betala ränta på penningar, som aldrig blifvit
nedlagda; om bolagets direktion, sedan trafi-!
ken väl kommit i gång och jernvägen såle-
des till nästan hvad pris som helst måste
begagnas, finge lust att stegra transportkost-
naderna öfver höfvan, hvarpå man verkligen:
sett exempel i Frankrike, så skulle detta
komma att medföra så stora olägenheter, att
man häldre än att utsätta sig derföre, kunde
anse det vara skäl, att dröja någon tid till:
dess ett kontrakt kunde uppgöras, som före-!
byggde sådana olägenheter.
Hvad postförningen angår, anförde hr Schwan
uti Borgareståndet i förrgår, ett varnande exem-
pel, då han berättade huru en jernvägsbolags-
direktion i Frankrike, på en linie der man
försummat att stipulera några garantier i detta
fall, ffordrat så höga afgifter, att regeringen!
var fäirdig att låta den vanliga malleposten!
resa jemte jernbanstrainen, till dess direktio-
nen af den allmänna oviljan förmåddes att!
nedsätta sina anspråk. På alla dessa grunder
kan man, ehuru ötvertygad man än må vara
om nyttan af förbättrade kommunikationsan-
stalter, vara ganska tveksam att antaga det
förslag, som här är å bane, sådant det nu
blifvit affattadt. Utan tvifvel hade alla anled-
ningar till en sådan tveksamhet kunnat före-
byggas, om tiden medgifvit en allvarligare
pröfning af saken. Det har derföre varit rätt
illa attt en så vigtig fråga, som denna, blifvit
bragdit på yttersta stunden af rikets ständers
sammianvaro, och forcerad på ett sätt, som
synes visa bemödanden att genomdrifva den-
sammia mera på öfverraskningens, än på
den mogna eftertankens väg. Ehuru det ej kan
nekas, det ju den taktik man härför användt
varit ganska skicklig — ty nog hade saken
kunnat förekomma förr, ifall man ej ansett
det vira fördelaktigare att ställa den på sista
stunden — och huru berömvärdt det: nit än
må aises, som i så stor hast förmått på Rid-
darhusets bänkar uppsamla nära 200 personer,
under det man der förut vanligtvis endast sett
omkring 30 å 40, så finna vi dock mindre i
sin ordning att använda sådana taktiska ma-
növrer, der det gäller en fosterlandsangelägen-
het, som kräfver alluppmärksamhet. Ja, viskulle
för vär del ganska mycket beklaga ett sådant
förfarande, ifall icke man kunde hoppas att
regeringen härvid skulle iakttaga större försig-
tighet än rikets ständer.
Då så är, kan man icke heller annat än
ogilla det förfarande, hvartill Bore i förr-
gär gjort sig skyldig, att med en viss bitter-
Bet öfverfalla enskilda representanter, som
hyst betänkligheter emot det nu på ellofte
timmin å bane bragta förslaget. Bore har
med ledsnad och förvåning, känt sig uppkal-
lad, att uttala några anmärkningar emot hr Petrå,
och den minst sagt besynnerliga ställning,
han intagit i fråga om en jernväg emellan
Hult och Köping. Denna ledsnad hade Bore
kunnat hespara sig, ifall Bore med uppmärk-
samhet iakttagit de anmärkningar hvilka, så
väl friherre Palmstjerna och hr Petre, (hvil-
kens yttrande Bore torde inhemta på något
annat ställe än i sitt eget riksdagsreferat, der
hr Petrs ord blifvit bade högst ofullständigt
och vrängdt refererade) som äfven Aftonbla-
det emot saken framstälit. Ehuru vi icke dela
alla hr Petrås farhågor, utan tvertom gerna
ville rösta för den föreslagna jernvägsanläggnin-
gen, ifall de vilkor blifvit uppfyllda, som hvarje
praktisk blick måste finna nödvändiga, så kunna
vi dock ej finna någon motsägelse emellan
hr Pderås votum i denna fråga och hans före-
fine verksamhet för en jernväg mellan
ablin och Gefle. Snarare kan det anses
inkorseqvent af rikets ständer, att afslå detta
sednxe förslag, som var fullständigt utredt
och grundadt på auktoriteters yttranden, som
fordrade mindre statsbidrag och var uppgjordt
på långt billigare vilkor, som ägde en ga-
ranti för sitt utförande uti de personer, som
derföre stodo i spetsen; och antaga det ifrå-
gavarande, der intet af dessa nödvändiga vil-
kor för statens ingående i ett företag är upp-
fylldt. Besinnar man dessa omständigheter,
så inser man lätt, att den lexa Bore ansett
lämplgt gifva en representant för det denne
vågat hysa en annan mening än Boreredak-
tionen, varit mindre välbetänkt.
—
2
Riksdagen
Beriktigande.
I gärdagens referat angående Borgareståndets öf.
verläggning om Jernvägsfrägan har hr Grapes anfö-
rande blifvit oriktigt uppfattadt. Hr Grape erinrade.
om, at han förut i ståndet uttalat sina åsigter rö--
rande nyttan och behofvet af jernvägsanläggningar
äfven ör värt land, och ansäg att lättade kommuni-
kationr äro den mäktigaste häfstång i dettå hänse-
ende, ikasom att det är ståtsmakternås pligt att söks
öppna nya näringskällor för folkets verksamhet oc
kraft. Men han hade icke i allo kunnat dela majo-
ritetens tanka i den förevarande frägan. :Han ansäg,
att anläggningen för närvarande och till en börjar
endast bör omfatta -vägsträckningen. emellan Örebro
och Hult, för hvilken anläggning han var villig at!
medgifva den äskade förbättringen i vilkor, emedan
Rikets Ständer vid föregående riksdag härå gifvit på
hand, ehuru arbetet icke kunnat på dä medgifne vil-
kor företagas. Han gjorde det på de skäl, som före:
gående: talare anfört; hvartill kommer, att man ännu
säknar kännedom om verkliga kostnadenför dylike
anläggningar i värt land, samt huruvida de personer,
som utförandet anförtros; kunna verkställa det mec
den sparsamhet, som för ett fattigt land är nödig.
Med anledning häraf och med Bicken fästad på
den varsamhet, hvårmed folkets ombud: böra förfogs
öfver statens tillgängar, ansäg han sig för närvarande
icke böra eller Kunna rösta för jernvägens utsträck-
ning till Köping; och han anhböllderföre, ehuru ogerna
det skedde dä riksdagens afslutande beror pä denna
frågas afgörande, om proposition på återremiss.