— Redaktionen har blifvit anmodad att införa följande, för de skattskyldige å landet nyttiga Erinrihgar till Sveriges skattskyldige jordägare, angående uti. ordinarieräntan ingaende s.k. småpersedlars omsättning och förenkling. Det torde vara. den skattdragande svenska allmogen: bekant att Kongl. Maj:t, vid 1847 och 1848 årens riksdag, till: ständerna aflemnade ett förslag om förändrade grunder för grundskatternas och tiondens utgörande samt dessas och öfriga utskylders debitering, uppbörd och redovisning, hufvudsakligen åsyftande ej minire att, jemte större enkelhet och reda i uppbirdsväsendet, tillika afböja det prejeri, som tittills ofta ägt och äger rum vid fråga om lösnde af räntespanmål, än ock att bereda de skittdragande någon lättnad, dels enom bestänmande af en s. k. medelmaregång, uträlnad efter flere års gängse priser å, skattepersedarne, dels ock genom borttagande säväl sf rättigheten för indeldta löntagare att spanmålen och andre skattepersedlar till lefverering in natura uppsäga, som äfven till åtnjutande af den hitintills utgående forsellönen, hvarigenom, för båda de sednare fallen, samtlige. skatteoch räntegifvare skulle ställas i fullkomlig likhet med dem, hvilka nu omedelbart till kronan erlägga deras skatter: och sålunda icke, såsom de förstnämnde, äro underkastade: 1:o uppsägning in natura; 2:0 utöfver markegång förhöjda lösningspriser; och 3:o godtgörande af. forsellön. Detta ganska: lyckligt uttänkta och för skattegifvarne gyrmnande förslag blef dock af:två riksstånd förkkastadt, hvadan Kongl. Maj:t, vid innevarande riksdag, förnyat dess. framställning 1 ämnet:; med. den inskränkning likväl att omsättning och förvandling skulle ifrågakomma blott för de i ordinarie räntan. ingås ende s. k. småpersedlarne, hvilka vanliger nu med penningar lösas, hvarjemte två serskilda markegångar skulle bestämmas, en för hvarje år och en annan wuträknad efter tjuge års sammanslagna markegångspriser, äfvensom forsellömen å räntespanmålen borde försvinna, samt. skattegifvarnes rätt till uppsägning af räntespanmålen in natura bibehållas endasti det fall att årets markegångspris derå understege medelmarkegången, med skyldighet dock för räntegifvarne att, vid lefverering