(Forts. följer.) lose RÅTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Det af stadsfiskalen vice häradshöfdingen de Berg, fter förordnande af justitiekanslersembetet, till rädtufvurätten ingifne stämningsmemorial mot skriften: Vigtiga historiska upplysningar om Jesu verkliga ödssätt etc. har följande lydelse: Stämnings-memorial. Uti skrifvelse den 23:dje innevarande mänad har ans excellens herr justitiestatsministern till höglofl.l. astitiekanslers-embetet öfverlemnat en från Nathan. tlarcus boktryckeri, hvilket förestäs af boktryckeriaktorn M. P: Dahlskog, den 30 nästlidne Juni häril taden utkommen och sedermera i bokhandeln för Umänheten jjIEANBNE tryckt skrift, med titel: Vigga historiskf upplysningar om Jesu verkliga dödssätt. fter ett gammalt i Alexandria funnet manuskript af n Jesu samtida, tillhörande Esseernas orden. Troget fter femte upplagan af den tyska öfversättningen rån original-manuskriptets latinska afskrift; och enär, ti skriften förekommande framställningar om Jesu Shristi person, lidande, död och himmelsfärd befurits innefatta förnekelse af den rena evangeliska läan, ansett nämnde skrift böra, såsom bland de i 39 ) mom. af tryckfrihetsförordningen den 16 Juli 1812 ippräknade förbrytelser, genom allmän äklagare ätaas, under yrkande derjemte att skriften mätte med jvarstad beläggas samt för sådant ändamäl påkallat höglofi. justitiekanslers-embetets ätgärd; i anledning hvaraf jag uti skrifvelse den 25:te i denna mänad, hvarvid omförmäldte skrift bifogats, af högbemäldte embete blifvit förordnad att, i den ordning tryckfrihetslagen bestämmer, för samma skrifts utgifvande anställa åtal emot den, hvilken på grund af namnsedel, eller efter eget tillkännagifvande är, såsom författare, derför ansvarig, eller ock emot vederbörande boktryckare, derest denne icke är med namnsedel benörigen försedd. Till åtlydoad häraf och då skriftens författare är mig okänd, får, med öberopadt stöd af 156 och 8 mom. uti ofvanäberopade tryckfrihetsförordning, jag, till en början begära kallelse och stämning till Stock holms rådhusrätt äå ej mindre boktryckaren Nathan Marcus, än ock ä boktryckerifaktorn M. P. Dahlskog, boende i huset n:o 19 vid Lilla Nygatan här i staden, med pästående att derest författarens namnsedel ej skulle af dem till domstolen ingifvas, den af dem som kan anses ansvarig att namnsedel aflemna, mätte för ifrågavarande skrift fällas till det ansvar, som jag, här nedan efter citerande af de perioder uti skriften, hvilka efter mitt omdöme isynnerhet böra anses brottsliga, emot den okände författaren, gär attid afgifva. Vid genomläsning af ofvanberörde skrift, finner man 2 att densamma i allmänhet uti hela dess vidd äsyitarli att omkullstörta och tillintetgöra den tro, som hvarje medlem och bekännare af den rena evangeliska läran, uti det heliga dopet genom faddrarne och sedermeral! vid den heliga Nattvardens första begående sig tillförbundit och antagit säsom öfverensstämmande medl: det Nya Testamentet af den heliga skrift, samt attlc ämnet och tankan desto heldre äro i högsta mättol: lagstridiga som allmängörandet af sädane falska framställningar, hvilka uti den af mig nu åtalade skrift ! förekomma, föranleda oro, tvekan och förtviflan hos den enfaldige, förtrytsamhet och harm hos den upp-j: lyste öfver att finna den kristna läran hänad och l! gäckad, hvarigenom kallsinnighet för religionen lätteligen uppkommer och den kristligt sinnade göres vankelmodig samt förlorar den tillit och hugsvalelse som han, i bekymrens stunder, då all menniskobjelp synes honom öfvergifven, eljest i förtröstan på Gud och hans heliga ord samt sina fäders tro, hade kunnat sig tillvinna. Men för att till ledning för den jury som kommer att bedömma befogenheten af detta mitt å:al, närmare belysa ifrågavarande skrifts brottslighet och förnekelse af den rena Evangeliska läran, fär jag uppgifva de perioder i skriften, hvilka isynnerhet äro anpmärkningsvärde. För att gifva sken af sanning åt det manuskript, som skall funnits i Alexandria i form af bref och hvaraf öfversättning uppgifves sedermera hafva skett, anföres i ätalade skriften, sidan 3. Men att en Esseer alltid talade ete. — — — utom allt tvifvel. Vidare förekommer: sidorna 5 och 6, att här en ordens äldste skildrat ete. — — — äskädaren befunnit sig i ett passioneradt tillständ. Sidan 8, ty dopet är ete. — — -förbund. SiIdan 9, ty Jesus är värt barn, etc. —— säsom före,Iskrifterna bjödo,. Sidan 10. På det j mägen erhålla, ete. — — kunde upptaga honom säsom Som, — — voch ät de der lefvande Esseerna, etc. —-— Sid. 11, i kalken annammades. Sidan 17, och det heliga löfte, ete. — — afsked af hvarandra. Sidan 19. Så hände sig äfven, ete. — — att berätta om underverken. Ty vär församling, etc. fl— — än det som är sannt. Sidan 22. Men genom t fötterna, ete. — — icke är bruket. Sidan 26. Så sannt jag är invigd, ete. — — ty han kan ännu räddas.. Sidorna 32 och 33, och då en Esseisk broder, ete. — — att en engel hade förjagat dem. il Sidan 33, och tretio timmar hade ete. — — päno, lvisen af vårt förbund. Sidorna 34 och 35. Under sädane samtal kommo, ete. — — mina lärjungar att jag lefvers. Sid. 36. Men snart derefter hade, etc. — — och föra dem till Galileen. Sid. 36 och 37, och ehuru de Esseiska vännerna, ete. — — liknade en trädgärdsmästare,. Sid 37. Den ena ynglingen af värt förbund, ete. — — utan attvi följde honom. fl3idorna 38 och 39. Så bortgick han ur huset, etc. sl — — hans knän icke mer ville bära honom. Sid. 39 och 40. Men Jesus hade långsamt, etc. — — kännedom om ryktena bland folket. Sid. 41, och Jesus förblef hela dagen, ete. — — han hungrade. tt Då svarade Joseph, ete. — — älskade barna. Sid. ir l41 och 42. Då sade en äldste, ete. — — och läte m kalla Dig,. Sid. 58. Ty hans lära, ete. —— läng hlliga tider tillbaka,. Sid. 59. Men Jesus fruktade etc. — — landat nära döda hafvet. Sid. 60, d undervisade Jesus dem åter, ete. — — endast häll sig dervid,, Sid. 61 och 62, och de förtrogne lärjun garne, ete. — — Lucas, som försökte detsamma -Sid. 62, 63, 64 och 65. Men Jesus blef frän Oljo on berget, ete — — med Josef, som är i det höga rå det. Sid. 71. Öfversättaren af den gamla, etc — — erfaren menniska. Sid. 72 och 73. Om ma öfverskådar Esseernes, ete. — — till byggmästare skräet hörande arbetares. Sid. 73 och 74. Men an M märkningsvårdt är det ställe, ete. — — Af sina bli iglvande medlemmars. Sid. 76 och 77. i allmänhe r-linhemtas af, ete. — — fysiska lif bedöfvades. Sic nal81. Att Jesu fötter, ete. — — vid korssfästningar: ra Sid. 81 och 82. En död Exopp kan, etc. — — fran Akalla något onaturligt. Sid. 84. Af det gaml brefvet, ete. — — lätt förklarlig. Sid. 85. En så .adan underverkshistoria är, etc. — — personlighete! ;ominne,. Sid. 86 och 87. aVi erfara att Jesus, ei gl af orden anbefallt tystlåtenbet. — n-) Af hvad jag sälunda åberopat från ifrägavarand skrift, jemfördt med dess innehåll i öfrigt, är d luppenbart, att författaren uti skriften, i afseende mm 4 EE a