sakta närmade sig dörren, öppnade och .gick
sin väg, utan att taga afsked.
Under tiden hade en oblid väderlek inträf,
fat; luften var kylig, och vinden for tjutande
;öfver fältet. Obesiutsam vandrade Tråedion
saf och an i den närmaste omgifningen al
bondgården; hvarpå han, efter en och annan
med: största varsamhet företagen rund omkring
densamma, tog sin tillflykt. till. ett med sä-
deskärfvar uppfyldt. vagnslider. Emedan han
misströstade :att före -morgonen kunna uppnå
;stora landsväsgen, och var angelägen att få
njuta litet hvrila, slog han sig ner i en vråaf
sin närvarandde tillflyktsort, och tillslöt ögo-
nen, men kunnde icke falla i sömn så hastigt
som han önskkade: tanken på de sistförflutna
trenne dagarnnas tilldragelser och i synnerhet
hans underbara räddning från den olycka, som
öfvergått de stackars :krärfarne. höll honom
vaken. : VI)
Härtill komm andra delen af Laignelets råd,
hvilket, ju nmer han funderade derpå, gjorde
honom allt mmera orolig, ehuru han, oansedt
hela anstränggningen af sin tankekraft, omöj-
ligt kunde :beegripa hvilken den fara var, för
hvilken han skulle hafva blottställt sig genom.
att stanna qvivar vid den herrliga eldbrasan i
spisen. .
Natten bleef allt mörkare, utom vindens tju-
iande och ssmattrandet af det nedstörtande
regnet, herrsskade snart, när och fjerran, cn
oinskränkt tystnad, och allt tillkännagaf att
det svåra vädret på intet sätt oroade de re-
sande, som funnit nattherberge i den gästfria
bondgården, eder ljusen, hvilkas sken nyss
fladdrade ifrån fönstren, efter hvarandra släck,
8 och alla tycktes redan hafva gätt till
vila.
Hvem vett,, sade Tredion för sig sjelf, xom
jag icke genom min dåraktiga räddhåga be
röfvat mig eett trefligt nattläger, hvilket man