofvet, hyarföre landshöfdingen äfven yttrar, att ef-
ter svagare skördar eller missväxt behofvet af span
mål freån andra orter fortfarande är så stort, att sta-
tens unndsättning är oundviklign.
Fahblu län är till storleken det 4:de i riket, eller,
enligt Forssells Statistik, omkring 278 qvadratmil, af
hvilka. 228 äro skog, utmark och berg, sä att länet
äfven i afseende på skogsvidden är det största näst
Norr- och Westerbottens samt Jemtlands. Om !,:del
afdrages för den del af Dalarne, som utgöres af berg
eller ligger på mer än 2,000 fots höjd öfver hafvet,
äterstå dock 200 qvadratmil skogbärande mark. Folk-
mängden var är 1844 omkring 500 per qvadratmil
och endast 4 län voro glesare bebyggda, nemligen
Norr- och Westerbottens, Wester-Norrlands och Jemt-
lands, af hvilka det förstnämnda endast hade 63
mennÄSkor på qvadratmilen. År 1848 hade folk-
mängcden i Dalarne ökats till 524 på qvadratmilen.
Mäångza delar af länet kunna med förmån odlas; men
sädantt har hittills blott i obetydlig män kunnat verk-
ställass, i anseende till folkets fattigdom och ovana
vid myya företag. Genom agronomerna Stephens och
Johnson äro betydliga odlingstillfällen anvisade, och
har, enligt förberörde femärs-berättelse, nägon del
deraf blifvit odlad med den framgång, att lofvande
skördar funnits växa ä den mark, man förut med
möds kunnat öfvervada; men sedan de för utdiknin-
gar n. m. anvisade statsmedel blifvit medtagna, kan
numea den medellösa befolkningen ej fortsätta de
påböjade arbetena, så mycket beklagligare, som vid-
sträcta myrodlingstillfällen förefinnas säväl i Näs och
Jern: socknar af Vester- som i Mora socken af Öster-
Dalane, samt i Stora Schedvi och Vika — oberäk-
nadt vigtiga sjösänknings-arbeten i Sundborn och
Svärdsjö.
Om derföre jordbruket är alldeles för otillräckligt
för en så stor och starkt tilltagande befolkning, sä
gäller sädant nästan i ännu högre grad i afseende på
bergsbruket, som visserligen redan är stort, jemfördt
med det i rikets öfriga län, säsom producerande i
medeltal under ären 1843—1847 ärligen bergverks-
eftekter för ett värde af ej mindre än 2,294,000 rdr
banko; men hvilket dock är ringa i förhållande till
ae stora skogstillgängarne och de tillgängliga mine-
a ad TNE RT AR RR RR NN REAR RA TR RE än ND NA RS