betala ränta på penningar, som aldrig blifvit nedlagda; om bolagets direktion, sedan trafi-! ken väl kommit i gång och jernvägen således till nästan hvad pris som helst måste begagnas, finge lust att stegra transportkostnaderna öfver höfvan, hvarpå man verkligen: sett exempel i Frankrike, så skulle detta komma att medföra så stora olägenheter, att man häldre än att utsätta sig derföre, kunde anse det vara skäl, att dröja någon tid till: dess ett kontrakt kunde uppgöras, som före-! byggde sådana olägenheter. Hvad postförningen angår, anförde hr Schwan uti Borgareståndet i förrgår, ett varnande exempel, då han berättade huru en jernvägsbolagsdirektion i Frankrike, på en linie der man försummat att stipulera några garantier i detta fall, ffordrat så höga afgifter, att regeringen! var fäirdig att låta den vanliga malleposten! resa jemte jernbanstrainen, till dess direktionen af den allmänna oviljan förmåddes att! nedsätta sina anspråk. På alla dessa grunder kan man, ehuru ötvertygad man än må vara om nyttan af förbättrade kommunikationsanstalter, vara ganska tveksam att antaga det förslag, som här är å bane, sådant det nu blifvit affattadt. Utan tvifvel hade alla anledningar till en sådan tveksamhet kunnat förebyggas, om tiden medgifvit en allvarligare pröfning af saken. Det har derföre varit rätt illa attt en så vigtig fråga, som denna, blifvit bragdit på yttersta stunden af rikets ständers sammianvaro, och forcerad på ett sätt, som synes visa bemödanden att genomdrifva densammia mera på öfverraskningens, än på den mogna eftertankens väg. Ehuru det ej kan nekas, det ju den taktik man härför användt varit ganska skicklig — ty nog hade saken kunnat förekomma förr, ifall man ej ansett det vira fördelaktigare att ställa den på sista stunden — och huru berömvärdt det: nit än må aises, som i så stor hast förmått på Riddarhusets bänkar uppsamla nära 200 personer, under det man der förut vanligtvis endast sett omkring 30 å 40, så finna vi dock mindre i sin ordning att använda sådana taktiska manövrer, der det gäller en fosterlandsangelägenhet, som kräfver alluppmärksamhet. Ja, viskulle för vär del ganska mycket beklaga ett sådant förfarande, ifall icke man kunde hoppas att regeringen härvid skulle iakttaga större försigtighet än rikets ständer. Då så är, kan man icke heller annat än ogilla det förfarande, hvartill Bore i förrgär gjort sig skyldig, att med en viss bitterBet öfverfalla enskilda representanter, som hyst betänkligheter emot det nu på ellofte timmin å bane bragta förslaget. Bore har med ledsnad och förvåning, känt sig uppkallad, att uttala några anmärkningar emot hr Petrå, och den minst sagt besynnerliga ställning, han intagit i fråga om en jernväg emellan Hult och Köping. Denna ledsnad hade Bore kunnat hespara sig, ifall Bore med uppmärksamhet iakttagit de anmärkningar hvilka, så väl friherre Palmstjerna och hr Petre, (hvilkens yttrande Bore torde inhemta på något annat ställe än i sitt eget riksdagsreferat, der hr Petrs ord blifvit bade högst ofullständigt och vrängdt refererade) som äfven Aftonbladet emot saken framstälit. Ehuru vi icke dela alla hr Petrås farhågor, utan tvertom gerna ville rösta för den föreslagna jernvägsanläggningen, ifall de vilkor blifvit uppfyllda, som hvarje praktisk blick måste finna nödvändiga, så kunna vi dock ej finna någon motsägelse emellan hr Pderås votum i denna fråga och hans förefine verksamhet för en jernväg mellan ablin och Gefle. Snarare kan det anses inkorseqvent af rikets ständer, att afslå detta sednxe förslag, som var fullständigt utredt och grundadt på auktoriteters yttranden, som fordrade mindre statsbidrag och var uppgjordt på långt billigare vilkor, som ägde en garanti för sitt utförande uti de personer, som derföre stodo i spetsen; och antaga det ifrågavarande, der intet af dessa nödvändiga vilkor för statens ingående i ett företag är uppfylldt. Besinnar man dessa omständigheter, så inser man lätt, att den lexa Bore ansett lämplgt gifva en representant för det denne vågat hysa en annan mening än Boreredaktionen, varit mindre välbetänkt. — 2 Riksdagen Beriktigande. I gärdagens referat angående Borgareståndets öf. verläggning om Jernvägsfrägan har hr Grapes anförande blifvit oriktigt uppfattadt. Hr Grape erinrade. om, at han förut i ståndet uttalat sina åsigter rö-rande nyttan och behofvet af jernvägsanläggningar äfven ör värt land, och ansäg att lättade kommunikationr äro den mäktigaste häfstång i dettå hänseende, ikasom att det är ståtsmakternås pligt att söks öppna nya näringskällor för folkets verksamhet oc kraft. Men han hade icke i allo kunnat dela majoritetens tanka i den förevarande frägan. :Han ansäg, att anläggningen för närvarande och till en börjar endast bör omfatta -vägsträckningen. emellan Örebro och Hult, för hvilken anläggning han var villig at! medgifva den äskade förbättringen i vilkor, emedan Rikets Ständer vid föregående riksdag härå gifvit på hand, ehuru arbetet icke kunnat på dä medgifne vilkor företagas. Han gjorde det på de skäl, som före: gående: talare anfört; hvartill kommer, att man ännu säknar kännedom om verkliga kostnadenför dylike anläggningar i värt land, samt huruvida de personer, som utförandet anförtros; kunna verkställa det mec den sparsamhet, som för ett fattigt land är nödig. Med anledning häraf och med Bicken fästad på den varsamhet, hvårmed folkets ombud: böra förfogs öfver statens tillgängar, ansäg han sig för närvarande icke böra eller Kunna rösta för jernvägens utsträckning till Köping; och han anhböllderföre, ehuru ogerna det skedde dä riksdagens afslutande beror pä denna frågas afgörande, om proposition på återremiss.