Yldare ar 1 det sceanarc 10OISlaget UT YIS ora
ga rättighet inrymd åt de skattskyldige, att?
;r de fall då behof deraf mest göras, d. v. s.
å öfverflödig tillgång finnes på säd och af-
ittningen i följd deraf är mest försvårad,
. leverera sin räntespanmål in natura efter nälc
rets markegång i afbetalning på skattebelop-
et, hvilket enligt hvad förut blifvit nämdt
ommer att utgå efter ett, på 10 års verkliga
riser grundadt medelvärde. Att skillnaden(
rellan årets markegång och medelpriset mäste :
lläggas i kontant behöfver knappast sägas.
tt sådant medgifvande, hvarigenom uppsäg-
ingsrätten i afseende på spanmål bibehålles
t den skattskyldige för de fall då markegån-
en understiger medelpriset (det enda då man
an antaga att räntegifvaren skulle vilja lemna
in spanmål in natura i stället för att med
törre fördel afyttra densamma) var alldelesl:;
cke intaget i det förra, af erinringarnes för-
attare lofordade förslaget, utan skulle enligtl.
letsamma skatterna alltid och ovillkorligen!
tgå i kontant, hvilket otvifvelaktigt för vissa
rter varit en kännbar inskränkning.
Jemförelsen mellan Kongl. Maj:ts begge
ropositioner utfaller således på det sätt, attli
la de fördelar, som med den förra åsyftades, :
fven vinnas genom den sednare, men att en-
igt densamma dessutom:
1:o. Undvikes att omsätta vissa persedlar i
undra, hvilket af Bondeståndet ansågs vådligt
såsom möjligen ledande till en skatteförhöj-:i
ning.
2-0. Förvandlas en del af grundskatterna
. penningar, hvilket öfverensstämmer med
Bondeståndets egna önskningar; och
3:o. Bibehålles villkorligt rättigheten att
leverera spanmål in natura, hvilket af flera
provinsers fullmäktige ansågs vara alldeles nöd-
vändigt.
Då nu det förra förslaget lyckats tillvinna
sig det välvilliga och visserligen förtjenta om-1.
lömet att vara ganska lyckligt uttänkt och
för skattgifvarne gynnande, så hade manls
kanske bordt kunna hoppas något mera und-l?
seende med det sednare.
Efter en, såsom det af förestående kan sy-
nas, temligen missledande exposå af de beggel:
kongl. förslagen, framställes Met egentliga än-
lamålet med erinringarna, som uppgifves vara
att bringa till principalernas och den öfriga
svenska allmänhetens kännedom tvenne s. k.
omständigheter.
Den första är, att som det förändrade sät-
tet för lösningsprisets bestämmande icke kan
tillvägabringas utan i mån af nuvarande lön-
tagarnes afgång eller fria begifvande, så tordel
tidpunkten för slutlig verkställighet häraf ännu
vara aflägsnare. Anmärkningen att nuvarande
indelningsinnehafvare under sin tjenstetid äga
tillgodonjuta löneinkomsterna enligt bestående
grunder, derest de så önska, är ganska rik-
tig; och precist samma bestämmelse, hvaraf
deras enskilda rätt är beroende, var äfven
iakttagen, ej mindre i Kongl. Maj:s förra pro-
position, än ock i kommitterades betänkande.
Den andra omständigheten åter uppgifves
vara satt de s. k. småpersedlarna, hvilka öf-
ver hufvud lära utgöra 5 proc. af hela skatte-l;
sbidraget, skola förvandlas till vissa bestämdals
shufvudpersedlar och godtgöras efter mediums
af 20 års markegångspriser, och att dessa
persedlars antal och beskaffenhet komma att
bero hufvudsakligast på orternas skattdra-
gande innevånare, hvilka deröfver skola höras.
Hela denna uppgift är fullkomligt oriktig, ty
småpersedlarne skola alldeles icke förvandlas
till andra persedlar, utan skola en gång för
alla bestämmas i en fix penningeränta. Den
efterföljande varningen, att förvandlingen icke
må blifva bestämd i produkter af hvilka jord-
bruket alltid och oundgängligen är i behof,
såsom foder och skogseffekter, eller i besvä-ID
;rande tjenstbarheter, såsom t. ex. dagsver-
sken,, är således en onödig omsorg, och vitt-
nar dessutom om en ny förvillelse, enär der-
luti förutsättes, att de persedlar och tjenstbar-lr
Iheter som ingå i räntorna skulle komma attlf
lvutgifvasn, då det likväl borde vara åtminstonel(
för erinringarnes subskribenter kunnigt, att 5
(med undantag af spanmål, vid de tillfällen!
-Idå räntegifvarne sjelfva så önska) dessa per-
sedlar och tjenstbarheter aldrig hvarken skolals
-leller få levereras in natura, utan endast qvar-l1
stå såsom en beräkningsgrund. Vidare varnaslt
-Iför att dessa skattepersedlar skulle vantagas
gÅ till utgående i all framtid, hvarigenom den
; skattdragande menigheten skulle kunna ansesli
tlhafva ingått ett kontrakt,, som kunde vara tilll.
-Ihinders vid framdeles möjligen skeende yr-l!
-Ikanden om skattenedsättning. Äfven i detta
lafseende kunna menigheterna vara trygga ochl
-lobekymrade, ty först och främst är det, såsom!
tinyss blifvit visadt, ingen fråga om antagandet
Slaf några nya persedlar, eller tillökning i de
il gamlas belopp, annat än möjligen undantags-
-lvis till förmån för någon viss ort, utan en-
-Idast om åvilka bland de nuvarande räntorna
tlsom lämpligast kunna bibehållas, och för öf-
ty lrigt kunna orternas yttranden i detta afseende
naturligtvis aldrig komma att innefatta annat
klän önskningar och upplysningar, hvilka Kgl.
e, Maj:t tydligen, af välvilja och omtanka för de
skattskyldiges bästa, först velat inhemta, innan
s- detta vigtiga, i mera än hundrade år ventile-
erlrade, ärende genom ett lagstiftningsbeslut i
illlvanlig ordning slutligen varder afgjordt.
ål Att varm fosterlandskänsla och önskan att
gagna kommittenterna, men inga andra moti-
ås ver föranledt, de gjorda erinringarna, vill in-
1- I galunda betviflas; men det må dock förlåtas
om man vågar yttra, att det varit önskligt,
att den skrift, hvarmed 36 ledamöter af ett
Iriksstånd vändt sig tll hela Sveriges allmoge
Mloch jordbrukareklass, i en samhällsvigtig frå-
3, Iga, som nyss varit föremål för samma repre-
e-Isentanters öfverläggning och beslut, hade vitt-
lalnat om någon fullständigare kännedom om
0-lämnet, eller om en större samvetsgranhet i
rsldess framställning. För riktigheten af de upp-
9, lgifter som i det förestående förekomma an-
svarar J. A. Gripenstedt.
Ia t. f. chef för finansdepartementet.
a on R——
(Införes på begäran.)
Man kan ieke annat än med förväning läsa refe-
ratet i Aftonbladet för sistl. thorsdag den 28:e, frän
rädhusrättens tredje afdelning, angående rättegängen
mellan urmakaren Holmberg och urmakaregesällen
Lundberg. Deraf befinnes, att förste stadsfiskalen,