(Forts. följer.)
lose
RÅTTEGÅNGS- och POLISSAKER.
Det af stadsfiskalen vice häradshöfdingen de Berg,
fter förordnande af justitiekanslersembetet, till räd-
tufvurätten ingifne stämningsmemorial mot skriften:
Vigtiga historiska upplysningar om Jesu verkliga
ödssätt etc. har följande lydelse:
Stämnings-memorial.
Uti skrifvelse den 23:dje innevarande mänad har
ans excellens herr justitiestatsministern till höglofl.l.
astitiekanslers-embetet öfverlemnat en från Nathan.
tlarcus boktryckeri, hvilket förestäs af boktryckeri-
aktorn M. P: Dahlskog, den 30 nästlidne Juni häril
taden utkommen och sedermera i bokhandeln för
Umänheten jjIEANBNE tryckt skrift, med titel: Vig-
ga historiskf upplysningar om Jesu verkliga dödssätt.
fter ett gammalt i Alexandria funnet manuskript af
n Jesu samtida, tillhörande Esseernas orden. Troget
fter femte upplagan af den tyska öfversättningen
rån original-manuskriptets latinska afskrift; och enär,
ti skriften förekommande framställningar om Jesu
Shristi person, lidande, död och himmelsfärd befur-
its innefatta förnekelse af den rena evangeliska lä-
an, ansett nämnde skrift böra, såsom bland de i 39
) mom. af tryckfrihetsförordningen den 16 Juli 1812
ippräknade förbrytelser, genom allmän äklagare äta-
as, under yrkande derjemte att skriften mätte med
jvarstad beläggas samt för sådant ändamäl påkallat
höglofi. justitiekanslers-embetets ätgärd; i anledning
hvaraf jag uti skrifvelse den 25:te i denna mänad,
hvarvid omförmäldte skrift bifogats, af högbemäldte
embete blifvit förordnad att, i den ordning tryckfri-
hetslagen bestämmer, för samma skrifts utgifvande
anställa åtal emot den, hvilken på grund af namn-
sedel, eller efter eget tillkännagifvande är, såsom för-
fattare, derför ansvarig, eller ock emot vederbörande
boktryckare, derest denne icke är med namnsedel be-
nörigen försedd.
Till åtlydoad häraf och då skriftens författare är
mig okänd, får, med öberopadt stöd af 156 och 8
mom. uti ofvanäberopade tryckfrihetsförordning, jag,
till en början begära kallelse och stämning till Stock
holms rådhusrätt äå ej mindre boktryckaren Nathan
Marcus, än ock ä boktryckerifaktorn M. P. Dahlskog,
boende i huset n:o 19 vid Lilla Nygatan här i sta-
den, med pästående att derest författarens namnsedel
ej skulle af dem till domstolen ingifvas, den af dem
som kan anses ansvarig att namnsedel aflemna, mätte
för ifrågavarande skrift fällas till det ansvar, som
jag, här nedan efter citerande af de perioder uti
skriften, hvilka efter mitt omdöme isynnerhet böra
anses brottsliga, emot den okände författaren, gär attid
afgifva.
Vid genomläsning af ofvanberörde skrift, finner man 2
att densamma i allmänhet uti hela dess vidd äsyitarli
att omkullstörta och tillintetgöra den tro, som hvarje
medlem och bekännare af den rena evangeliska läran,
uti det heliga dopet genom faddrarne och sedermeral!
vid den heliga Nattvardens första begående sig till-
förbundit och antagit säsom öfverensstämmande medl:
det Nya Testamentet af den heliga skrift, samt attlc
ämnet och tankan desto heldre äro i högsta mättol:
lagstridiga som allmängörandet af sädane falska fram-
ställningar, hvilka uti den af mig nu åtalade skrift !
förekomma, föranleda oro, tvekan och förtviflan hos
den enfaldige, förtrytsamhet och harm hos den upp-j:
lyste öfver att finna den kristna läran hänad och l!
gäckad, hvarigenom kallsinnighet för religionen lätte-
ligen uppkommer och den kristligt sinnade göres van-
kelmodig samt förlorar den tillit och hugsvalelse som
han, i bekymrens stunder, då all menniskobjelp synes
honom öfvergifven, eljest i förtröstan på Gud och
hans heliga ord samt sina fäders tro, hade kunnat sig
tillvinna. Men för att till ledning för den jury som
kommer att bedömma befogenheten af detta mitt å:al,
närmare belysa ifrågavarande skrifts brottslighet och
förnekelse af den rena Evangeliska läran, fär jag
uppgifva de perioder i skriften, hvilka isynnerhet äro
anpmärkningsvärde.
För att gifva sken af sanning åt det manuskript,
som skall funnits i Alexandria i form af bref och
hvaraf öfversättning uppgifves sedermera hafva skett,
anföres i ätalade skriften, sidan 3. Men att en
Esseer alltid talade ete. — — — utom allt tvifvel.
Vidare förekommer: sidorna 5 och 6, att här en
ordens äldste skildrat ete. — — — äskädaren befun-
nit sig i ett passioneradt tillständ.
Sidan 8, ty dopet är ete. — — -- förbund. Si-
Idan 9, ty Jesus är värt barn, etc. —— säsom före-
,Iskrifterna bjödo,. Sidan 10. På det j mägen er-
hålla, ete. — — kunde upptaga honom säsom Som,
— — voch ät de der lefvande Esseerna, etc. —-—
Sid. 11, i kalken annammades. Sidan 17, och
det heliga löfte, ete. — — afsked af hvarandra.
Sidan 19. Så hände sig äfven, ete. — — att be-
rätta om underverken. Ty vär församling, etc.
fl— — än det som är sannt. Sidan 22. Men genom
t fötterna, ete. — — icke är bruket. Sidan 26. Så
sannt jag är invigd, ete. — — ty han kan ännu räd-
das.. Sidorna 32 och 33, och då en Esseisk bro-
der, ete. — — att en engel hade förjagat dem.
il Sidan 33, och tretio timmar hade ete. — — päno-
, lvisen af vårt förbund. Sidorna 34 och 35. Under
sädane samtal kommo, ete. — — mina lärjungar att
jag lefvers. Sid. 36. Men snart derefter hade, etc.
— — och föra dem till Galileen. Sid. 36 och 37,
och ehuru de Esseiska vännerna, ete. — — liknade
en trädgärdsmästare,. Sid 37. Den ena ynglingen
af värt förbund, ete. — — utan attvi följde honom.
fl3idorna 38 och 39. Så bortgick han ur huset, etc.
sl — — hans knän icke mer ville bära honom. Sid.
39 och 40. Men Jesus hade långsamt, etc. — —
kännedom om ryktena bland folket. Sid. 41, och
Jesus förblef hela dagen, ete. — — han hungrade.
tt Då svarade Joseph, ete. — — älskade barna. Sid.
ir l41 och 42. Då sade en äldste, ete. — — och läte
m kalla Dig,. Sid. 58. Ty hans lära, ete. —— läng
hlliga tider tillbaka,. Sid. 59. Men Jesus fruktade
etc. — — landat nära döda hafvet. Sid. 60, d
undervisade Jesus dem åter, ete. — — endast häll
sig dervid,, Sid. 61 och 62, och de förtrogne lärjun
garne, ete. — — Lucas, som försökte detsamma
-Sid. 62, 63, 64 och 65. Men Jesus blef frän Oljo
on berget, ete — — med Josef, som är i det höga rå
det. Sid. 71. Öfversättaren af den gamla, etc
— — erfaren menniska. Sid. 72 och 73. Om ma
öfverskådar Esseernes, ete. — — till byggmästare
skräet hörande arbetares. Sid. 73 och 74. Men an
M märkningsvårdt är det ställe, ete. — — Af sina bli
iglvande medlemmars. Sid. 76 och 77. i allmänhe
r-linhemtas af, ete. — — fysiska lif bedöfvades. Sic
nal81. Att Jesu fötter, ete. — — vid korssfästningar:
ra Sid. 81 och 82. En död Exopp kan, etc. — — fran
Akalla något onaturligt. Sid. 84. Af det gaml
brefvet, ete. — — lätt förklarlig. Sid. 85. En så
.a- dan underverkshistoria är, etc. — — personlighete!
;o- minne,. Sid. 86 och 87. aVi erfara att Jesus, ei
gl af orden anbefallt tystlåtenbet. —
n-) Af hvad jag sälunda åberopat från ifrägavarand
skrift, jemfördt med dess innehåll i öfrigt, är d
luppenbart, att författaren uti skriften, i afseende
mm 4 EE a