mm ar no Tr. ALL enn oo ka liflig delbatt. Hr Gustafsson, jemte hrr Winge, sundblad och Hesselgren, reservant, hade med förväing hört att presteständets ledamöter i utskottet föeträdesvis rekommenderat karbäsen och att bondetändet deri instämt. Att förstnämnda ständ, som var så mänga andra vapen i sin makt velat yrka näsot dylikt, var beklagansvärdt och stridande emot tilens kraf. Man kunde slutligen komma derhän att man rekommenderade detta stånd samma medels användande på sina åhörare. Talaren yrkade afslag betänkandet. Hr Petre yttrade, att husaga ej bevagnas utam af den, som bibehållit en viss rähet i ynnet, som: är oförenlig med humanitetens fordrinsar, beklagade att ett dylikt betänkande kunnat utgå rån tvenne utskott, som utgöra en så stor del af risets ständer: och yrkade afslag. Hr Bosxus, som ej viträdt bet.,, ansåg att man ej borde göra afseende på bruket i andra länder eller på missbruk, som ju if lägen Bbesstraffas. Tiden menade tal. vore nu inne för borttagamde af ett för vär lagstiftning vanärande straff. Mam hade jemfört tjenarens ställning till familjen med barnets, men deraf hade ett annat utslag än det utskottet fällt, bordt härflyta, ty i familjen straffas ej gerna barnet med kroppsaga, dä det upphört att vara s. k. öfvermaga. En bonde frän en af de södra provinserna hade väl underrättat utskottet att kroppsagan ä hans ort var oundgängligt nödvändigh och att han användt detta radikala medel med stor) fördel, men detta hade dä förmodligen berott af olika. folklynne. Genom pölisordningen hade tal, funnit att man mera uträttar med goda ord och föreställningar än med straaff och attden intsk. påpekade nödvändig-; heten af Kuusaga för att hälla fabriksfolk m.fl. istyr, ej. torde. förrtjena. nägot afseende. Falaren röstade tilll? följe häraf för afslag. ätt Hr Winge: Man talar nog vackert och säger att dare man ej anwärder agan, men det oaktadt vill manig. hafva den qvar. Med högsta förväning hade tal. förmärkt huruledes det högvördiga ständets ledämö-ls; ter förfäktat äsigter, som strida mot Kristi lära. Stä-l. dernas domstolar förete ofta exempel på tjenare som blifvit af sina husbönder misshandlade. Hvar finnesk . väl ock den omtalade mättan i husagan? I stad gärl det väl an, i fall en tjenare blir oskyldigt misshandlad, enär der domaremakten är lättare och snarare tillgänglig; men på landet mäste den förorättade vänta på rättvisa till lagtima ting. Den goda husbonden vore emellertid; ingalunda i. behof af en lag som ifrågavarande. Tal. yrkade afslag. Hr Lagergren tog) nu presteständets och husagans försvar, med det päå-l: stäende, att presterna ej stå efter andra i sann humanitet. Han var öfvertygad om nödvändigheten af nämnde. kroppstraffs bibehällande, så länge stadgan: det om ärstjenst qvarstär. För öfrigt höll talaren sig till utskottets utlåtande samt ansäg attivärt land till följe af vissa egendomligheter, såsom inneyånarnes spriddhet och -svärigheten att vexla tjenster, intet så välgörande stadgande finnes som det, hvilket älägger. husbonden att behälla sin tjenare. Han yrkade bifall, hvari hrr Collen och Ek instämde. Hr Hessel-T en upplyste att de fleste som i utskottet röstat för et vanärande straffets bibehållande gjort det endast derföre attt den Si lagen qvarstod, enligt hvilken husbonden miäste behälla en tjenare en bestämd tid. Han röstacde liksom äfven hir Berg och Sundler för afslag. Här Björck uppvisade alla inkonseqvenserna i utskottens utl.: huruledes det erkänner att förhällandet emellaan husbonden och tjenaren är ett fritt för-I drag, mem deraf drager en slutsats alldeles stridande emot premissens innehåll. Talaren ansäg grundenå för det vanhederliga straffet vara att söka uti dep... fordna trildomen och lifegenskapen. Det var ej så ätk( länge sedn bonden ej fick: behålla sina barn inomK2 hus, på et de skulle tvingas arbeta hos andra. Det vanärand: uti nämnda kroppsstraff anmärkte tal. föder ofta rott, och de flesta brott som vid domstolar förebmma hafva sitt ursprung i missbruk hvar-?: till ifrågsarande stadgande leder. Att åberopa det rätt patriarkaiska förhållandet mellan tjenaren och husick bonden wire obehörigt, enär ett sådant ej finnes till. Lv Hvad det beträffar att utsk. skulle af en 4 vara hinuta drad upphäfva husagar, sä var det så mycket mintill dre möjliggt, som utsk. haft i sin makt att väcka moSva tion om liagförändringar som med ifrågavarande hade hoj sammanhang. Slutligen yrkade talaren, i synnerhet ski som riksdlagen ännu omkring 14 dagar kommer atth vara, återremiss. Hr Brinck instämde. Genom votering äterremitteradesjutlåtandet med 17 röster mot .16. Afven i frågan om samma utskottsl? betänkande N:o 32, som tillstyrker bibehällande aflX prygelstraff och andra extra judiciella betraftmingar ske inom krigsständet förekommo ätskilliga yttranden. git Hr Petre ansäg prygelstraftet vara endast en stämpe af fordna tiders rähet och grymhet samt medföra dö-1 den, när det i sin högsta grad exeqveras, hvadan har yrkade att utskottets bet. mätte med ogillande äter remitteras. Hrr Wern, Sundler m. fl. instämde. Hr Billström uppläste ett förut afgifvet väl motiveradt sttrande, som visade huru utsk. kringgätt ämnet, huru. kränkande för hederskänslan och menniskovärdet ett dylikt straff är, samt huruledes det i de flesta länder, om göra anspråk på att anses civiliserades)! numera är afskaffadt. Talaren yrkade återremiss, fö hvarom äfven hrr Gustafsson och Winge förenade sig. Er Lagergren yttrade härom blott en tanke, den nemligen, att prygelstraffet skulle ej kunna utän våda afskafa. Slutligen föreslog hr Gräå, att, enär den kommitt för krigslagarnes ormarbetande som redan 1846 slblat behandla denna fråga ej. vidtagit någon ätgärd, en ny skrifvelse härom till Kgl. Maj:t måtte afgä. Iläri förenade sig flera af ständets ledamöter, hvirefter äfven detta betänkande äterremitterades. l BONDESTÄNDET utsäg till ledamöter i förstärkto Ekonomiutskott den redan varande personalen i för stärkta Statsutskottet, hvarefter företogs Lagoch Ekonomiutskottens utlåtande AF 27, angäende ändringar i författningarne rörande fattigvärden, försvarslösel, ersoner m. m. Den diskussion, som i anledningly häraf uppstod,. rörde bufvudsakligen trenne momenter, nemligen 4:e punktens 3:e moment, der prestens ovilkorliga skyldighet att infinna sig vid fattigvärdsstyrelsens sammankomster bestreds af Nils Jeppsson.l, såsom ett tvång, Hvilket borde utbytas emot lemnadly rättighet ät pastor att vara närvarande ; 12:e punktens 2:a mom., hvarvid David Andersson önskade bibehållande af nu gällande författning i stället för utskottets förslag om bidragens till fattigvården utgående efter rösträtt i sockenstämma; samt 2:a punkten, emot, hvilken Per Nilsson anmärkte, att utskottet lemnat utan afseende väckte motioner om rätt att inom större socknar bilda fattigförsörjningsdistrikter. Strindlund svaråde på det sistnämnda, att socknarnes indelning i mindre distrikter mängenstädes blefve skadligt, ty i hans provins bo t. ex. de förmögnare innevänarne utmed hafskusten, de fattigare längre upp i landet; så attom indelningen blefve bestämdt föreskirifven, skulle bäde der och annorstädes de rike slippa. undan och de fattige få försörja de fattige. Uhr aanmärkte, att dylik s. k. rotindelning redan blifvit påå sina ställen företagen, och han kände ett fall, der ern sådan åtgärd vore genom kongl. resolution bekräftaad, hvadan allt reglementerande derom från utskotteets sida varit öfverflödig. På Nils Jeppssons anmärktning svarade han, att pastors skyldighet att t deltaga i fattigvärdsstyrelsen tillkommit sedan utsköttets pluralitet först yrkat, det pastor borde vara ordförande i samma styrelse. Han ville dock ej ifrigt hälla på förslaget, äfven sädant detnu vore; ty den hund som drifves till skogs biter ej mänga djur. — Bengt Gudmundsson önskade borttaga pastors tvungna deltagande i fattigstyrelsen, helst nu, då allmänna valprrinciper päyrkas och all slags sjelfskrifyenhet förkastaas. Bidragen till fattigvården borde utgå i för häållaande till de inom hvar och ens hus skattskrifne erseoner, — Ola Mänsson biträdde denna mening och oppipades, att sedan en revision af fattiglagarne, lösdrifviveriförfattningen m. fl. dithörande blifvit enlig löftee verkställd, Kongl. Maj:t mätte komma med pro: positition em en gemensam författning rörande dess: ämnnen. Pmot de af David Andersson uttalade äsig: ter uppträdde Matts Persson och Petter Claesson, hvar förutan Rutberg, Svartling, P. Pettersson och Jön Mänsson till sist medgäfvo bifall till det hela. Cadan ammasttaner serekildt blifvit framställde pi aend gäend gon r Bonde beslut skrifvc jans s Sedan mer e ställa! att he densa dagsb skulle försla gäng blef ställd teradi Bl: nans skotte sultat e PB