bäste blland konungar,, och att en ibland rådgifvarne dristat hemställa om det icke skulle vara länmpligt att inställa de tilltänkta ytterligare hösgmålsransakningarne; men att polisministern lPecheneda påyrkat nödvändigheten att fortgå ppå samma bana som hittills, utan afseende 1på hvad som kan sägas derom utrikes. Peecheneda segrade, och konseljens beslut följjdes omedelbart af några våldsgerningar, sorm måste nedsätta neapolitanska styrelsen änmu djupare inför verlden. Knappthade nämligen konseljen åtskilts, innan Pecheneda lät uppspana och borttaga alla de handlingar och bevis, som skulle kunna begagnas såsom försvarsmedel inför rätta af de olycklige, hvilka blifvit häktade såsom angifna för delaktighet i 1848 års händelser. Tillika lät han alla advokater, med hvilka dessa statsfångar rådfört sig, förstå under hand, att de gjorde klokast,, om de så litet som möjligt befattade sig medd försvaret af dylika klienter. Jag vet ickee hvad jag skall görav — sade en af dessa jvurister till den engelske korrespondenten. JJag har redan försvarat några statsfångar, oclh derigenom utsatt mig för mycket äfventyr. Jag har ett talrikt hushåll att försörja, och skulle jag sjelf blifva kastad i fängelse: hvem kunde väl hjelpa mig och de mina sedan ?,