bäste blland konungar,, och att en ibland råd-
gifvarne dristat hemställa om det icke skulle
vara länmpligt att inställa de tilltänkta ytterli-
gare hösgmålsransakningarne; men att polismi-
nistern lPecheneda påyrkat nödvändigheten att
fortgå ppå samma bana som hittills, utan af-
seende 1på hvad som kan sägas derom utri-
kes. Peecheneda segrade, och konseljens be-
slut följjdes omedelbart af några våldsgernin-
gar, sorm måste nedsätta neapolitanska styrel-
sen änmu djupare inför verlden. Knappthade
nämligen konseljen åtskilts, innan Pecheneda
lät uppspana och borttaga alla de handlingar
och bevis, som skulle kunna begagnas såsom
försvarsmedel inför rätta af de olycklige,
hvilka blifvit häktade såsom angifna för del-
aktighet i 1848 års händelser. Tillika lät han
alla advokater, med hvilka dessa statsfångar
rådfört sig, förstå under hand, att de gjorde
klokast,, om de så litet som möjligt befattade
sig medd försvaret af dylika klienter. Jag
vet ickee hvad jag skall görav — sade en af
dessa jvurister till den engelske korresponden-
ten. JJag har redan försvarat några statsfån-
gar, oclh derigenom utsatt mig för mycket äf-
ventyr. Jag har ett talrikt hushåll att för-
sörja, och skulle jag sjelf blifva kastad i fän-
gelse: hvem kunde väl hjelpa mig och de mina
sedan ?,