GODA RAD ARO BATTRE ÅN PENNINGAR ) (En Bretagnisk Legend.) Vi förbigå de serskilda tankar, som unde förste dagens vandring oroade Tredion: är förebrådde han sig sin enfaldighet, än betvif. lade han sin husbondes redlighet, under de han i nästa ögonblick sökte upptäcka någon kabalistisk mening i de af den senare erhållna rad, hvilka kostat honom 1.550 livres, Första aftonen tog han nattqvarter hos en fårherde, en gammal bekant, som i sin lilla hydda gästvänligt med honom delade sin tarfliga aftonmåltid. Följande morgon fortsattes resan, då han innan kort träffade tvenne kringvandrande krämare, hvilka på ryggen buro sina varor, och ärnade sig till marknaden i Montfort. En god del af vägen färdades de tillsanaman med Tredion, hvars dystra betrakolser i någon mån skingrades. af:de gladlynta fuljeslagarnes skämt och lustiga infall; men när de började berömma sina varor, och: inbjödo Tredion att undersöka dem; greps han at en ofrivillig rörelse att sticka handen i den cke tllsydda fickan, hvilken han ägsligt ger pomsikte, med synbar bedröfvelse att finna len si tom. Emellertid var han nog lycklig ut ega qvar ett tjugofyraskillingsstycke, för wilket han köpte en liten sax till föräring åt im kära Johanna Maria. Snart kom man till en skiljeväg med en orvid upprest-Vägvisare, hvaraf man underiades att detta var vägen från Montauban H Hedes. Nu afbröts på en gång samtalet ; enom ett samfildt utrop afide båda kring-1 andrande köpmännen: Dettas, anmärkte den ! se at dem, måste vara den vägvisare hvarom e i gär afton talade i värdsbuset, och här oden kkaledes der omnämnda gångstig, i 1 ( ) Se A. B. N:o 190. oe