Redaktionem -har fått från Sköfde emottag
följande intresssanta anteckningar om den to
tala solförmörrkelsen den 28 Juli 1851.
Under sednare hälften af Juli månad var väderle
sken här å orten regnig och knappast nägon klar da;
sinträftade. Man hade derföre ringa hopp att den 2?
Juli skulle skänka oss klarare himmel och renare
luft. Dagen böjade äfven som de föregående da-
garne med mohhöljd himmel, och ett fint daggregr
bortskymde afläfsnare föremäl. Ehuru säledes föga
utsigt var att fö skäda förmörkelsen, beredde sig lik-
väl alla mennisor här i staden att med uppmärksam-
het följa det stra fenomenet. Vidmiddagstiden bör-
jade molnen dla sig, och en och annan solglimf
gladde alla vänande sinnen. Redan på eftermidda-
gen hade himlear så klarnat att endast strömoln då
och då bortskymde solen.
Kl. half till 3 e. m. var en temmeligen hög kulle
utanför staden med fri, obehindrad utsigt, uppfylld af
menniskor, hvar: och en försedd med kikare eller et
sotadt glas. Fråm denna kulle kunde man öfverskäda er
betydlig landtstrräcka; endast mot vester der Billings-
berget på s:dells mils afständ uppreste sig, var ut-
sigten inskränkt, då deremot ät öster och söder lan-
det på mer än 3 mils afständ läg öppet för blic-
karne.
Vid pass 5 minuter före 3 märktes mänskifvan tan-
gera solen. Större och mindre strömoln öfverforo se-
dermera solen och bortskymde den stundtals; men
allt som förmörlkelsen fortskred började äfven himlen
klarna, och en sstund förrän förmörkelsen blef total
var kring solem ett betydligt fält af himlen klart
och molnfritt, ethuru i öster och särdeles vid södra
borisonten betydiliga molnmassor syntes hopade. När
mänperiferien ööfverskridit ?,:delar af soldiametern
började skymninngen inträda, aflägsnare föremäl blefvo
dunklare, och ddä endast en liten rand af solskifvan
syntes började hbimlahvalfvet och äfven jordiska före-
mål få en gråakktig i grönt stötande färg och den be-
traktande menniiskoskarans ansigten syntes nästan blys
grä. En stjerna, . förmodligen Venus, litet i. vester
om solen, framblickade.. De närmare föremälen syn-
tes likväl tydlign ända tills den sista solsträlen för-
svann, då ett dyft sorl hördes bland de samlade men-
niskorna, som i ett ögonblick befunno sig i djupt mör-
ker. De aflägsaare molnen syntes blygrå, den höga
himladomen af en djup blägrä färg med nägra få
stjernor lika ljusa punkter på den mörka botten, och
midt uti detta fält den svarta mänskilvan omgifven
af en, som det syntes, handbred krithvit strälgloria.
Sycen var så sublim och herrlig att knappast ett och
unnat Jdämpadt utrop af förvåning lät höra sig, och
lä efter nägot mer än. 2. minuter den nyfödda solstrå-
en äter bröt fram, helsades den med glädjerop och
nan säg mer äm ett öga tärfyllt afhänryckning öfver
lenna lika sällsynta som obeskrifligt sköna himlasyn,
Nägra ögonblick förrän förmörkelsen blef total syn-!
eg hela mänskifvan begränsad af en fin hvit rand,
KE ES
sf oa
