sakta närmade sig dörren, öppnade och .gick sin väg, utan att taga afsked. Under tiden hade en oblid väderlek inträf, fat; luften var kylig, och vinden for tjutande ;öfver fältet. Obesiutsam vandrade Tråedion saf och an i den närmaste omgifningen al bondgården; hvarpå han, efter en och annan med: största varsamhet företagen rund omkring densamma, tog sin tillflykt. till. ett med sädeskärfvar uppfyldt. vagnslider. Emedan han misströstade :att före -morgonen kunna uppnå ;stora landsväsgen, och var angelägen att få njuta litet hvrila, slog han sig ner i en vråaf sin närvarandde tillflyktsort, och tillslöt ögonen, men kunnde icke falla i sömn så hastigt som han önskkade: tanken på de sistförflutna trenne dagarnnas tilldragelser och i synnerhet hans underbara räddning från den olycka, som öfvergått de stackars :krärfarne. höll honom vaken. : VI) Härtill komm andra delen af Laignelets råd, hvilket, ju nmer han funderade derpå, gjorde honom allt mmera orolig, ehuru han, oansedt hela anstränggningen af sin tankekraft, omöjligt kunde :beegripa hvilken den fara var, för hvilken han skulle hafva blottställt sig genom. att stanna qvivar vid den herrliga eldbrasan i spisen. . Natten bleef allt mörkare, utom vindens tjuiande och ssmattrandet af det nedstörtande regnet, herrsskade snart, när och fjerran, cn oinskränkt tystnad, och allt tillkännagaf att det svåra vädret på intet sätt oroade de resande, som funnit nattherberge i den gästfria bondgården, eder ljusen, hvilkas sken nyss fladdrade ifrån fönstren, efter hvarandra släck, 8 och alla tycktes redan hafva gätt till vila. Hvem vett,, sade Tredion för sig sjelf, xom jag icke genom min dåraktiga räddhåga be röfvat mig eett trefligt nattläger, hvilket man