mm ar no Tr. ALL enn oo
ka liflig delbatt. Hr Gustafsson, jemte hrr Winge,
sundblad och Hesselgren, reservant, hade med förvä-
ing hört att presteständets ledamöter i utskottet fö-
eträdesvis rekommenderat karbäsen och att bonde-
tändet deri instämt. Att förstnämnda ständ, som
var så mänga andra vapen i sin makt velat yrka nä-
sot dylikt, var beklagansvärdt och stridande emot ti-
lens kraf. Man kunde slutligen komma derhän att
man rekommenderade detta stånd samma medels
användande på sina åhörare. Talaren yrkade afslag
betänkandet. Hr Petre yttrade, att husaga ej be-
vagnas utam af den, som bibehållit en viss rähet i
ynnet, som: är oförenlig med humanitetens fordrin-
sar, beklagade att ett dylikt betänkande kunnat utgå
rån tvenne utskott, som utgöra en så stor del af ri-
sets ständer: och yrkade afslag. Hr Bosxus, som ej
viträdt bet.,, ansåg att man ej borde göra afseende
på bruket i andra länder eller på missbruk, som ju
if lägen Bbesstraffas. Tiden menade tal. vore nu inne
för borttagamde af ett för vär lagstiftning vanärande
straff. Mam hade jemfört tjenarens ställning till fa-
miljen med barnets, men deraf hade ett annat utslag
än det utskottet fällt, bordt härflyta, ty i familjen
straffas ej gerna barnet med kroppsaga, dä det upphört
att vara s. k. öfvermaga. En bonde frän en af de sö-
dra provinserna hade väl underrättat utskottet att
kroppsagan ä hans ort var oundgängligt nödvändigh
och att han användt detta radikala medel med stor)
fördel, men detta hade dä förmodligen berott af olika.
folklynne. Genom pölisordningen hade tal, funnit att
man mera uträttar med goda ord och föreställningar
än med straaff och attden intsk. påpekade nödvändig-;
heten af Kuusaga för att hälla fabriksfolk m.fl. istyr,
ej. torde. förrtjena. nägot afseende. Falaren röstade tilll?
följe häraf för afslag. ätt
Hr Winge: Man talar nog vackert och säger att dare
man ej anwärder agan, men det oaktadt vill manig.
hafva den qvar. Med högsta förväning hade tal.
förmärkt huruledes det högvördiga ständets ledämö-ls;
ter förfäktat äsigter, som strida mot Kristi lära. Stä-l.
dernas domstolar förete ofta exempel på tjenare som
blifvit af sina husbönder misshandlade. Hvar finnesk .
väl ock den omtalade mättan i husagan? I stad gärl
det väl an, i fall en tjenare blir oskyldigt misshand-
lad, enär der domaremakten är lättare och snarare
tillgänglig; men på landet mäste den förorättade vänta
på rättvisa till lagtima ting. Den goda husbonden
vore emellertid; ingalunda i. behof af en lag som ifrå-
gavarande. Tal. yrkade afslag. Hr Lagergren tog)
nu presteständets och husagans försvar, med det päå-l:
stäende, att presterna ej stå efter andra i sann hu-
manitet. Han var öfvertygad om nödvändigheten af
nämnde. kroppstraffs bibehällande, så länge stadgan:
det om ärstjenst qvarstär. För öfrigt höll talaren sig
till utskottets utlåtande samt ansäg attivärt land till
följe af vissa egendomligheter, såsom inneyånarnes
spriddhet och -svärigheten att vexla tjenster, intet så
välgörande stadgande finnes som det, hvilket älägger.
husbonden att behälla sin tjenare. Han yrkade bi-
fall, hvari hrr Collen och Ek instämde. Hr Hessel-T
en upplyste att de fleste som i utskottet röstat för
et vanärande straffets bibehållande gjort det endast
derföre attt den Si lagen qvarstod, enligt hvilken hus-
bonden miäste behälla en tjenare en bestämd tid.
Han röstacde liksom äfven hir Berg och Sundler för
afslag. Här Björck uppvisade alla inkonseqvenserna i
utskottens utl.: huruledes det erkänner att förhällan-
det emellaan husbonden och tjenaren är ett fritt för-I
drag, mem deraf drager en slutsats alldeles stridande
emot premissens innehåll. Talaren ansäg grundenå
för det vanhederliga straffet vara att söka uti dep...
fordna trildomen och lifegenskapen. Det var ej så ätk(
länge sedn bonden ej fick: behålla sina barn inom- K2
hus, på et de skulle tvingas arbeta hos andra. Det
vanärand: uti nämnda kroppsstraff anmärkte tal. fö-
der ofta rott, och de flesta brott som vid domsto-
lar förebmma hafva sitt ursprung i missbruk hvar-?:
till ifrågsarande stadgande leder. Att åberopa det rätt
patriarkaiska förhållandet mellan tjenaren och hus- ick
bonden wire obehörigt, enär ett sådant ej finnes till. Lv
Hvad det beträffar att utsk. skulle af en 4 vara hin- uta
drad upphäfva husagar, sä var det så mycket min- till
dre möjliggt, som utsk. haft i sin makt att väcka mo- Sva
tion om liagförändringar som med ifrågavarande hade hoj
sammanhang. Slutligen yrkade talaren, i synnerhet ski
som riksdlagen ännu omkring 14 dagar kommer atth
vara, återremiss. Hr Brinck instämde.
Genom votering äterremitteradesjutlåtandet med 17
röster mot .16. Afven i frågan om samma utskottsl?
betänkande N:o 32, som tillstyrker bibehällande aflX
prygelstraff och andra extra judiciella betraftmingar ske
inom krigsständet förekommo ätskilliga yttranden. git
Hr Petre ansäg prygelstraftet vara endast en stämpe
af fordna tiders rähet och grymhet samt medföra dö-1
den, när det i sin högsta grad exeqveras, hvadan har
yrkade att utskottets bet. mätte med ogillande äter
remitteras. Hrr Wern, Sundler m. fl. instämde. Hr
Billström uppläste ett förut afgifvet väl motiveradt
sttrande, som visade huru utsk. kringgätt ämnet,
huru. kränkande för hederskänslan och menniskovärdet
ett dylikt straff är, samt huruledes det i de flesta
länder, om göra anspråk på att anses civiliserades)!
numera är afskaffadt. Talaren yrkade återremiss, fö
hvarom äfven hrr Gustafsson och Winge förenade sig.
Er Lagergren yttrade härom blott en tanke, den
nemligen, att prygelstraffet skulle ej kunna utän våda
afskafa. Slutligen föreslog hr Gräå, att, enär den
kommitt för krigslagarnes ormarbetande som redan
1846 slblat behandla denna fråga ej. vidtagit någon
ätgärd, en ny skrifvelse härom till Kgl. Maj:t måtte
afgä. Iläri förenade sig flera af ständets ledamö-
ter, hvirefter äfven detta betänkande äterremitterades. l
BONDESTÄNDET utsäg till ledamöter i förstärkto
Ekonomiutskott den redan varande personalen i för
stärkta Statsutskottet, hvarefter företogs Lag- och E-
konomiutskottens utlåtande AF 27, angäende ändrin-
gar i författningarne rörande fattigvärden, försvarslösel,
ersoner m. m. Den diskussion, som i anledningly
häraf uppstod,. rörde bufvudsakligen trenne momen-
ter, nemligen 4:e punktens 3:e moment, der prestens
ovilkorliga skyldighet att infinna sig vid fattigvärds-
styrelsens sammankomster bestreds af Nils Jeppsson.l,
såsom ett tvång, Hvilket borde utbytas emot lemnadly
rättighet ät pastor att vara närvarande ; 12:e punk-
tens 2:a mom., hvarvid David Andersson önskade bi-
behållande af nu gällande författning i stället för ut-
skottets förslag om bidragens till fattigvården utgå-
ende efter rösträtt i sockenstämma; samt 2:a punk-
ten, emot, hvilken Per Nilsson anmärkte, att utskottet
lemnat utan afseende väckte motioner om rätt att
inom större socknar bilda fattigförsörjningsdistrikter.
Strindlund svaråde på det sistnämnda, att socknarnes
indelning i mindre distrikter mängenstädes blefve
skadligt, ty i hans provins bo t. ex. de förmögnare
innevänarne utmed hafskusten, de fattigare längre
upp i landet; så attom indelningen blefve bestämdt
föreskirifven, skulle bäde der och annorstädes de rike
slippa. undan och de fattige få försörja de fattige.
Uhr aanmärkte, att dylik s. k. rotindelning redan blif-
vit påå sina ställen företagen, och han kände ett fall,
der ern sådan åtgärd vore genom kongl. resolution be-
kräftaad, hvadan allt reglementerande derom från ut-
skotteets sida varit öfverflödig. På Nils Jeppssons an-
märktning svarade han, att pastors skyldighet att t del-
taga i fattigvärdsstyrelsen tillkommit sedan utsköttets
pluralitet först yrkat, det pastor borde vara ordfö-
rande i samma styrelse. Han ville dock ej ifrigt
hälla på förslaget, äfven sädant detnu vore; ty den
hund som drifves till skogs biter ej mänga djur. —
Bengt Gudmundsson önskade borttaga pastors tvungna
deltagande i fattigstyrelsen, helst nu, då allmänna
valprrinciper päyrkas och all slags sjelfskrifyenhet för-
kastaas. Bidragen till fattigvården borde utgå i för
häållaande till de inom hvar och ens hus skattskrifne
erseoner, — Ola Mänsson biträdde denna mening och
oppipades, att sedan en revision af fattiglagarne, lös-
drifviveriförfattningen m. fl. dithörande blifvit enlig
löftee verkställd, Kongl. Maj:t mätte komma med pro:
positition em en gemensam författning rörande dess:
ämnnen. Pmot de af David Andersson uttalade äsig:
ter uppträdde Matts Persson och Petter Claesson, hvar
förutan Rutberg, Svartling, P. Pettersson och Jön
Mänsson till sist medgäfvo bifall till det hela.
Cadan ammasttaner serekildt blifvit framställde pi
aend
gäend
gon r
Bonde
beslut
skrifvc
jans s
Sedan
mer e
ställa!
att he
densa
dagsb
skulle
försla
gäng
blef
ställd
teradi
Bl:
nans
skotte
sultat
- e PB