Hvijey Vr NM JD JR
gelse: hvem kunde väl hjelpa mig och de mina
sedan ?,
-— Professor Dudich, som en längre tid up-
pehållit sig i Sverige, för att uti vära arkif-
ver uppleta bidrag till sitt fiiderneslands, Böh-
mens, historia, har hos redaktionen af Afton-
bladet begärt rum för följande artikel, inne-
hällandle flera intressanta upplysningar rörandel!
resultatterna af hans forskningar härstädes.
Då jarg nu står i begrepp att inom få dagarlemna
den gästtfria svenska jorden, anser jag det för min
pligt attt för ett folk, hvilket så vänskapsfullt om-
fattat, dlen okände främlingen, aflägga räkenskap för
allt, det: som jag utur landets rika källor inhemtat
för mitt fåderneslands historia.
Mitt hufvudändamäl var att efterforska hvad, utaf
de litterära konstsaker, hvilka genom Torstensons och:
Königsmarks segerrika vapen från Böhmen och Mäh-
ren blifrit bragte till Sverige, ännu derstädes funnes
qvar; hvilket historiskt värde detsamma egde, och
huru det kunde begagnas för mitt fäderneslands hi-
storia; en uppgift, hvars lösning redan derigenom var
förknippad med desto större svårigheter, som jag alls
icke hadle nägon grund, hvarpå jag kunde bygga mina
undersökkningar.
Mitt ffäderneslands historia klagade städse öfver den
lidna förlusten, men visste knappt angifva tiden eller
stället, mär eller hvarifrån segerbytet hemtats, och
historieskrifvaren, då han stötte på tilltäppta källor,
anklagade svenskarne, att de med sitt skarpa svärd
hade förstört dem. Smärtsam var denna känsla af
ovisshet och ängslig förmodan.
Jag näste derföre, för att göra ett slut på denna
ovisshet, framför allt på historisk väg noga under-
söka, nir, hvarthän, och krad såsom segertrofeer utur
mitt hemland blifvit öfverfördt till ett nytt land. Här-
till erbjödo mig kongl. archivet och det grefliga
Braheska bibliotheket på Skokloster nödiga hjelpme-
del. Från den tidepunkt då den djupsinnige riks-
kansleren Axel Oxenstjerna i Febr. 1644 lemnade
sekreteraren hos generalen Gustaf Horn, Andersson,
det uppdrag, att erinra fältherren derom, att före-
trädesviis sörja derföre att hvarest nägra oftentliga
bibliothteker funnos, synnerligast handskrifter, de icke
mätte Iblifva förstörda, utan sände till Stockholm;
ifrån dlenna tid ända till i Maj mänad 1649, då de
sista affsändningarne af de i Prag under Juli månad
1648 vwnna stora skatter ankommo till Stockholm,
följde jag diplomatiskt gången af det litterära se-
gerbytet, och fann denimitt hemland utspridda äsig-
ten, att flera af de med nämnde skatter lastade skepp,
i böljorna funnit sin graf, vara oriktig. Noga kan
jag nu i dagen lägga, huru utur Nikolsburg, Olmätz
och Prag mer än tusendetals böcker vandrade till
Sverige, hvilka ännu i dag i de offentliga bibliothe-
ken blifvit bevarade. Andra städer utom de nyss-
nämnda ledo i detta hänseende icke någon förlust.
Men att blott veta, det mitt hemland förlorat lit-
terära skatter, kunde icke tillfredsställa mig; jag
mäste ifven känna deras namn och värde. Härvid
gäfvo nig de på härvarande kongl. bibliothek i be-
häll vrande originalskatterna, säsom den Dietrich-
steinsk. frän Nikolsburg och Rosenbergska frän Prag,!)n
nödiga upplysningar. Nu kunde jag först så mycket
bestämlare öfverskäda den lidna förlusten, som jag
redan förut utur inhemska källor egde mig bekant,
att visserligen böcker, men icke nägra handskrifter
af värdle borttagits.
Det läg utom min plan, att forska efter böcker,
som re:dau längt för detta blifvit genom andra er-
satta. Mitt ögonmärke var fåstadt derpå, att till-
rättafinna de i de tvenne omförmälda katalogerna
antecknade samt till Sverige ankomna handskrifter,
hvilkas antal allenast från Nikolsburg, 102 volumer,
äcke var obetydligt. Äfven tjenade mig här såsom
vägvisare nägra äldre kataloger, säsom drottning
Christinas, samt andra från är 1695; en tredje efter
den stora slottsbranden 1698, vidare revisionen af bi-
bliotheket af är 1702, och slutligen de skatter, som
för närvarande finnas i detta och andra bibliotheker.
Val hur under tidens längd mycket värdefullt gätt
förloraidt, men mycket är bibehället till denna dag,
deribland 24 stycken band af på böhmiska språket
författade handskrifter, af hvilka 3:ne hafva ett ut-
märkt värde för spräkforskningen samt 2:ne för den
bistorika. Utom Stockholm är det blott Upsala, som
bexitte en böhmisk handskrift utur det 17:de ärhun-
drade., hvilken genom Sparfvenfeldt ditkom. Huru-
vida Lin köping och Lund förvara böhmiska handskrif-
ter skall jaZ snart erfara, enär jag nu stär i begrepp
att dit anträda min resa. Efter de förberedande ef-
terforskkningar jag derom gjort, tviflar jag likväl att
nägra ssädane der finnas, Men skulle nägon böhmisk
handskxrift finnas i nägon enskild mans hand, så be
der jarg honom i veteriskapens namn, som för alla
nationeer är gemensam, att derpå göra mig uppmärk-
sam.
Rika äro svenska bibliothekerna på böhmiska böc-
ker, lelst bibliotheken i Westeräs och Strengnäs. Ja,
jag ker här funnit högst kostbara verk, enexempla-
riga (mica), hvilka ligga derstädes okände och lem-
made ttan afseende, och likväl äro de äfvensäväl en
sgäfva af den 2:dra Gustaf och hans tid, som den
-gyldere kalken i Upsala eller de trofcer, hvilka i
FBäddarholmskyrkan sira Torstensons grafvärd. -Män-
gen fana, hvilkens ursprung man alls icke känner,
och vid hvilken nägot annat minne icke fäster sig, än
det af utgjutet brodersblod, erhåller en äreplats! Men
svenniskosnillets arbeten, ja sädane, hvars författare
mtöfvat ett mäktigt inflytande på samtid och efter-
verld, af hvilka somliga varit martyrer för sin öfver-
tygelse; verk som utgjort en ära för en nation, som
baft en stor forntid, samt med Guds hjelp, äfven skall
.erhälla en ärofull framtid, — dessa verk ligga obe-
:gagnade och förgätna, emedan de äro författade på
ett i Norden föga bekant spräk. Hedrar man den
stora mannen i en sak, hvarföre icke då äfven i enl.
anna? Skulle man icke utaf just dessa böcker kunna
nppräta en ärofull minnesvärd, säsom äminnelse at
Sveriges segerrika vapen, derigenom att alla i Up-
sala, Westeräs, Strengnäs, samt såsom jag äfven för-
modar, i Linköping och Lund, liggande böhmiska
böcker, förenades tillsammans med de böhmiska hand-
skrifterna i det kongl. bibliotheket i Stockholm, samt
såsom. en särskild samling uppställdes i ett fack?
Intet af de omnämnde bibliothekerna komme derige-
nom att lida nägon särdeles förlust, men det kongl.
bibliotheket erhölle en kostbar samling, som blefve vidaj
mera tillgänglig och nyttig. Ja! jag tror äfven att
det varit afsigten hos de män, som hitbragt dessa l
skatter, att de skulle blifva begagnade, samt derige-
nom vittna om Nordens väldiga kraft. Huru tack-
samme skulle icke mina stamförvandter blifva den
gästfria svenska nationen, om de ville åt sig uppresa
ett sådant äreminne?
Men till Sverige kom äfven, synnerligast genom
Königsmark, jemte böcker och handskrifter, jemväl
konstverk, kostbarheter och märkvärdigheter af alla
slag, med ett ord den kongl. böhmiska skattkamma-
ren ii Prag. Mitt hemland kände detta factum, samt
afvem att förlusten var oersättlig. Men hvilka sal
ker
egenitligen bortkommit, det kände det ej, och äfven
här mäste gissningar och förmodanden ersätta sanna
förhåållanden. Tvenne inventarier, det ena upprättadt
q Lvefallning af Königsmark i Prag, och det andra
P. attadt af markis du Fresne nägra månader före
NN eg Christinas afresa från Stockholm, visa mig
Nad IR vigsmark i Prag funnit, och hvad som kom
sens besiltning, samt hvad hon, synnerligas:
Bede sin efterföljare den 10:de Carl.
: konsignerade Königsmark i Prag 764,
sxjleri befunnos 415 taflor frän Prag.
yar det mig icke svärt, att igen-
dom prydde den kongl. borgen
öna vapen, som Skokloster besit-
xg. Mängen bild via bvlen ä-
ädre c s med förnöjelse dröjer, här-
skäd:ren af detta gallem tad må -
stamnar äfven från dennah ufsnåntad tet nå DI
nad :f det närvarande antiqv. Se 3 Inet P
; nd (SPUgy ov. Ja sjelfva den be
ningholm är kommen ifrän Pra, dex gigantsus, samt
römda Königsmarkska Rubinen, Cc px BIBANTeN är
i drotttnin
i taflor, lei
Blott af taflor
i drottningens g
Med sädan hjelp
känn: hvad som I
i Pras. Mänga af de sa
ter, lärstamma från Pi
